När boken Underkastelse (Soumission) presenterades förra året inför förväntansfulla läsarskaror gick en europeisk fascinationsvåg från Paris till Moskva. Den roade författaren ställde upp med en spjuveraktig blick på otaliga presentationer, dock fanns i hans ögon en klurig antydan till en överraskning. Naturligtvis talade han alltid franska, ty en fransk författare är sitt modersmål trogen.
Efter en tid blev det väldigt tyst, uppenbarligen började en och annan läsare reflektera och analysera. Vad är det som gör Underkastelse så speciell? Många ansåg sig veta redan från första sidan vad boken skulle handla om – religionskrig, fundamentalism, barbari och medeltida synsätt – men ack så fel.
Huvudpersonen François är en i Paris boende fyrtiofyraårig litteraturprofessor som undervisar på Nya Sorbonne. Förutom kontakter med kollegor på universitetet är det hans erövringar bland studentskor som utgör hans sparsamma mänskliga umgänge. En ung judisk kvinna som heter Myriam intar en speciell plats i François existens. Paret känner attraktion till varandra, men saknar helt förmågan att verbalisera sina känslor; ömhet och tillgivenhet får ersättas av fysisk sexuell teknik. François lever ett själlöst liv, han besöker aldrig sina åldrande föräldrar och tekniska lösningar fyller hans trista vardag – från mikron som värmer upp hans inköpta indiska och andra maträtter till Volkswagen Touareg med en V8 dieselmotor för resor utanför Paris.
Läsaren kommer in i en tid då Frankrike, Paris och framför allt den akademiska världen fruktar stora omvälvningar inför det stundande presidentvalet, där Muslimska brödraskapet och deras kandidat Muhammed Ben Abbes har stora möjligheter till valseger. Deras ungdomsförbund syns och hörs överallt.
François är dock inte politiskt intresserad, för honom existerar bara litteratur och då främst objektet för hans omfattande och uppskattade doktorsavhandling – Joris-Karl Huysmans som införde dekadensen i litteraturen.
Med en kollega diskuterar François situationen på universitetet. Det framgår att universitetets styrelse ingått en överenskommelse med salafisterna, vilket innebär att en kvinnlig rektor med vurm för genusstudier knappast kan påräkna vidare anställning. Även om François tvårummare ligger i ett område som benämns Chinatown finns det risk för att oroligheter blossar upp också där. Således väljer han att lämna Paris och köra ut mer eller mindre på måfå till sydvästra delen av landet.
François möts redan av nyheter om sammandrabbningar i vissa områden mellan militanta nationalister och unga afrikaner. Universitetet håller stängt på obestämd tid, likaså hotell och restauranger han passerar. Utanför en sönderslagen bensinstation där han avsåg att tanka ligger döda kroppar.
Han lyckas komma till en trevlig liten historisk by och ordna ett hotellrum. Inför valnatten är atmosfären mycket spänd, inga tv-sändningar eller annan information. Till sin stora förvåning möter han i byn maken till en trevlig kvinnlig universitetskollega. Paret äger ett hus som mannen ärvde efter sina föräldrar. Han avskedades nyligen från sin tjänst inom Inrikesdepartementets säkerhetstjänst, endast några år innan pensioneringen. Som utbildad vid Saint-Cyr, den mest kända militära skolan i Frankrike och världen, är han synnerligen väl insatt i landets situation och eventuella förändringar.
Redan inför valet hade socialisterna ingått ett samarbete med islamisterna, då över 90 procent av muslimerna i tidigare val röstat socialistiskt. På valnatten står det klart att Muhammed Ben Abbes vunnit med knapp marginal över Front Nationals Marine Le Pen. Frankrike håller andan. Ingen kunde dock räkna ut det som inträffar två dagar efter valet: högern, mitten och socialisterna hade efter intensiva förhandlingar kommit överens om en ”utvidgad republikansk front” och ställer sig gemensamt bakom Muslimska brödraskapets kandidat Muhammed Ben Abbes som president! Till premiärminister utser man den opersonlige och ofarlige François Bayrou.
Den nu uppkomna situationen analyseras under en behaglig middag hos det bekanta paret. François lyssnar med fascination på den elokvente och kunnige före detta agenten, medan han njuter av den goda maten och vinerna. Det råkar vara så att mannen hade till uppgift att bevaka islamiströrelser och därmed just Ben Abbe. I stället för att fördöma islamisten för dennes radikala åsikter får Ben Abbas tvärtom beröm av mannen för sin bildning på franska universitet. Följaktligen borde Frankrike känna sig helt säker på, anser mannen, att statsunderstödet till katolska församlingar och underhåll av kyrkobyggnader kommer att öka, ty vad muslimerna fruktar och avskyr är sekulariseringen.
Katoliker räknas av muslimer till bokens (G:a testamentets) folk och värderas högre än ateister. På sikt får de bereda sig och ta nästa steg, omvända sig till islam.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.