ISIS/ISIL står för ”Islamiska staten i Irak och Syrien” respektive ”Islamiska staten i Irak och Levanten”, som kan översättas med ”Större Syrien”, vilket vid sidan av Irak och Syrien inkluderar Jordanien, Israel, Palestina, Libanon, Cypern och södra Turkiet. Namnvalet tyder på att man aspirerar på ett vidsträckt kalifat från Cypern i väst till Iraks gräns mot Iran i öst och från Turkiet i norr till Arabiska halvön i söder, det vill säga en stor del av Mellanöstern.
Terrororganisationen tros finansieras av Saudiarabien, Kuwait och Qatar samt har inkomster från oljefält i östra Syrien, kidnappningar, utpressning, rån och smuggling av historiska artefakter.
Organisationen kan spåras tillbaka till det afghansk-sovjetiska kriget på 1980-talet och de islamistiska motståndsrörelser som främst amerikanska underrättelsetjänsten CIA då satte upp och beväpnade.
Den USA-ledda invasionen av Irak i mars 2003 fick organisationen att kraftsamla i landet mot sin forna välgörare. När man formellt upptogs av al-Qaida hösten 2004 så antog man namnet Al-Qaida i Irak. 2006 bytte man namn till Islamiska staten i Irak, ISI.
Organisationen var den mest fruktade av de irakiska motståndsrörelserna under Irakkriget, bland annat för att man kidnappade och skar halsen av tillfångatagna amerikanska soldater. Något man filmade och västmedia inte var sena att förmedla. Detta bidrog bland annat till en ökad acceptans hos befolkningarna i väst att ge upp frihet och integritet i utbyte mot påstådd säkerhet och skydd från islamistisk terrorism.
Organisationens ledare Abu Musab al-Zarqawi omnämndes under denna tid nästan lika ofta i media som den dåvarande al-Qaida-ledaren Usama bin Ladin och var den näst mest jagade innan han påstods ha dödats av amerikanskt stridsflyg 2006. Oräkneliga gånger innan rapporterades han också ha dödats, så det är svårt att veta med säkerhet om och när det i så fall skedde.
Sedan 2010 styrs organisationen av en ny fantomliknande person med många olika namn varav ett är Abu Bakr al-Baghdadi, vilket inte ska sammanblandas med hans föregångare Abu Omar al-Baghdadi.
Abu Bakr Al-Baghdadi har sedan Irak-offensivens start i juni redan förklarats död minst en gång. Precis som flera av sina föregångare har han suttit fånge i något av USA:s mer eller mindre hemliga fängelser i utlandet. I hans fall hölls han i förvar på Camp Bucca i Irak, först under stora delar av 2004 och sedan mellan åren 2005-2009. Det sista framkom först i år och har tidigare förnekats av USA på oklara grunder.
Organisationens odyssé i Syrien
I april 2013 tog ISIL sitt näst senaste och mest kända namn i samband med att man började operera på den USA-stödda rebellsidan i Syrien. Namnvalet, Islamiska staten i Irak och Syrien/Levanten, var en tydlig signal att man ansåg sig vara en kraft att räkna med även i Syrien. Jabhat al-Nusra (JN), som sprungit ur ISI och blivit dess syriska gren kände sig därmed hotade. JN betraktades vid denna tidpunkt som al-Qaida i Syrien och ansågs också vara den gruppering med högst stridsvärde bland rebellerna.
Samtidigt med att ISI offentliggjorde sitt nya namn, ISIL, så förklarade man ensidigt att ISI och JN slagits ihop till ISIS/ISIL och under ledaren al-Baghdadi nu representerade al-Qaida i både Irak och Syrien. JN:s ledare Abu Muhammad al-Jawlani förnekade att så var fallet och en öppen konflikt mellan två al-Qaida grupperingar var ett faktum. Situationen förvärrades ytterligare av ISIL:s grymheter mot den syriska civilbefolkningen som alienerade dessa och gjorde mycket av JN:s och andra islamistrebellers arbete att vinna sympatier bland syrier ogjort.
Denna öppna maktkamp och spricka inom al-Qaida tvingade dess ledare Ayman Zawahiri att i juni 2013 ingripa och förklarade då oväntat att ingen sammanslagning hade sanktionerats. Al-Baghdadi gick då ännu mer oväntat emot al-Qaidaledaren Zawahiri och resultatet blev att al-Qaida i oktober 2013 slog fast att JN vara deras representanter i Syrien och beordrade samtidigt att ISIL skulle upplösas. ISIL, som då etablerat sig i stora delar av östra Syrien, ignorerade detta och vid det här laget pågick dessutom hårda strider mellan de två al-Qaida-fraktionerna JN och ISIL. Jihadisterna låg även i strid med de mer moderata sunniterna inom Fria Syriska Armén (FSA) och så klart den syriska regeringsarmén. Dessa interna stridigheter var en bidragande orsak till de syriska regeringsstyrkornas framgångar under denna tid.
I februari 2014 fick al-Qaida nog och tog avstånd från ISIL, som vägrat lyda dess påbud. Att al-Qaida bland annat fördömde ISIL:s grymhet lyfte en del ögonbryn i världen.
I maj hände något som gav en förvarning om vad som komma skulle månaden efter – Zawahiri beordrade överraskande Jabhat al-Nusra, JN, att avbryta striderna med ISIL.
Nya framgångar, nytt namn
Al-Qaidaledarens order var inte bara en förvarning om ISIL:s blixtoffensiv i Irak under juni månad, utan också om det som skulle ske i slutet av månaden. Nyhetsbyrån Reuters skriver att ”Krigare från Jabhat al-Nusra, den syriska grenen av al-Qaida, svor en ed på lojalitet mot ISIL i staden Albu Kamal, nära den irakiska gränsen”. Detta skulle aldrig ske utan Zawahiris och därmed al-Qaidas samtycke.
Att så sker ska ses dels i ljuset av gemensamma strategiska intressen och dels för att ISIL har tagit över mycket av al-Qaidas roll som magnet för islamister som vill föra väpnad jihad i främmande land.
Bara i Irak har ISIL över 6 000 krigare, varav ungefär hälften är utlänningar. Av dessa är drygt 2 000 europeiska medborgare med invandrarbakgrund.
Nyhetsbyrån Reuters intervjuade den 27 maj den svenska Säpo-chefen Anders Thornberg, som berättade att ”minst 80 personer har rest till Syrien och anslutit sig till al-Qaidainspirerade grupper för att strida.”. Av dessa har ”omkring 20” dödats i strider. Det mest uppseendeväckande var dock när han berättade att ”drygt hälften av dessa har återvänt till Sverige”. Övrig svensk media har valt att inte rapportera om detta. Det är inte osannolikt att flera av dem som åkt till Syrien nu deltar i striderna i Irak.
Den 29 juni bytte ISIL namn till sitt nuvarande – Islamiska staten, IS. Det skedde i samband med att organisationens Shuraråd, islamsk lagstiftande församling, formellt utropade världens första kalifat sedan 1924. Det finns de som hävdar att skälet till namnändringen, det vill säga att man tog bort ”Irak och Levanten” från sitt namn är att ambitionerna nu är ännu större än tidigare. Alla muslimska delar av världen ska i slutänden lyda under dem och dess nyutnämnde kalif, Abu Bakr al-Baghdadi, som nu går under namnet Kalif Ibrahim.
Kalifen är historiskt både världsligt och religiöst överhuvud för hela den muslimska världen. Ordet betyder efterföljare (till profeten Mohammed) och är den högsta titeln inom islam.
I en ljudupptagning från den 1 juli uppmanar al-Baghdadi ”Muslimer, skynda till er nation. Ja, det är er nation. Skynda, eftersom Syrien inte är för syrierna, och Irak inte är för irakierna. Landet är för muslimer, alla muslimer.”
Kalifen säger även att ”Muslimer överallt, vilka kan utföra Hijrah [utvandra] till den Islamiska staten, så låt honom göra det, eftersom Hijrah till islams land är obligatoriskt”. Han fortsätter med att påtala att ”Det finns ingen bättre insats i denna välsignade månad (Ramadan inleddes i år den 28 juni) eller något annan än jihad, så omfamna denna förändring [kalifatets bildande] och kämpa för Allahs religion genom jihad”. Kalifen lockar även med världsherravälde ”Det här är mitt råd till dig. Om du håller dig till det kommer du att erövra Rom och äga världen, om Allah vill.”
Hur stor uppslutningen blir bakom den självutnämnde kalifen och hur många sunniter som känner sig kallade återstår att se. Oavsett, så ser världen nu ytterligare en stat grundad på terror bildas och det nya kalifatet under IS får Afghanistan under talibanerna att blekna i en jämförelse.
Sammantaget är det – som de flesta internationella terrorexperter nu bedömer det – en materialiserad mardröm som på sikt kommer drabba även Europa.