Den 55-årige Mbanenande var enligt domen en lokal ledare under folkmordet i Rwanda 1994, då omkring 800 000 medlemmar ur den etniska gruppen tutsi utrotades – företrädesvis med hjälp av machetes och trubbiga föremål.
Masslakten på tutsi pågick från 7 april till mitten av juli, och under denna period ledde Mbanenande enligt domen en milis som låg bakom flera massakrer i prefekturen Kibuye i västra delen av landet. Ett stort antal människor har vittnat i rättegången och pekat ut Mbanenande som skyldig till olika brott. Förutom sin ledarroll har han enligt vittnen vid flera tillfällen personligen skjutit rakt in i folkmassor med automatvapen och slagit ihjäl människor.
År 2009 dömdes Mbanenande i sin frånvaro till livstids fängelse i en gacaca, ett slags rwandisk bydomstol. Rwandas myndigheter lokaliserade den på så vis dömde massmördarens nya tillflyktsort – Södra Åbyggeby utanför Gävle – och begärde att få honom utlämnad. Eftersom han varit bosatt i Sverige sedan 1999 (enligt folkbokföringen 2001) och redan hunnit bli svensk medborgare, nekade Sverige dock att lämna ut honom.
Våren 2011 inledde emellertid svensk polis en egen förundersökning, som den 22 december samma år ledde till att han greps och häktades. Den 20 juni 2013 fälldes Mbanenande av Gävle tingsrätt, och den 19 juni 2014 fastställde alltså Svea hovrätt domen. Nu ska han avtjäna sin livstidsdom i svenskt fängelse.
Hyllad av socialdemokratisk press
”Kärlek och het mat värmer i Stigslund”, löd rubriken på en artikel i Arbetarbladet den 12 mars 2010, några månader efter att Mbanenande dömts i den rwandiska bydomstolen. I den kraftigt vinklade artikeln lyfts Mbanenande och hans hustru fram som företagsamma och duktiga invandrare som inte släpps in i det svenska samhället. ”Skamligt är det, att inte Stanislas får vara delaktig i bygget av sitt nya hemland!”, dundrade Arbetarbladets skribent som avslutning på artikeln, som sedan dess dock har avlägsnats från tidningens hemsida.
Efter att Mbanenande häktats för folkmord intervjuade Arbetarbladet återigen hans hustru Mukazana Jeanne D’arc Mbanenande. Hon hävdade bestämt att makarna hade varit tillsammans under hela kriget och att det därmed var fullständigt omöjligt att han kunde ha deltagit i folkmordet. Hon menade också att det fanns politiska orsaker bakom domen i gacacan.
– Hur kan det komma sig att de hittar honom nu, efter 17 år? Han har hela tiden levt öppet, under sitt rätta namn, sade hon till Arbetarbladet.
Mbanenande döms mot sitt nekande och utan teknisk bevisning. De tiotals vittnesmålen som fäller honom har i huvudsak avlagts i Rwanda.