Fortsatt oklarhet beträffande ”K-frågan”

På ett slags konvent (med delar av partiledningarna i CDU och CSU samt delstatsledare ur Förbundsdagen) under söndagen den 11 april kom till sist CSU-ledaren Markus Söders svar på mångas önskan. Han är redo att bli kanslerskandidat om han får stöd också av CDU. Det föregicks av flera dagars medieutspel emot honom och olika åsikter om procedur och om vilka som skall få delta i det korandet och hur snabbt det måste ske eller om det går att vänta ytterligare. Fortfarande finns inget besked om vem som skall vara kanslerskandidat i höstens förbundsdagsval. Vem av de båda partiledarna Armin Laschet (CDU) och Markus Söder (CSU) som skall utses till kanslerskandidat för de båda partierna kan faktiskt utvecklas till en smärre kalabalik eller har redan gjort så.

Olika utspel om att bestämma sig snarast, eller till pingst och att låta Förbundsdagsfraktionen få avgörandet, verkade röra till det ordentligt i de kristdemokratiska partirörelserna. Att olika personer ser sin egen position och framtida möjligheter till regeringsposter hotas om fel person blir utsedd har också uppenbarats genom utspelen som avslutade veckan. Den mycket USA-vänlige Friedrich Merz, som förlorade CDU:s partiledarval, uttalade sig under fredagen helt mot Markus Söder, som dock åtnjuter stor popularitet bland vanligt folk, Merz krävde att Armin Laschet borde bli kanslerskandidat och viftade bort alla de opinionsmätningar som visar att Laschet är mindre populär än de impopulära kanslerskandidaterna från de andra stora partierna SPD och Grünen. ”CDU kan inte tillåta att kanslerskandidaturen tas (ifrån oss)” var hans besked och han förklarade sin syn på de dåliga mätningarna för Laschet med: ”mätningar ger en ögonblicksbild, de duger inte till varaktiga, långfristiga, personpolitiska och strategiska beslut”.

Dessutom ser sig Förbundsdagsfraktionen som förbigångna och under fredagen begärde 50 ledamöter att de måste få medinflytande och att en sammankomst i pingst måste ge dem rösträtt i frågan. Det utspelet väckte i sin tur förargelse och under lördagen kom moteld. Hessens ministerpresident Volker Bouffier (som ålderman bland ministerpresidenterna har han en särskild tyngd inom Unionspartierna) ville inte uttala sig för eller emot någon, men han motsatte sig Förbundsdagsledamöternas krav på att få hålla en omröstning och möjligheten att dessa skulle påverka beslutet redan på söndagen och uttala någon slags predestinering genom att visa vilken de flesta föredrar. Enligt tidningen FAZ skulle Laschet ha känt på sig att han har större stöd än Söder i gruppen och hoppats på någon påtryckning till sin fördel. Ett slags möjlighet till trixande som Bouffier starkt reagerade mot och han hävdade att han ”personligen skulle ingripa” om de försökte något. Bouffier menade dock att de båda partiledarna Laschet och Söder i samförstånd förväntas komma överens med varandra (en fungerande tradition som brukar råda i förhållandet mellan CDU och CSU) om vem som skall vara spetskandidat till Förbundsdagen och han ger dem en vecka.