Måndagen den 17 september efter 22-tiden på kvällen flög markmålsrobotar som avfyrats i östra Medelhavet in mot de syriska kuststäderna Baniyas, Latakia och Tartus samt den angränsande provinsen Hama. Attacken riktade sig främst mot mål i den del av Syrien som ses som president Bashar Assads kärnområde, där han har allra starkast stöd. Där är också de ryska baserna med sina kraftfulla luftförsvar belägna. Flygbasen Khmeimim ligger mellan Latakia, Baniyas och den ryska flottbasen i Tartus. Därför har ingen extern aktör tidigare genomfört attacker där annat än via ombud, då rebell- och terrorgrupper beskjutit området och de ryska baserna med granatkastare, raketartilleri och i år även med beväpnade små drönare.
Syriskt luftförsvar svarade med allt man hade och enligt syrisk statsmedia sköts en majoritet av de inkommande robotarna ned, men flera tog sig igenom och nådde sina mål. Uppgifterna om vad som träffats är inte entydiga mer än i några fall, men det uppges i flera fall röra sig om vapendepåer vid syriska militärbaser, en forskningsanläggning och ett kraftverk. Två syriska soldater dödades, troligen vakter vid en av baserna, och minst tio människor skadades i robotattacken.
Under attacken förlorade de ryska flygledarna vid Khmeimim kontakten med ett av sina Il-20 spaningsflygplan som vid angreppet befann sig cirka 35 kilometer utanför den syriska kusten och var på väg tillbaka för att gå in för landning. Det flög in från samma håll som de angripande robotarna kom. Flygplanet visade sig senare ha blivit nedskjutet med 15 besättningsmän ombord. Det är det femte ryska flyget som förlorats i syriska operationer bara i år, vilka sammantaget hitintills kostat 59 ryska militärer livet (se faktaruta).
Attacken skedde samma dag som ryska försvarsdepartementet släppte bevis i form av två spårbara serienummer som visar att den Buk luftvärnsrobot som sköt ned passagerarflygplanet Malaysia Airlines MH17 över Donbass den 17 juli 2014, där 298 människor dödades, tillhörde Ukraina.
Anfall kort efter uppgörelse
Initiala rapporter från bland annat den statliga syriska nyhetsbyrån SANA gjorde gällande att det var ett massivt anfall med kryssningsrobotar från Medelhavet, vilket skapade farhågor om ett större anfall utfört av som tidigare USA, Storbritannien och Frankrike. Det talades om 28 kryssningsrobotar i en enda våg samtidigt som människor i Latakia vittnade om mängder av explosioner och en himmel full av ljus från angripande robotar, luftvärn och kraftiga explosioner. De beskrev det som mest intensivt på havssidan väster om staden, och den östra sidan, där flera av målen och syriskt luftvärn var belägna.
Ryska försvarsdepartementet gick tämligen snabbt ut och meddelade att de registrerat hur den franska fregatten Auvergne avfyrat kryssningsrobotar, vilket spädde på farhågorna om ett större Nato-anfall. Paris förnekade dock inblandning och även Pentagon var snabbt ute och dementerade att amerikanska stridskrafter var inblandade.
Nya Tiders syriska källor pekade omgående ut Israel som angripare och angav flera skäl till varför man trodde det, vid sidan av de rent militära. De menar att Tel Aviv var frustrerade över att den kommande syriska offensiven mot terroristerna i Idlib blåstes av, och påpekar att attacken skedde bara några timmar efter att beslutet offentliggjorts på den presskonferens som gavs av Rysslands president Vladimir Putin och Turkiets president Recep Erdogan efter deras möte i ryska Sotji tidigare samma dag. Offensiven var enligt källorna tänkt att användas för att öppna för ett större Nato-luftanfall efter en falskflagg med kemvapen som Damaskus skulle beskyllas för. Om offensiven inte blev av, skulle inte alla amerikanska örlogsfartyg som anlänt och det amerikanska hangarfartyget USS Harry S. Truman, som i skrivande stund är på väg över Atlanten mot Medelhavet med alla sina eskortfartyg, kunna sättas in mot Israels ärkefiende Syrien. Våra diplomatiska källor menar att ryssarna böjt sig dubbelvikta för turkiska krav delvis just för att undvika ett anfall på Syrien. De menar att det israeliska anfallet därför måste kommit som en kalldusch för ryssarna och spekulerar att det mycket väl kan ha syftat till att sabotera avtalet och eskalera situationen. De får medhåll av president Erdogans rådgivare Yasin Aktay, som öppet beskrivit den israeliska attacken som ett försök att sabotera det rysk-turkiska avtalet gällande den demilitariserade zonen i Idlib.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.