Hur vänstern agerar i USA är inte bara av intresse för att det är världens mäktigaste nation, utan också därför att vänstern kommer att agera efter samma mall när väl konservativa, invandringskritiska, populistiska och nationalistiska krafter börjar vinna valsegrar i Västeuropa.
Vänsterns propaganda bedrivs i dag av vänsterliberala massmedier i USA, vilka i sin tur färgar av sig på sin svans i Europa. Man spelar på känslor med målet att demonisera motståndaren, få honom att framstå som ett hot mot all mänsklig anständighet. Allt för att slippa bemöta sakargument.
Således får Trump inget beröm från vänstern för sina förhandlingar om att upprätta säkra zoner i Syrien och Jemen, vilket kan leda till ett drägligare liv för miljoner krigsdrabbade människor. Däremot framställs det som höjden av inhumanitet att hindra människor i vissa länder från att resa till USA under 90 dagar. Att bygga en mur mot Mexiko och lägga resurser på att deportera illegala invandrare, som är myndigheternas lagstadgade plikt och skyldighet, framställs som början till en hårdför polisstat. Senast spekulerade även den stora nyhetskanalen MSNBC om att Trump kan börja lönnmörda kritiska journalister. Detta därför att han uttryckt tvivel om konspirationsteorin att Vladimir Putin låter mörda kritiska journalister.
Genom hela narrativet löper den röda tråden att Donald Trump helt enkelt är ond, galen, ett hot. Februarinumret av den irländska vänstertidskriften Village hade ett omslag som föreställer Donald Trumps huvud överlagt med ett sikte och rubriken ”Why not” (Varför inte). Inuti tidningen kallades han ”en av världens hemskaste män” och man påpekade att ”olika filosofer och teologer genom århundradena, inklusive de gamla grekerna och romarna” har gett sitt stöd för ”tyrannmord”.
På detta sätt piskar man upp hatstämningar hos en gatuvänster som i sin fantasi tror sig kämpa mot sagda ”tyrann” genom att krossa skyltfönster, misshandla Trumpanhängare och mordhota konservativa journalister. Stora delar av den amerikanska vänstern har på fullt allvar börjat tala om sig själv som ”motståndsrörelsen”, ett begrepp som normalt förknippas med motstånd mot diktatorer eller främmande ockupanter. På Twitter har bokstavligen tusentals av dem uttryckt förhoppningar att någon ska vilja offra sig och skjuta presidenten. Ett fåtal har gripits för mordhoten, inklusive en vän till paret Clinton som donerade pengar till hennes kampanj. Även journalister har deltagit i mordhoten, mest känd av dem är Times-kolumnisten India Knight.
Hur systemmedierna reagerat om en högertidning hade publicerat något liknande med Barack Obamas eller Angela Merkels huvud bakom ett hårkors behöver man inte ens spekulera i – fördömandena hade haglat, och högst troligt hade det slutat med åtal och dom mot den ansvarige utgivaren.
Opinionsmätningar från bland annat Reuters visar att Trumps åtgärder har starkt stöd hos folket. Nyligen visade en opinionsundersökning även att en stor majoritet av européerna skulle vilja stoppa invandringen från muslimska länder helt. Trump genomför alltså folkets vilja. Hetsen och hatet har syftet att piska upp ett motstånd för att förhindra att denna folkvilja får genomslag.
Motståndet mot folkviljan bedrivs även på det juridiska planet, där man lyckats blockera inreseförbudet. En federal domstol beslutade att det var olagligt för presidenten att göra som folket vill. Trump och regeringen tänker ta ärendet vidare till USA:s högsta domstol.
Mer desperata åtgärder förespråkas också, utöver lönnmord. Rosa Brooks, regeringstjänsteman under Obama och numera högt uppsatt medlem i den George Soros-finansierade tankesmedjan New America, föreslog att man skulle försöka få Trump ställd inför riksrätt, avsatt på grund av mental ohälsa, eller störtad i en militärkupp. Hon är inte den enda inom det gamla etablissemanget som föreslagit liknande saker.
Det globalistiska etablissemanget och dess bandhundar i gatuvänstern har inte gett upp sin vilja att utplåna Västerlandet. De är desperata eftersom de lidit sina första massiva nederlag på årtionden – först Brexit och sedan USA-valet – men de kommer att fortsätta driva på sin agenda, med vilka medel som helst och oavsett hur många gånger folket säger ”nej”. Om den tysta majoriteten förblir tyst, snäll och medgörlig kommer det inte att spela någon roll att den vunnit dessa slag – den kommer ändå att förlora kriget.
Vänstern har med all önskvärd tydlighet visat att den inte går att resonera med. Folkmajoriteten har helt enkelt inget annat val än att anamma en kontrarevolutionär attityd, där en seger aldrig är nog, ett nederlag aldrig accepteras och kompromisser bara gäller till dess att man kan flytta fram sina positioner och införa sin egen ordning.
