Den ljusskygga organisationen Näthatsgranskaren har som mål att tysta invandringskrik på internet genom att med olika dataprogram söka genom sociala medier och massanmäla till polisen sådana inlägg som de anser utgör ”hets mot folkgrupp”.
Näthatsgranskaren är bara en av många organisationer med samma syfte och metoder. Sedan tidigare finns Juridikfronten, Researchgruppen, #jagärhär och juridikinstitutet som också är fokuserade på att spåra upp specifikt inlägg som rör invandring, inte brott på internet i största allmänhet. Det är också just den fokusen som inneburit att organisationerna fått priser och bidragspengar.
En granskning av åtalen visar att det vänsterextrema nätverket riktar in sig på äldre personer, helst kvinnor som aldrig tidigare haft med polis att göra. Dessa bjuder nämligen minst motstånd.
Olagligt skriva samma om invandrare som om svenskar
Det är inte ovanligt att äldre personer begår lagbrott utan att veta om det. De är inte uppväxta med politisk korrekthet och har därför svårt att själva lista ut att lagen gäller olika för olika folkgrupper. Svensk lag fungerar nämligen på sådant sätt att även om det inte ens är tillåtet att konstatera statistik om vissa invandrargruppers överpresentation inom vissa brott, är det tillåtet för invandrare att publicera filmer på Twitter där de påstår att svenska språket är ett språk som bara talas av djur eller att ”svenska horor” ska förstå att ”araberna är här för att ta över ditt land”.
När aftonbladet den 17 februari 2018 publicerade en debattartikel med rubriken ”Hallå svenskar, ni är socialt inkompetenta” eller när samma tidning skrev att svenskar är ”manetfärgade och har en dammtuss på huvudet”, då inbillar sig främst den äldre generationen att det också är tillåtet att uttrycka sig svepande om andra folkgrupper. Något som alltså inte är fallet, och hittills har 77 personer efter Näthatsgranskarens anmälningar blivit åtalade för att ha skrivit saker som de trodde var okej att skriva, eftersom betydligt grövre saker dagligen publiceras om svenskar. Exempelvis har en man dömts för att ha konstaterat det statistiska faktumet att män från muslimska kulturer är kraftigt överrepresenterade bland våldtäktsbrott.
Riktar in sig på äldre och kvinnor
Enligt det extrema nätverket är det ofta äldre kvinnor som anmäls, vilket dels kan bero på att den äldre generationen utgår från en rättskänsla där alla är lika inför lagen, medan yngre har förstått att svenskar har mindre rättigheter, och därför vet vad de ska passa sig för.
Men radioprataren Ingrid Carlqvist, som tillsammans med Daniel Frändelöv sänder den populära podcasten Ingrid&Conrad, menar att det är en cynisk taktik hos vänsterextremisterna att utnyttja laglydiga, äldre kvinnors respekt för polisen. Yngre och mer datakunniga personer skulle inte hjälpa polisen att sätta fast dem på samma sätt.
Näthatsgranskaren arbetar genom att ta bilder på inlägg och sedan jämföra avsändarens användarnamn med olika dataregister. Det i sig är ett brott mot PUL, och inte en metod som polisen själv får använda. Därefter e-postas bilden av inlägget till polisen tillsammans med ett tips om vem som skrivit det.
Yngre personer och sådana som tidigare haft kontakt med rättsväsende vet att ett sådant tips knappast räcker som bevis, och skulle därför välja att inte alls besvara polisens frågor. Äldre kvinnor med forna tidens respekt för ordningsmakten reagerar dock annorlunda, menar Ingrid Carlqvist.
– De äldre kvinnorna erkänner och ber om ursäkt när polisen knackar på, säger Ingrid Carlqvist i ett podcast-inslag om vänsternätverket.
– Näthatsgranskaren spårar upp just pensionärer för att man vet att de bara tiger stilla och blir ledsna.
Av de anmälningar som hittills lett till åtal, totalt 77 stycken, har också alla erkänt brottet och de åtalade är nästan uteslutande äldre personer, ofta kvinnor. Det är också en sådan grupp som blivit väldigt skrämda av brevet från polisen. En av de åtalade kvinnorna som Nya Tider talar med berättar att hon arbetat och betalat skatt hela livet och aldrig haft någon som helst kontakt med polis. Hon blev alldeles förvirrad av brevet som kallade henne till förhör, och när de frågade om hon ville ha försvarsadvokat visste hon inte ens vad det var. I samtalet med Nya Tider gråter kvinnan.
– Jag vågar inget längre, jag vågar inte ens trycka på en knapp.
Tidigare granskningar som Nya Tider gjort av liknande nätverk visar att de precis som Näthatsgranskaren, inriktar sig på specifikt personer som inte bjuder motstånd. När Nya Tider granskade organisationen Juridikfronten, som använder samma metoder, var bara denna granskning av medlemmarna tillräckligt för att personer skulle hoppa av.
Dessa åtalas – dessa går fria
Nya Tider har tittat på anmälningar och åtal kopplade till nätverkets anmälningar. Den gemensamma nämnaren för de som sluppit åtal är att de inte samarbetat i processen eller medgivit någon omständighet. Den misstänka har nämligen inga skyldigheter att hjälpa åklagaren i dennes arbete.
- Delgivning och preskription.
Ett sätt att slippa åtal är att helt enkelt inte svara på delgivningen tills det påstådda brottet blivit preskriberat.
Hets mot folkgrupp som publicerats i grundlagsskyddade medier (medier med utgivningsbevis) har en väldigt kort preskriptionsfrist, bara sex månader. Det betyder att efter sex månader kan inte åtal väckas för en publicering. Enigt Justitiekanslern börjar fristen räknas från att uttalandet först publicerades.
För inlägg som inte omfattas av tryckfrihetsreglerna gäller istället de vanliga preskriptionsfristerna i brottsbalken, alltså två år för ringa hets mot folkgrupp och fem år för brott av normalgraden.
Preskriptionsfristerna är viktiga eftersom de innebär att åtal måste väckas inom viss tid från att inläggets skrevs. För att åtal ska kunna väckas måste den misstänkta först bli delgiven. Det går ofta till så att en person får en delgivningsblankett i posten som ska skrivas under och skickas tillbaka för att bekräfta att han eller hon fått en kallelse eller viss information. Det ligger i sakens natur att misstänka inte har något intresse av att skriva under en sådan blankett. Därför används något som kallas ”förenklad delgivning”.
Den som blivit anmäld för hets mot folkgrupp får en kallelse av polisen till förhör. Under förhöret kommer personen att uppmanas att identifiera sig och skriva under en blankett om att han eller hon blivit informerad om så kallade förenklad delgivning. Det betyder att myndigheterna fortsättningsvis kan skicka ut delgivningar till personens folkbokföringsadress, och den misstänkta anses vara delgiven när två delgivningar skickats med en dags mellanrum.
Många av de anmälningar som gjorts för åsiktsbrott som Nya Tider granskat har lagts ned helt enkelt eftersom den misstänkta inte ansetts ha blivit delgiven misstanke, och därför har heller inte något åtal kunnat väckas inom preskriptionstiden.
Det är inte olagligt att slänga en delgivningsblankett i papperskorgen eller en kallelse till förhör. Vad som händer är att en ny blankett kommer att skickas och sedan ännu en. Under tiden tickar dagarna på och preskriptionsfristen kommer allt närmare.
Vad som kan inträffa efter ett antal påminnelser är att polisen använder en delgivningsman. Det är någon som fysiskt söker upp den misstänka för att överlämna delgivningen. I teorin kan delgivingsmän lurpassa utanför någons arbetsplats och hoppa fram med en delgivning. I realiteten är det dyrt, och ett försök till fysisk delgivning brukar göras genom att delgivningsmannen knackar på hemma hos den misstänkte och beger sig därifrån om ingen öppnar. Det är helt lagligt att inte öppna, att låtsas inte vara hemma eller till och med springa ifrån en delgivningsman. Det är också riskfritt för anhöriga att vägra hjälpa delgivningsmannen.
- Bevisfråga istället för rättsfråga
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.