Sedan 1781 har vi här i landet haft en viss religionsfrihet för kristna och judar. Lagen, som i omgångar har utvidgats till allt större friheter, medförde från början att kristna hade rätt att tillhöra olika kristna trossamfund. Först 1951 blev det fritt att inte behöva tillhöra eller bekänna sig till någon religiös åskådning över huvud taget – eller att välja vilken religion som helst.
Det senare var aldrig tänkt från början. Religionsfriheten gällde bara kristna och judar. För lagstiftarna var det fullständigt otänkbart att muslimer – som historiskt har varit ett hot mot Europa – eller utövare av andra religioner skulle omfattas av religionsfriheten.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
