Raoul Wallenbergs mystiska försvinnande och död

”Wallenberg anlände till beskickningen den 9 juli 1944 med en för en diplomat något ovanlig utrustning bestående av två ryggsäckar, en sovsäck, en vindtygsrock och en revolver. Men denna utrustning skulle komma väl till pass under de månader som förestod. ’Revolvern är bara för att inge mig mod’, sade han till mig på sitt typiskt skämtsamma sätt: ’Den hoppas jag aldrig behöva använda. Nu har jag emellertid bråttom att börja mitt arbete. Jag har läst era rapporter, men kan du ge mig en orientering om dagsläget?’” Mannen som återberättar detta möte med Raoul Wallenberg i sin bok Med Raoul Wallenberg i Budapest: Minnen från krigsåren i Ungern är ambassadör Per Anger, som under andra världskriget tjänstgjorde som svensk attaché (diplomatisk tjänsteman) i Budapest. Under de kommande månaderna skulle han och Wallenberg samarbeta.

Enligt den omfattande rapporten Raoul Wallenberg – Report of the Swedish-Russian Working Group, som är utgiven av Regeringskansliet hade den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt låtit upprätta War Refugee Board (WRB) i januari 1944 med syftet att rädda utsatta judar undan nationalsocialisterna. Under andra världskriget fanns en svensk delegation i Ungern. I denna delegation ingick Per Anger samt diplomaterna Ivan Danielsson, Lars G:son Berg och Valdemar Langlet. När tyskarna intog Ungern i mars 1944 försvårades situationen för de ungerska judarna påtagligt. Per Anger minns hur man började ”arrestera judar i framstående ställning. På beskickningen berördes vi alla indirekt genom att många av våra judiska vänner drabbades. Oftast fick vi bara veta att de försvunnit.”

Då situationen blev allt svårare beslutade WRB att sända en svensk som skulle kunna organisera en räddningsaktion. Valet föll på Raoul Wallenberg, som på den tiden arbetade som utrikeshandelsrepresentant för Mellaneuropeiska Handelsaktiebolaget. Enligt Regeringskansliets rapport var det WRB:s representant i Stockholm, Iver Olsen, som gav Wallenberg uppdraget att bege sig till Budapest. Wallenberg fick ett diplomatpass och riktlinjer att hålla sig till, men inga detaljerade instruktioner och han fick inte heller agera i WRB:s namn.

Wallenberg anlände till Budapest i juli 1944. Då hade den svenska delegationen börjat förse ungerska judar med skyddsbrev och provisoriska pass. Anger minns att ”Wallenberg synade dokumenten och sade efter en stund: ’Jag tror jag har fått en idé till ett nytt och kanske effektivare dokument’ Så föddes vid vårt första möte tanken på de så kallade skyddspassen, det vill säga de legitimationshandlingar i de blågula färgerna med Tre Kronor som emblem”. Dessa skyddspass blev räddningen för tiotusentals ungerska judar.

I januari 1945 intog dock sovjetiska armén Budapest och kort efter det greps Wallenberg plötsligt av Stalins organisation för militant kontraspionage SMERSJ, vars namn i själva verket var en initialförkortning för Smert Sjpionam som betyder ”död åt spionerna”, och försvann. 1957 gjorde Sovjetunionen det offentliga klargörandet att Wallenberg dött och 2016 dödförklarades denne svenske diplomat av Skatteverket.

Varför Raoul Wallenberg greps av ryssarna, samt var, när och hur han dog, har det spekulerats om sedan den januaridag han försvann för alltid, men tittar man närmare på olika händelser samt läser igenom de skannade, digitaliserade dokument som CIA offentliggjort på ett internetarkiv samt de sovjetiska handlingarna upptäcker man snart att de möjliga svaren är närmare än vad man kunnat tro.

Vem var Raoul Wallenberg och varför grep SMERSJ honom?

Raoul Wallenberg föddes fjärde augusti 1912. Han var enda barn till Raoul Oscar Wallenberg, som dog tre månader innan sonen föddes, och Maria Sophie (Maj) Wising. 1918 gifte hans mor om sig med juristen Fredrik von Dardel.

Raouls biologiske far var kusin till bankmännen Marcus Wallenberg jr och Jacob Wallenberg. Den familj Raoul föddes in i hade haft en betydande roll inom näringslivet och storfinansen sedan år 1856 då sjöofficeren och riksdagsmannen André Oscar Wallenberg grundat banken Stockholms Enskilda Bank (SEB). Under mellankrigstiden och andra världskriget var Marcus Wallenberg jr verkställande direktör på den banken. Efter att Raoul Wallenberg avslutat den arkitektutbildning han läst vid University of Michigan hade modern och styvfadern hoppats att han skulle söka arbete på banken och av ett brev från omkring 1930 att döma tycks Raoul själv ha varit intresserad av att göra det. Dock fick han aldrig något fast arbete inom vare sig SEB eller något av företagen som ingick i Wallenberggruppen, istället skickades han på olika affärsresor runt om i världen. Det var under dessa resor som han kom i kontakt med tyska judar som flytt från det nationalsocialistiska Tyskland och han utvecklade starka sympatier med detta folk. Genom Jacob Wallenbergs nätverk kom han till sist i kontakt med den judisk-ungerske affärsmannen Kálmán (Koloman) Lauer som ledde Mellaneuropeiska Handelsaktiebolaget som bedrev handel av livsmedel mellan Sverige och Ungern och fick tjänsten som utrikeshandelsrepresentant. Det var detta arbete han ägnade sig åt när Lauer rekommenderade WRB att ge Wallenberg uppdraget att rädda de ungerska judarna.

Som det nämnts tidigare var det WRB:s Stockholmsrepresentant Iver Olsen som gav Wallenberg detta uppdrag och under de månader som Raoul räddade judar i Budapest höll han kontakten med denne man. Frågan är dock om Wallenberg kände till att Olsen inte bara arbetade för WRB. Innan dem amerikanska underrättelsetjänsten CIA grundades 1947 föregicks den av Office of Strategic Services (OSS) som samlade in militär information och ägnade sig åt spionage. För denna underrättelsetjänst arbetade Olsen och genom sin kontakt med denne man blev Wallenberg indirekt kopplad till OSS, utan att kanske ens veta om det. Detta har lett till spekulationen att Wallenberg också arbetade för OSS. I ett OSS-dokument från första juli 1944, som idag kan hittas i första dossiern som CIA offentliggjort på internet, framgår det att de, efter att ha gått igenom Raouls ”personliga historia [personal history]” dragit slutsatsen att det var tveksamt om han kunde vara dem till hjälp. Detta innebär visserligen att Wallenberg inte arbetade för OSS, men även att underrättelsetjänsten tycks ha övervägt att anlita honom.