Debatt: Tidsandan i dag är emot krig

Det har i tre års tid varit oroligt i Syrien. Västmakterna har gjort allt för att fälla Bashar Al-Assads regering. De har dock inte lyckats knäcka Assad, så som man exempelvis lyckades med att plocka ned Khadaffis Libyen 2011, skriver veckans debattör Lennart Svensson. Något håller emot i Syrien. Det kan delvis förklaras med att Ryssland står på Syriens sida. Men bara delvis. Vi har denna vår även sett politisk oro mellan Väst och Ryssland i Ukraina. Många tror att detta är upptakten till krig. Men då misstar man sig på tidsandan och på fakta som säger att vår tid är fredligare än på länge, menar Svensson.

Utvecklingen i både Ukraina och Syrien är snåriga. Jag kan inte här återge allt som hänt. NyT:s läsare håller sig dock informerade om läget med Christer Ericssons artiklar om Syrien och Sanna Hills om Ukraina, för att nu nämna några skribenter som bevakar dessa områden. Men om man ser de stora dragen så skulle jag vilja säga: i Ukraina förekommer oroligheter men att som etablerad media antyda att kriget står för dörren, det är överdrivet.

Ukraina är i skrivande stund i fokus. Man måste, som det heter, följa utvecklingen där. Men öppet förklarat, ”hett” krig blir det inte, det är mitt tips. Mitt resonemang är som följer; det handlar om tidsandan i stort. Vi börjar med en titt på läget i Syrien. Det må vara så att det stridits mycket i Syrien de senaste åren, att många har dött och att förstörelsen har varit stor. Men det har inte blivit någon intervention, det har inte blivit något formellt förklarat krig. Västmakterna har inte här, som i Libyen 2011 (och i Irak och Afghanistan i början av milleniet) kunnat gå in och säga ”tyrannen är död, leve demokratin, leve dollarn”. Syrien gör motstånd. Och detta är av enorm betydelse – för regionen, och för hela världen.

Jag kan förstås inte på rak arm stödja allt Assad gjort som ledare för sitt land. Jag förbehåller mig rätten att vara skeptisk även mot honom. Men i stort sett anser jag att Syrien är värt att stödja – mot den internationella regim av bankirer och kapitalister som försökt fälla hans styre för att kunna stycka upp landet och sälja ut det till högstbjudande. Den självutnämnde människovännen Henry Kissinger föreslog ju 2013 att man skulle göra just det med Syrien: stycka upp det.

Detta måste man motsätta sig. Syrierna har rätt att leva i sitt land utan att plutokrater och kosmopoliter ska säga till dem hur de ska bygga sitt samhälle och hur det ska styras. Det har för övrigt svenskar också.

Syrien har inte fallit. Och det kommer sannolikt inte att göra det heller. I slutet av augusti 2013 var det förvisso nära att intervention blev av. Det verkade i alla fall så. Assad beskylldes för en saringasattack. Bevisen för detta var dock dåliga. Krisen avvärjdes. Någon västlig intervention kom inte till stånd. Obama tycktes för sin del inte vilja gå i krig, och jag tvivlar på att USA:s försvarsledning velat gå med på en attack även om regimen i övrigt helt varit inne på detta alternativ. Pentagon var till exempel emot interventionen i Libyen 2011 och man deltog inte i denna operation. Det var bara Natos europeiska gren som var med där. Detta är ett ofta förtiget faktum.

Något har hållit emot utvecklingen mot fullt, öppet förklarat krig i Syrien. Det kan förklaras med att Pentagon, efter Irak och Afghanistan, är emot fler utrikes äventyr, och med att Ryssland vill att Syrien ska bestå som ett fritt land. Och med att Obama inte är någon krigspresident à la George Bush. Allt detta kan även uttryckas som så att krig inte längre harmonierar med tidsandan. Visst är det så i världen att Kina, Ryssland och USA samt Västeuropa som helhet ännu har slagkraftiga arméer, flottor och flygvapen, men är tidsandan verkligen för att det ska bli krig, öppet krig, framöver? Jag tvivlar på det. Såväl i Mellanöstern som i Europa och Ostasien ser jag ingen som helst möjlighet att någon krishärd utvecklas till fullt ”shooting war”.

Det vill sig inte längre. Världsopinionen är emot krig. Vi såg det till exempel i månadsskiftet augusti-september 2013 när svenska DN, och hela västmedia, hetsade till krig mot Syrien. Motståndet på internet mot detta var stort. Och även bland sansade politiker tror jag stödet för fullt krig är litet. Såvida man inte är en betald lakej, i sold hos plutokrater och internationella bankirer, så inser dagens politiker att krig inte leder någon vart.

Det må vara naivt att säga detta, men tidsandan i dag är så här: emot krig. Den som spår krig i dag spår fel, anser jag. För övrigt krigas det statistiskt sett mindre i dag. Vi vet alla att andra världskriget skördade miljoner döda. Sedan, på 1950-talet, krigades det ännu (Korea, första Vietnamkriget etc), men inte lika intensivt. Krigen under 60-, 70- och 80-talet var förhållandevis blodiga, men under 90-talet kom ett trendbrott. Och fram till i dag, frånräknat vissa bakslag, så krigas det mindre än någonsin förr.

För info om detta kan man se till rapporterna från UCDP som utges av fredsforskaren Peter Wallensteen på Uppsala universitet. På min blogg Svenssongalaxen har jag bloggat om detta, under rubriken ”Fredrik Reinfeldt har fel när han säger att det är en trasig värld”, 8 juli 2013. Förutom att återge statistik av Wallensteen, siffror som alla pekar mot färre och mindre krig, så sade jag i detta inlägg följande om hur storkrigens tid är förbi, hur de så kallas ”hyperkrigen” hör till historien:

”Min gissning är att hyperkrig, alltså den form av krig där två stater anfaller varandra med allt de har – den formen av krig hör till historien. Vietnam var ett sådant krig, Korea ett annat. Och under 1980-talet rasade ett sådant krig mellan Iran och Irak. Senare, 1990-91, återtog FN-alliansen Kuwait från Irak i ett liknande hyperkrigsscenario. Några enstaka sådana krig har förekommit sedan dess (Irak 2.0, Georgien). Men nu är det nog slut. USA hotade fram till cirka 2007 att anfalla Iran. Jag anser att det tåget har gått. Obama deklarerade i januari 2012 att USA inte längre kan föra regelrätta, gammeldags anfallskrig. Man har inte trupp nog för det. ”Special ops”-företag, flygattacker och drönaranfall är vad man klarar. De arméstyrkor man har får territoriella uppgifter.”

Att spå krig i dag är absurt. Det fördes två (2) krig av format 2013: Syrien och Kongo. Jämför detta med mitten av 80-talet när det krigades i Libanon, Iran-Irak, Afghanistan och Nicaragua samtidigt. Det var på en helt annan nivå. Och supermakternas arméer, flottor och flygvapen var mångdubbelt större då.

Visst hetsas det ännu till krig i världen. Som sagt talar etablerad media om krigiska stämningar mellan Ukraina och Ryssland, och Mellanöstern förblir något av en krishärd, men USA:s gamla fixa idé, att angripa Iran, har för sin del nyligen vänts i mer försonliga tongångar. Påståendet att Iran har kärnvapen har genomskådats (enligt uppgift visste CIA redan 2003 att Iran gett upp försöken att bygga kärnvapen). Och kulminationspunkten för möjligheten att intervenera i Syrien, och förvandla landet till ett nytt Libyen eller Irak, passerades antagligen i månadsskiftet augusti-september 2013.

Mentaliteten i världen stödjer inte utvecklingen till storskaligt krig. Vad som återstår är nedtrappning av pågående konflikter. Det är i alla fall min bedömning. Men jag kan ha fel.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Är den svenska värdegrunden värd att bevara och försvara?

Är den svenska värdegrunden värd att bevara och försvara?

🟠 OPINION: BERTIL MALMBERG När man lyssnar till de politiska högtidstalen och till debatten hör man ofta uttrycket ”den svenska värdegrunden” nämnas. Man kan då få intrycket att den är något viktigt. Om så är fallet borde man vårda den med omsorg och skydda den från alla former av hot. Men det är inte någon ”extremhöger” som hotar dessa, menar debattör Bertil Malmberg, som istället pekar på hur det svenska hotas av de främmande kulturer som importerats hit.

Läs även:

Är den svenska värdegrunden värd att bevara och försvara?

Är den svenska värdegrunden värd att bevara och försvara?

🟠 OPINION: BERTIL MALMBERG När man lyssnar till de politiska högtidstalen och till debatten hör man ofta uttrycket ”den svenska värdegrunden” nämnas. Man kan då få intrycket att den är något viktigt. Om så är fallet borde man vårda den med omsorg och skydda den från alla former av hot. Men det är inte någon ”extremhöger” som hotar dessa, menar debattör Bertil Malmberg, som istället pekar på hur det svenska hotas av de främmande kulturer som importerats hit.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Ett totalangrepp mot Västs uppblåsta självbild

🟠 BOKRECENSION Den franske antropologen Emmanuel Todd, som sedan många år är en väletablerad författare och debattör, utvecklar i Västerlandets nederlag en teori att det man kan kalla västländerna inte bara kommer att förlora striden om Ukraina, utan att de rent allmänt är på nedgång. Huvudanledningen är att de har blivit nihilistiska och lider av en falsk och uppblåst självbild. Todds huvudsakliga metod är att jämföra kulturerna hos detta krigs kontrahenter, och dra slutsatser av det. Denna bok är full med teorier som nog väcker en stor vrede hos maktetablissemangen i Väst, men det vore nyttigt för alla oss i Väst att läsa den och begrunda hur märkliga vi framstår i resten av världen.

Bävern – Den makalöse byggmästaren

🟠 KULTUR En grupp vandrare är på väg genom de sörmländska skogarna. Då de närmar sig ett vattendrag får de se trädstammar och grenar som ligger huller om buller vid stranden. En av vandrarna konstaterar att här har en något underlig trädavverkning ägt rum. När de kommer närmare förstår de vad det rör sig om. Här har bävrar arbetat flitigt och byggt en hydda.

Kulturell idioti

🟠 KULTUR En världskänd svensk filmregissör har varit på en filmfestival i ett land som inte delar Sveriges regerings värdegrund. Den mediala hatkampanj som startades mot hans person visar hur gravt politiserad kulturbranschen är i Sverige. Men det är värre ändå. Hans kritiker har faktiskt varit drivande i att förvandla Sverige till ett livsfarligt land.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Nordens tidiga konst

🟠 HISTORIA Vid sidan av den kristna konsten på den europeiska kontinenten fanns den nordiska djurornamentiken. Ornamentik är utsmyckningar på byggnader, keramik, vapen, smycken och spännen. I Norden skapades djurornamentik från cirka 375 e.Kr. till 1100-talet. Vad som gör denna ornamentik speciell är att den inte utvecklades i en stadskultur, utan av ett folk som levde sida vid sida med djur och natur.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör
Prenumerera på
Nya Tiders nyhetsbrev!

123 037 97 35

A Minska textstorlek". A+ Öka textstorlek. A++ Stor text.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.