Christine Öberg, molekylärbiolog och doktor i medicinsk vetenskap, har varit styrelseledamot i VoF i tre år och aktiv skribent på föreningens hemsida. I våras sade hon tack och adjö till föreningen. På sin blogg Gensvar tar hon upp tre grundläggande orsaker till varför skeptikerrörelsen i allmänhet och VoF i synnerhet inte är rätta miljön för verkliga skeptiker: ”Rörelsen är helt enkelt inte det jag trodde att den var, och om man värnar vetenskap och folkbildning är det inte skeptikerrörelsen man ska söka sig till.”
Något som inte Öberg tar upp men som är något många andra reagerar på är de hån som är en naturlig del av VoF:s verksamhet. Hånandet är satt i system och har fått en sorts officiell prägel genom ”utmärkelsen” Årets Förvillare.
Det har sedan länge stormat kring VoF, som trots detta fortsätter att användas av aningslösa medier och beslutsfattare som någon sorts vetenskapsauktoritet. Det mest publika debaclet var när man under Almedalsveckan 2011 skulle demonstrera att homeopatiska läkemedel var verkningslösa genom att låta astronauten Christian Fuglesang inta tio gånger rekommenderad dos av ett homeopatiskt sömnmedel. Av någon anledning, kanske en god middag, sluddrade han efter intagandet, vilket helt förtog effekten av demonstrationen.
Ingen självkritik
Öbergs viktigaste kritik går ut på att VoF saknar förmåga att tillämpa samma kritiska blick på sig själva som på andra. Anledningen till att hon en gång sökte sig till skepticismen var att hon är övertygad om att det behövs en rörelse som verkar för att främja fakta och källkritik, som folkbildar om vetenskapens metoder och resultat och som bekämpar vandringssägner och myter.
”Det tråkiga är att samma anledningar till att jag en gång sökte mig till skeptikerrörelsen är nu anledning till att jag lämnar den”, skriver hon.
Så kallade ”skeptiker” förfaller ofta till precis de argumentationsfel som de anklagar andra för, menar Öberg. I diskussioner på VoF:s diskussionsforum (forum.vof.se) är till exempel konsensusargument vanligt förekommande för att bemöta forskningsrapporter som strider mot djupt rotade VoF-föreställningar. Christine Öberg skriver: ”Viljan att vända den kritiska blicken mot sig själv och fundera över vilka förutfattade meningar man själv har och vilka felaktigheter man tror på är i stora delar av skeptikerrörelsen helt obefintlig.”
Skeptiker vars föreställningar utmanas förfaller till alltmer fantasifulla bortförklaringar för att rationalisera dem. I VoF-forumet finns talrika exempel på detta, vilket även Nya Tider kunnat kontrollera. Ett skrattretande exempel är en moderator som argumenterar för att kommersiell sjöfart i Nordostpassagen är något helt nytt som blivit möjligt genom klimatförändringar, något klimathotare gärna hör. Flera av kommentarerna kunde dock peka på att sanningen är att redan Sovjetunionen bedrev en omfattande kommersiell sjöfart där.
Hån satt i system
Något som inte Öberg tar upp men som är något många andra reagerar på är de hån som är en naturlig del av VoF:s verksamhet. Hånandet är satt i system och har fått en sorts officiell prägel genom ”utmärkelsen” Årets Förvillare.
”Till årets förvillare kan den utses som i Sverige under året, frivilligt eller av grov oaktsamhet, bidragit till att skapa förvirring och oklarhet om vetenskapens metoder och resultat. Särskild vikt ska fästas vid insatser för att främja auktoritetstro och en okritisk inställning till sådant som sägs i vetenskapens namn .”
Många mottagare är förstås välmeriterade för en sådan ”utmärkelse”, men den används också för att attackera personer och organisationer som har en annan syn på vetenskapliga resultat än vad VoF har, helt utan att VoF anser sig behöva bevisa att det verkligen handlar om ”förvillande”.
År 2009 utsågs till exempel Annika Dahlqvist till Årets Förvillare. Hon är en välkänd förespråkare för LCHF-diet, där man undviker att äta kolhydrater och istället äter mer fett. Efter att ha prövat det själv 2004 har hon förespråkat det som ett sätt att bland annat bota diabetes typ2. Man kan rikta kritik mot henne för överdrivna förhoppningar för LCHF-dieten som ännu inte har undersökts vetenskapligt, men VoF har istället valt att förlöjliga henne utifrån vad man har läst i dagspressen att hon skall ha sagt. När hon tilldelades utmärkelsen hade hon redan fått rätt i mycket av sina påståenden genom en studie publicerad i New England Journal of Medicin år 2008 som låg till grund för att till och med svenska Livsmedelverket till slut fick gå ut med nya riktlinjer avseende kost.
Sexism inom VoF
”Inom VoF så finns det på papperet en stor medvetenhet om sexism, och man pratar gärna om vikten av fler kvinnor inom rörelsen och på ledande positioner. Men det är ändå konstant så att mäns arbete värderas högre, och även män som betett sig väldigt illa kan räkna med stöd”, skriver Christine Öberg.
Hon tar inte upp några exempel, men en av de händelser hon tänker på torde vara en före detta ordförandes ofredande av minderåriga pojkar. Efter att ha onanerat i en bastu där två pojkar på tio och 13 år, befann sig, dömdes skeptikern av Solna tingsrätt den 11 maj 2012 till dagsböter för sexuellt ofredande. Till sitt försvar anförde skeptikern att han hade onanerat till följd av en kronisk inflammatorisk hudåkomma på penis, vilket styrktes av läkarintyg och hustruns vittnesmål. Tingsrättens skarpsynta ”debunking” av denna skeptiska förklaring vilar bland annat på observationen att ”Hans handlande kan inte ha samband med några hudbesvär eftersom dessa inte satt på ollonet”, enligt den evidens som framlagts för tingsrätten. Christine Öberg har i andra sammanhang påpekat att VoF tagit som vana att komma med de mest ”fantasifulla bortförklaringar”. Trots domen backades mannen upp av VoF.
Flera akademiska avhoppare
Ingemar Nordin, professor på temat Hälsa och samhälle och som varit medlem i VoF nästan sedan starten, skriver så här om varför han går ur som medlem i VoF:
”Det är tråkigt att se hur en organisation som i början hade ambitionen att hålla den skeptiska och vetenskapliga fanan högt alltmer har förfallit till att bli en klubb för naiva besserwissrar. Föreningen har blivit en vetenskapens dödgrävare snarare än en vetenskapens försvarare.”
Germund Hesslow är en annan tung akademiker med två doktorsexamina som varit engagerad i VoF, men som fick nog 2011. Den direkt utlösande anledningen var liksom för så många andra VoF:s förvillarpris, som året innan tilldelats den klimathotsskeptiska organisationen Stockholmsinitiativet.
De flesta kritiker har nöjt sig med att redovisa sin kritik i debattinlägg eller öppna brev till VoF, men en som sedan 2005 har studerat VoF och skeptikerrörelsen är Per Anders Forsberg, vilket 2011 resulterade i en uppsats, ”Makten över Folkvettet” som på 125 sidor analyserar VoF:s brister samt deras inverkan på politik och akademi.
Nya Tider ”granskas” av VoF
VoF har även uppmärksammat Nya Tider genom att ”faktagranska” det nummer av tidningen som delades ut på årets Bokmässa i Göteborg. Denna form av granskning utfördes av en av deras medlemmar, Amanda Duregård, som förutom att hon är en känd vänsteraktivist som deltagit i aktioner där man har släppt ut luften ur däcken på SUV:ar för deras förmenta klimatpåverkan, också är journalist.
I Duregårds publicerade granskning hade man nöjt sig med att ”granska” endast förstasidan. Tidigare påståenden om ”fejk” i själva tidningen har man inte brytt sig om att motivera. Genomgående för Duregårds granskning är att inga som helst referenser för påståendena redovisas utom i ett fall. Det gäller NyT:s artikel ”Världens första skriftspråk är europeiskt” som redovisar fynd och analyser från den bulgariske arkeologen Volodja Popov, chef för historiska museet i Pleven och expert på förhistorisk arkeologi.
Amanda Duregård hänvisar där till en artikel på Wikipedia. Hon hävdar att ”det råder konsensus bland forskarna på området om att det inte är ett skriftspråk”. Det är en vinklad tolkning av det odokumenterade påståendet på Wikipedia att ”När det gäller symbolerna anses dessa i allmänhet utgöra ett slags proto-skrift”. Det är också värt att notera att Nya Tider i artikeln inte tar ställning i frågan, utan redovisar de olika uppfattningar som finns med formuleringar som ”kan vara”, ”om det stämmer så” och ”allt mer tyder på”.
Duregårds resonemang är därför felaktigt på flera grunder. Det finns ingen konsensus i frågan, man hittar lätt flera forskare som anser att det är ett skriftspråk, bland andra den bulgariske expert som arbetat med fynden och som Nya Tider citerar.
Konsensusargument är inte giltiga, inte ens enligt den skeptiska ”vetenskapsmetoden”. Att pådyvla en motståndare en annan åsikt än han har och argumentera mot den brukar i skeptiska kretsar kallas för halmgubbeargument, vilket är precis vad Duregård tillämpar här, då det inte är Nya Tider som påstår något, utan citerar auktoriteter i ämnet.
Nya Tiders redovisning av felaktigheter i Dagens Nyheter, som utöver oss uppmärksammats av bland andra Norrans politiske redaktör, avfärdas med att konstatera att den enda ”offentliga expert” som enligt Duregård haft synpunkter på detta är docent Jan Tullberg, som avfärdas med att han är skribent i tidningen och på Avpixlat. Övriga välbelagda fel i DN:s rapportering kommenteras inte. De som följer med i nyheterna vet att en av de första att kommentera det faktum att DN:s personal inte ens kan läsa innantill var Tino Sanandaji, som på ett mycket övertygande sätt visat att DN inte förstått den aktuella OECD-rapporten och att all forskning visar att invandring i nuvarande form är olönsam, tvärtom vad DN fick det till.
Sammantaget karaktäriseras VoF:s granskning av logiska argumentationsfel som konsensusargument, halmgubbar, selektivt urval av fakta, samt obelagda påståenden – precis det som VoF påstår sig kämpa emot.
Nya Tider har sökt Amanda Duregård och VoF:s pressansvarige Dan Katz utan resultat. Detta är i sig anmärkningsvärt, eftersom man påstår sig vara en resurs för de som önskar hjälp med att avslöja pseudovetenskap och i en fri opinionsbildning bekämpa felaktiga föreställningar som kan avgöras vetenskapligt.
