”Jag vill, jag vill… och jag har lovat mina barn.” Är inte detta politisk argumentation i särklass? Annie Lööfs övergripande programdeklaration inför valet, såsom hon framför saken i efterhand, att hindra ett demokratiskt invalt parti från att utöva inflytande på politiken, har ingenting med seriös politisk målsättning att göra. Det har inte heller det löfte Jan Björklund har gett till sina barn om att se till att Sverigedemokraterna inte skall få politiskt inflytande. Lööf borde välja ett yrke där hon får utlopp för sin egoism, inte ett lagspel som partipolitiken, och Björklund borde hållas hemma och dadda sina barn. Vad ger Annie Lööfs vilja och personliga antipatier ett större berättigande än andra människors tyckande? Vem anser att det är viktigare att uppfylla löftet till Björklunds barn än att se till att Sverige får en regering? Norrmännen undrar och danskarna skrattar. Vad gör svenskarna annat än rycker på axlarna? I Finland skakar man på huvudet. ”I den nya metoden med gruppsamtal tvingas ändå partiledarna inse att alla inte kan bli nöjda”, skriver Svenska YLE:s nordenkorrespondent Linda Söderlund i en artikel 30 oktober 2018.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
