Viktiga invändningar mot regeringens afghanamnesti

Förutsättningen för att denna, i realiteten, amnesti skall genomföras är att de måste ha struntat i lagakraftvunna domar från svensk domstol, om utvisning. Regeringen ger med detta förslag uttryck för extrem arrogans mot såväl den demokratiska beslutsprocessen i stort som mot rättssäkerheten i asylprocessen. Lagrådet, som är den kontrollfunktion som bland annat skall kontrollera att lagförslag bereds enligt regeringsformen, har en lång rad synpunkter på förslaget som sådant, på beredningen av förslaget och på den obefintliga konsekvensbedömningen.

Lagrådet har, bland annat, påpekat följande:

Att befintliga utbildningsanknutna regler är ”till ytterlighet komplicerade och svårgripbara” och att det nya förslaget innebär att dessa svårigheter förstärks. Förslagens förutsättningar ifrågasätts också rent principiellt.

Att ”konsekvenserna av förslaget är knapphändigt analyserade, remisstiden har varit kort och effekterna är svårbedömda. Det finns därmed en uppenbar risk för att de föreslagna reglerna inte kommer att bli effektiva”.

Att ”den tänkta regleringen avviker från normala principer inom rättsområdet”.

Att förslaget kringgår likabehandlingsprincipen, eftersom möjligheterna till uppehållstillstånd inte beror på den enskildes förhållanden.

Lagrådet pekar också på:

Att ”regeringen inför en särlösning för id-kontroller, vilket äventyrar rättssäkerheten”.

Att ”det i svensk rätt inte är en princip att låta utdragna handläggningstider i sig vara skäl för att bifalla ansökningar av olika slag”.

Att ”gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”.

Att ett av kraven för bifall för de cirka 2 000 personer som fått lagakraftvunna utvisningsbeslut är ”att utlänningen inte rättat sig efter ett tidigare lagakraftvunnet utvisningsbeslut”.

Av många häpnadsväckande brister och fel i denna proposition, tar de två sista punkterna ändå priset. Regeringen struntar i lagstiftningsprocessens regler och principer samt kräver att man skall vara kriminell för att få komma i åtnjutande av en extremt dyr exceptionell fördel bekostad av svenska skattebetalare!

Att en vänstergängad regering kan skruva till det på det viset kanske man inte skall vara så förvånad över, men jag är faktiskt förvånad över och mycket kritisk till att Centerpartiet inte står upp för en sund svensk förvaltningskultur och rättssäkerhet. Det är en skrämmande utveckling att Centern blivit så extrema. Förslagen kräver att de berörda skall ”avse att” studera, men regeringen budgeterar inga pengar för de drygt 300 nya gymnasieklasser eller motsvarande, som krävs. Utgår regeringen helt sonika från att ingen av de aktuella personerna kommer att studera och därför struntar i att budgetera för kostnaden? Eller är det så att regeringen bara försöker lura det svenska folket att tro att det handlar om ”humanism”?

De ekonomiska konsekvenserna av förslaget är också exempellöst bristfälligt redovisade. En försiktig analys visar att det kommer att kosta cirka 2,9 miljarder kronor de första 13 månaderna. Sedan 13 månader till, minst. Det finns ingen garanti för att samtliga åker hem efter ”studierna”. Sannolikt blir det fråga om att ge permanent uppehållstillstånd och dessutom familjeåterförening i Sverige. Då handlar det om minst 40 000 personer livet ut. Det blir, försiktigt räknat, en totalkostnad över tid på i storleksordningen 190-200 miljarder, om vi antar de vistas i Sverige i genomsnitt 65 år.

Därtill kommer kostnaderna för den ”vanliga” ”asylinvandringen”, som med dagens takt bygger upp en kostnadsmassa på cirka 500 miljarder varje år, som fördelas ut på framtiden enligt motsvarande modell med 50 års genomsnittlig livslängd i Sverige. Skattningarna kommer från ESO-rapporten som publicerades nyligen. Där finns ett problem att det som anges är medelkostnaden, medan kostnaderna är avsevärt högre i början. Så i verkligheten är effekten på tio års sikt väsentligt mycket högre.

Det är verkligen inte konstigt att Sverige går på knäna på snart sagt alla områden. Och värre blir det, varje år detta fortsätter. Resultatet är att 7-klövern underminerar Sveriges ekonomi med, lågt räknat, tio miljarder extra varje år.

Samtidigt försämras servicen i motsvarande grad för oss andra.

Vi måste få stopp på vanstyret av Sverige!