Den franske författaren Renaud Camus är bland annat känd för att ha skapat begreppet ”Le grand remplacement”, Det stora utbytet. Foto: Privat

Folkutbytet och det tragiska fallet Sverige

Jag hyser en passionerad kärlek för Sverige. Jag ägnade en omfattande del av min samlingsserie Demeures de l’esprit [ung. Sinnets boningar] åt dess konstnärers, författares, kompositörers, poeters och filmskapares hem. Jag tror att det sällan har varit så lyckligt som i Pajala, hos Læstadius i Lappland vid den forsande Torne älvs strand, eller på den väg som leder till Dan Anderssons lilla hus, Luossastugan i Dalarna. Därför lider jag så mycket av Sveriges öde, liksom Frankrikes, eller Storbritanniens, eller Belgiens. Men Sveriges fall är särskilt tragiskt, mer extremt, mer vansinnigt. Ingenstans får man ett starkare intryck av en vilja att begå självmord, hos ett folk och en nation.

Varför? Varför? I min bok La Deuxième Carrière d’Adolph Hitler [Adolf Hitlers andra karriär] hävdade jag att Europa aldrig återhämtade sig från traumat efter Hitler, att kontinenten är som en patient som har lidit av en cancer, nazismen, och att alltför nitiska kirurger fortsätter att operera i all oändlighet för att avlägsna den och, vid minsta tecken på sjukdom, fortsätter tills man har avlägsnat alla vitala funktioner och det inte återstår något hjärta, hjärna, lungor, nervsystem, livskraft eller lemmar. Hitler finns i alla våra fraser, som en omvänd referens och en symbol för det absolut negativa, och hans karriär som spöke, hans andra karriär såsom motpol, är förvisso mindre kriminell än den första, men har än större konsekvenser eftersom den betyder Europas död. Det som rasismen inte lyckades fullgöra 1945 – förstörelsen av den europeiska civilisationen – är antirasismen i dag en hårsmån från att uppnå.

Denna antirasism hämtar sin obestridliga legitimitet från dödslägren, och från den ack så begripliga önskan ”aldrig mer”, men i det samhälle som den har skapat kan man inte längre undervisa om förintelsen, eftersom denna antirasisms skyddslingar inte tolererar det, och judarna flyr varje år vår kontinent i tusental. Försöker Sverige, mer eller mindre medvetet, att göra bot för att det var mindre fientligt mot Tredje riket än det kanske borde ha varit? Jag vet inte. Man brukar säga att i sin puritanska nit att göra det rätta går Sverige för långt i antingen den ena eller den andra riktningen. Kanske måste man se det masochistiska vansinnet som att landet visar upp en ny väg till den gudfruktiga hängivenhet som ledde till så många härjningar under senare delen av 1800-talet. Om detta vittnar Ibsen, Dreyer, Munch eller just Laestadius, var och en på sitt sätt. Den neurotiska dimensionen av den aktuella situationen är för mig obestridlig. Måste man påpeka att gästfrihet förstås aldrig har inneburit att man låter sig invaderas av ett obegränsat antal gäster, som inte är särskilt vänskapliga, och till dessa överlämnar sitt hem eller fädernesland, för att till slut tvingas be dem att vara snälla att ge en själv en liten plats och några rättigheter i det som en gång var ens eget land? Ingen moral har någonsin krävt det, men varje moral har dessutom strängt fördömt det som en fruktansvärd likgiltighet inför döden, ett förnekande av förfäderna och en orättfärdig uppoffring av de kommande generationerna.

Fallet Sverige är, även om det är skrämmande i mina ögon, också mycket spännande. Jag är faktiskt övertygad om att det som jag kallar Det stora utbytet, bytet av folk och befolkning, den demografiska översvämningen och det etniska ersättandet som hela Europa har underkastats, men framför allt Västeuropa, trots sina enorma proportioner som företeelse, endast är en del av en bredare rörelse, utbytessträvan, den allmänna ideologin om alltings utbytbarhet, människor av andra människor, folk av folk, män av kvinnor, människor av maskiner, det levande av det materiella, djur av saker, som i de fruktansvärda köttfabriker där stackars djur som aldrig kommer att få se varken gräs eller himmel bokstavligen produceras, som döda föremål, vilka dessvärre ofta dessutom möter halaldöden.

Utbytessträvan är en helhet. Den som inte har förstått att utbytessträvan är en helhet kan inte förstå någonting om Det stora utbytet. Och Sverige, om man ska tro de förfärade ekon som når våra förbluffade öron, är det mest framskjutna laboratoriet för denna globala utbytessträvan, för produktionen av likriktad mänsklighet. Är det sant att små svenska pojkar har förbjudits att kissa stående? Är det sant att arabiska har gått förbi finska som landets andra språk? Är det sant att en film från regeringen ber svenskar av svenskt ursprung att gå upp i en ny nation, där de endast ska bli en komponent bland andra, jämlika de andra, antagligen i väntan på att den islamiska triumfen ger dem en underordnad roll, som ett erövrat och kuvat folk, som dhimmis? Det är inte bara ett Nobelpris i litteratur som tilldelas Bob Dylan som vittnar om denna globala utbytessträvan, i detta fall Det lilla utbytet, en nödvändig förutsättning för Det stora utbytet, ty de folk som känner sina klassiker låter sig inte utan revolt kastas på historiens sophög. Jag talar om masskulturens ersättande av högkulturen som gemensam referens.

Det värsta är att den ohygglighet som nu sker fortfarande skulle kunna undvikas. Det skulle räcka att de europeiska folken vaknar, lämnar det vegetativa tillstånd som glömskans undervisning och dvalans industri försatt dem i. Jag tror inte på möjligheten, för att parafrasera Stalin, att göra motstånd mot utbytessträvan i ett enda land. Hela vår kontinent hotas till sin civilisation och sin självständighet. Hela kontinenten måste göra uppror och först av allt mot förrädarna som överlämnar den till invasionen. Om några talar om ett inbördeskrig har de trots allt fel. Kampen som ska föras liknar snarare ett klassiskt självständighetskrig, ett antikolonialt uppror. Medlen och målet är ett: återvandringen, de erövrande folkens återfärd hem till sig.

 

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Läs även:

Jordskredsseger för Trump – kan han leverera denna gång?

Jordskredsseger för Trump – kan han leverera denna gång?

🟠 CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Donald Trump vann inte bara samtliga de sju delstater där opinionsmätningarna varit jämna. Han fick dessutom fler röster än Demokraternas kandidat även på det nationella planet – vilket ingen republikan fått sedan 2004. Nu visar det sig att Republikanerna även får majoritet i både senaten och representanthuset. Därmed har Trump nu helt andra möjligheter att faktiskt driva igenom sin politik än han hade under sin förra mandatperiod, och världen håller andan. Det finns inga ursäkter denna gång!

Pengar som inte finns

Pengar som inte finns

🟠 KRÖNIKA Det är ingen hejd på alla miljarder som skall satsas på vindkraft, solkraft, biokraft, elbilsbatterier, ”fossilfritt” stål och järn, vätgas, att fånga in och lagra koldioxid och andra projekt.

Är den svenska värdegrunden värd att bevara och försvara?

Är den svenska värdegrunden värd att bevara och försvara?

🟠 OPINION: BERTIL MALMBERG När man lyssnar till de politiska högtidstalen och till debatten hör man ofta uttrycket ”den svenska värdegrunden” nämnas. Man kan då få intrycket att den är något viktigt. Om så är fallet borde man vårda den med omsorg och skydda den från alla former av hot. Men det är inte någon ”extremhöger” som hotar dessa, menar debattör Bertil Malmberg, som istället pekar på hur det svenska hotas av de främmande kulturer som importerats hit.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

När konsten talar fritt: Förnimmelsen – Jüri Linas nya film väcker kraften inom oss själva

🟠 RECENSION Den oppositionelle regissören Jüri Linas film Förnimmelsen hade nyligen premiär. Filmen är ovanlig på så sätt att det endast är bilder och musik utan berättarröst, en konstnärlig framställning där betraktaren får lägga pusslet. Det handlar om kontroll över människan, både nu och förr. Trots många bittra öden, bland annat förintelsen av hela folk med framkallade svältkatastrofer och giftiga ämnen, är grundklangen positiv och visar oss den kraft som bor i var och en av oss.

Bävern – Den makalöse byggmästaren

🟠 KULTUR En grupp vandrare är på väg genom de sörmländska skogarna. Då de närmar sig ett vattendrag får de se trädstammar och grenar som ligger huller om buller vid stranden. En av vandrarna konstaterar att här har en något underlig trädavverkning ägt rum. När de kommer närmare förstår de vad det rör sig om. Här har bävrar arbetat flitigt och byggt en hydda.

Kulturell idioti

🟠 KULTUR En världskänd svensk filmregissör har varit på en filmfestival i ett land som inte delar Sveriges regerings värdegrund. Den mediala hatkampanj som startades mot hans person visar hur gravt politiserad kulturbranschen är i Sverige. Men det är värre ändå. Hans kritiker har faktiskt varit drivande i att förvandla Sverige till ett livsfarligt land.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Den viktiga apokryfen

🟠 HISTORIA Alla vet att det finns fyra kanoniska evangelier. Dessa finns i Nya testamentet, som är en del av Bibeln. Det är allmänt känt. Men den kristna konsten och berättartraditionen är en viktigare del av inte bara Sveriges, utan övriga Europas, kulturhistoria än vad många inser. Det finns en kristen apokryf som har varit särskilt betydelsefull för kristen konst och tradition, nämligen Jakobs protevangelium.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Annonser

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör
Prenumerera på
Nya Tiders nyhetsbrev!

123 037 97 35

A Minska textstorlek". A+ Öka textstorlek. A++ Stor text.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.