Att vi lever i ett upp- och nervänt, extremistiskt land blir mer och mer uppenbart. Det finns en besatthet hos det politiskt korrekta etablissemanget att klamra sig fast vid den förljugna bild av verkligheten de allt mer desperat försöker upprätthålla. TV-soffor fylls på med ja-sägare och verklighetsförnekare som tillsammans med lika förljugna journalister och programledare gör allt som står i deras makt för att trolla bort det som pågår ute i samhället.
Det är samma personer som bjuds in, om och om igen, som aldrig kommer att säga något som kan leda till en intressant debatt som kan föra oss framåt. Personer som är godkända och pålitliga. Och bjuder man någon gång in de som betraktas som ”opposition” så är det en vingklippt, artig kår som egentligen bara uttrycker väldigt städade protester. Aldrig att man säger rakt ut vad som verkligen gäller.
När detta ändå någon gång sker, som när forskaren Joakim Ruist inför riksdagsvalet hösten 2018 redogjorde för vilken förlust invandringen faktiskt är för Sverige, gick det som en kollektiv chock genom etablissemanget. Sedan dess har man inte sett eller hört Joakim Ruist i debatten och jag gissar att han aldrig mer kommer att bjudas in till något relevant program i public service.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
