Nordiska asa-samfundet grundades 2014 i Norrköping. Syftet var att driva igång asatron som en etablerad kraft i samhället. Samfundets medlemmar anser att asatron alltför länge har levt en undanskymd tillvaro. Men inte längre. Nu ska urnordiska traditioner och det nordiska ursprunget och arvet bevaras och lyftas fram. I en värld som är allt mer kaotisk är det bra att vända sig tillbaka till sitt ursprung och sina rötter, tycker Nordiska asa-samfundet.
– Vi anser att asatron absolut behöver återinföras igen. Asatrons värdegrund är det som format och byggt det Norden vi ser i dag. Att glömma bort det och att glömma bort vårt arv är fruktansvärt och får inte ske. Genom asatron återuppväcker man en sund stabil värdegrund som man enkelt kan känna igen sig i och som är naturlig här uppe i norr, säger Stenar Sonevang, östgöte och samfundets talesperson till Nya Tider.
Asatron är mer eller mindre en naturreligion eftersom de högtider som firas ofta hänger samman med årstidernas växlingar. Och gudar och makter kan ibland ses som manifestationer av naturkrafter. Själva ordet asar är inte alldeles lätt att härleda. Ordets urgermanska form ansuz kan betyda pelare eller bjälke, och ännu längre tillbaks betydde det indoeuropeiska ordet ansu ande eller gud.
Blotet är det vanligaste sättet genom vilket de asatroende kontaktar gudarna, det görs genom olika ceremonier och innefattar ofta någon sorts offer. Själva ordet att blota har dock inte att göra med blod, trots den populariserade bilden av djuroffer som ibland förmedlas av asatrons motståndare. Ordet är besläktat med gotiskans blôtan som betyder ”dyrka” eller ”tillbedja”, samt med forntyskans bluozan, i betydelsen offra och stärka. Även engelskans bless brukar nämnas. Offret är oftast föremål som betyder något för givaren eller livsmedel.
Medlemmarna i Nordiska asasamfundet blotar, vilket är ett av kraven för att få bli registrerade som trossamfund. Ett trossamfund ska nämligen ha en gemenskap för religiös verksamhet där det ingår att ordna gudstjänst, stadgar där ändamålet framgår, en styrelse eller motsvarande organ och ett namn som inte strider mot goda seder eller allmän ordning. Att vara ett registrerat samfund innebär att namnet skyddas samt att man kan få vigselrätt och dessutom ansöka om statsbidrag till verksamheten.
På Nordiska asa-samfundets hemsida står att läsa:
”Ett stort steg framåt i strävan att åter få Asatron att bli en del av samhället har nu tagits. Den 26 februari 2016 godkändes Asa-samfundet av Kammarkollegiet. Vilket innebär att vi nu är det enda renodlade asasamfundet i Sverige. Det är nu det riktiga arbetet kan börja, det är nu vi kan nå ut och börja synas i det offentliga rummet. Tack till er alla som hjälpt till och fortsätt sprid ordet så vi kan växa och bli en naturlig och etablerad del av vårt samhälle. Odens visdom lyser på oss.”
Den kristna kyrkan har ju haft och har evangelister, förkunnare, som sprider ordet och ser till att kyrkan får fler följare. Nya Tider frågade hur Nordiska asa-samfundet tänkte gå till väga.
– Vi har alla en uppgift att sprida ordet om asatron. Alldeles för många har glömt eller tappat bort våra traditioner och vårt ursprung. Så genom engagerade medlemmar når vi ut och kan normalisera asatron in i det offentliga rummet. Vi arbetar också aktivt med att nå ut till media. Sociala medier är också viktiga, till exempel Facebook är en ypperlig plattform, berättar Sonevang.
Nordiska Asa-samfundet ska inte förväxlas med Samfundet Forn Sed, som bland annat håller på med nyhedendom, wicca, shamanism och liknande, samt uppmuntrar mångkultur och andra religioner.
– Vi får medlemmar därifrån hela tiden som säger att de är trötta på det flummiga förhållningssättet och vänsteråsikterna, säger Sonevang.
Asa-samfundet har bland annat planer på att bygga ett asa-centrum med tempel och andra lokaler där troende kan träffas. Dessutom är det tänkt att det ska finnas ett ålderdomshem och ett begravningsröse där asatroende kan begravas. Men kan ett såpass nyetablerat samfund få ihop ekonomi till dylika projekt? Tempel och äldreboenden är ju kostsamma.
– Asa-samfundet kan ta över en existerande verksamhet, så det måste inte vara frågan om nybyggnation. I ett sådant läge kommer det att drivas som privatägt boende i Asa-samfundets inriktning med nordiska traditioner. Samfundet kan vid behov dessutom skjuta till medel för att sätta den där extra guldkanten på de äldres tillvaro. Så det behöver inte alls vara avlägset, utan är mer en fråga om möjligheter och engagemang, säger Sonevang.
Sverige började kristnas på allvar när Ansgar kom till Norden i mitten av 800-talet och än mer när Olof Skötkonung senare lät döpa sig i Husaby källa år 1008. Vad var det som gjorde att asatron fick stryka på foten?
– Svårt att veta exakt, men Norden var ju ganska isolerat på den tiden. Två troliga förklaringar är att det var för att underlätta handel med övriga Europa och för att undvika erövring. Det gick ju lite sisådär för Ansgar i början, att det fanns ett motstånd är ju uppenbart, vilket också påvisas genom att kristendomen anammade många hedniska traditioner för att lättare få folk att acceptera den nya tron. Då fungerade det att tillbe både nya och gamla gudar samtidigt. Som sagt, med smörjmedel och med svärd.
Asa-samfundet säger sig arbeta aktivt för att bevara fornnordiska traditioner som till exempel valborgseldar, midsommar, blot och julbockar. Samfundet vill också verka för en ”bättre och sundare kosthållning”, utan konstgjorda tillsatser eller färgämnen. Att asatron ska bli mer synlig ute i samhället är också ett mål, berättar Sonevang.
– Alldeles för många intetsägande konstverk är utplacerade i vårt rike. Så vi har i dag kontakter med konstnärer och smeder för att se vad det finns för möjligheter. Är det någon som känner sig intresserad och tror att de kan bidra, ta då gärna kontakt med oss via mail som finns på www.asa-samfundet.se, så kommer vi att sköta kontakter med kommuner för att återföra asatron till att vara ett naturligt inslag i stadsbilden och på landsbygden.
