Vid diskoteksbranden i Göteborg 1998, där 63 ungdomar omkom, iakttogs ett märkligt fenomen. Den anlagda branden uppmärksammades av ett antal av ungdomarna i lokalen, men de reagerade inte.
För tydlighetens skull, branden anlades av fyra invandrarungdomar i något slags hämndmotiv. Media skrev omedelbart att det var svenska rasistiska högerungdomar som hade tuttat på. Vidare spred medierna direkt från brandplatsen ett fientligt budskap om polisen och räddningstjänsten. Alltså, lika dåligt som vanligt.
Men det intressanta var de som inte reagerade. En del försökte ringa hem istället för att försöka ta sig ut ur byggnaden. Jag har intervjuat några som har överlevt Estonias förlisning. De som klarade sig hade reagerat omedelbart. Andra satt kvar på sina platser eller väntade på besked.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
