Under en kampanjdag i Skåne kom jag att prata med en äldre dam. Hon var ganska liten, hon tog sig fram med hjälp av rullator och hon var 83 år gammal. Vi pratade pensioner och vi pratade skatter. Till slut tittade hon på mig och sade ”du är trevlig och ni har en bra politik, men jag kommer inte att rösta på er. Jag kommer att rösta på det parti som ser till att de försvinner från vårt land”. När jag följde hennes blick såg jag fyra ungdomar, som satt och pratade på en bänk. Det var uppenbart att de härstammade från Mellanöstern. Definitivt något arabiskt land. När hon lämnat mig, började jag fundera. Hur blev det så här? Hur blev en 80-årig dam rasist och främlingsfientlig i vårt trygga land? Är det bara för att hon saknar sitt folkhem?
Sverigedemokraterna identifieras med lösningarna på flyktingfrågan. De vann många röster i åldersgruppen 65+. Hur är detta möjligt? Blir fler och fler äldre främlingsfientliga och rasister? Jag tror inte det. Jag tror att de är arga och rädda. Arga för att deras ekonomiska situation har försämrats radikalt sedan det nya pensionssystemet infördes. Arga för att de ska betala mer skatt än de som arbetar. Rädda för att brotten mot äldre ökar. Rädda för att de läser om hur äldre rånas i sina hem.
Jag tycker att flyktingfrågan är alltför allvarlig för att överlåta till ett parti. Inte ens nu, när en ny regering direkt efter valet lägger fram en budget som kommer att minska pensionsutbetalningarna och göra det dyrare för arbetskraften över 65 år att kunna arbeta vidare, finns det en seriös politisk diskussion om kostnaderna för flyktingmottagandet och hur dessa ska kunna bäras. När Fredrik Reinfeldt i sitt sommartal pratade om att vi måste öppna våra hjärtan för dem som har det svårt, satte han faktiskt fingret på problemet. Regering och riksdag ställer grupp mot grupp. Det är uppenbart för alla, framförallt de äldre, att det är pensionärerna och de sjuka som ska öppna sina hjärtan.
Vi har ett samhälle som tuffar på i vanlig ordning. Lönerna stiger med cirka 2,5 procent per år. Politiker och topptjänstemän ökar sina löner betydligt mer. Det byggs fotbollsarenor, ishallar, handbollsarenor, simhallar med mera i en stigande takt. Det ska byggas fler och fler köpcentra och gallerior. Med tillkommande offentliga kostnader för infrastruktur. Här finns inga tankar om att stanna upp och ”öppna sina hjärtan”. När det gäller det växande pensionärskollektivet är situationen en helt annan. Låt mig ta ett exempel.
Det finns partier i Skåne, som driver frågan om fri planerad vård för ”papperslösa” och ”arbetssökande EU-migranter”. Enligt uppgift var kostnaden för vård till dessa grupper ungefär 9 miljoner under 2013. Ingen större kostnad, kan man tycka. Men om Region Skåne samtidigt skickar svenska fattigpensionärer till Kronofogden för att de inte klarar att betala en sjukhusräkning inom 30 dagar från fakturadatum, om svenska fattigpensionärer tvingas handla mediciner på kredit och stängs av från möjligheten att få ut sin medicin ifall de inte kan betala, då har vi ett allvarligt systemfel. Här ser vi förklaringen till den 83-åriga damens val av parti. Hon är arg för att hon inte har råd att gå till tandläkaren medan andra grupper får fri tandvård. Hon är inte främlingsfientlig, hon börjar bara få dålig munhygien.
Jag har ägnat mycket tid åt att penetrera det pensionssystem som infördes 2001. Jag har haft stor hjälp med detta av några prominenta herrar med stor insikt och kunskap. Pensionerna som skulle följa lönenivån har i princip legat still sedan 2001. Under samma tid har lönerna ökat med mer än 20 procent. Det måste vara uppenbart att pensionärernas köpkraft minskar för varje år. Nu har dessutom alla partier förklarat att pensionärerna fortsatt ska betala högre skatt än de som arbetar. Jag förstår att damen är arg.
Det talas mycket om de 258 miljarder som ”lånades” från pensionssystemet i slutet på 90-talet. Konstigt nog talas det överhuvudtaget inget om de 17 miljarder som årligen konfiskeras från arbetsgivarnas pensionsinbetalningar. Den stora sänkningen av pensionerna under innevarande år uppgick till 6 miljarder. Om dessa årliga 17 miljarder hade stannat kvar i pensionssystemet hade ”bromsen” aldrig slagit till. Pensionerna hade stigit, i stället för att sjunka. Dessutom hade pensionskapitalet stärkts och prognoserna för blivande pensionärer vänt uppåt, i stället för att ständigt sjunka.
Jag förstår den gamla damens ilska. Vi måste kunna diskutera den utgiftspost för staten, som ökar med cirka 40 miljarder årligen, under kommande år. Det får inte vara så att en liten klick politiker och journalister håller ett helt folk okunnigt om vad vår gästfrihet kostar. Vi måste kunna diskutera hur denna kostnad ska bäras och av vem.
Det är inte flyktingarnas fel att de svenska pensionärerna förlorar varje år. Det är inte flyktingarnas fel att de svenska pensionärerna är överbeskattade. Felet ligger hos en politik som inte anser att vi har råd med våra gamla.