Befolkningen i Danderyd är blandad, men bättre medelklass i villor dominerar. I stadsdelen Djursholm, i öster, bor en betydande del av Sveriges politiska och ekonomiska elit. Det är till stor del dessa som beslutat att svenskarna ska ”öppna sina hjärtan” för vår i internationell jämförelse extremt frikostiga invandringspolitik. Danderyd har rykte om sig att inte ta emot asylsökande. Det är felaktigt, hävdade kommunstyrelsens ordförande Olle Reichenberg (M) på ett möte förra året:
– Vi har alltid tagit emot dem som Migrationsverket har anvisat oss.
Går man genom Mörby Centrum ser man att också här gör sig mångkulturen påmind, och även här sitter tiggande EU-migranter utanför affärerna. Kommunen styrs av en stark borgerlig koalition av liberaler och kristdemokrater, som leds av moderater. Centern är här ett oppositionsparti som inte gärna vill se byggande och befolkningstillväxt. Lyssnar man till debatter i kommunfullmäktige så är det Fredrik Reinfeldts anda om det ”öppna hjärtats” politik som gäller. Det finns bara en sverigedemokrat i fullmäktige, Christer Erestål. Han var den ende som inte ville godkänna planen att tillmötesgå Migrationsverkets begäran våren 2015 om att årligen ta emot 48 nyanlända för bosättning och 20 så kallade ensamkommande flyktingbarn som fått uppehållstillstånd. Sedan dess har antalet ökat till 128 nyanlända per år och 31 ensamkommande barn.
– … och det är troligt att det fortsätter att växa till 150-160 nyanlända till nästa år, förklarade socialdirektör Margareta Heimer på det informationsmöte som nyligen hölls.
För närvarande har kommunen ansvar för 108 ”barn och ungdomar”, men de flesta är placerade – talande nog – på köpta platser i andra kommuner. När frågan diskuterades förra året, den 9 mars 2015, med anledning av Migrationsverkets begäran, försäkrade Siv Sahlström (C) att Centern gärna tar emot flyktingar, men hon ville i debatten
ha ett tillägg i beslutet: ”under förutsättning att bostäder kan ordnas”. Betecknande för stämningen i danderydspolitiken är att denna modesta reservation ledde till ett veritabelt ramaskri från majoriteten. Siv Sahlström anklagades för att ha gått över till Sverigedemokraterna.
Särskilt hård var Isabella Hökmark (M), ordförande för byggnadsnämnden, som anklagade Sahlström för hyckleri:
– Vad betyder det när Siv Sahlström vill villkora ”om bostäder finns”, när vi vet att de är emot allt byggande? Det är ju kul att höra från ett parti som säger nej till alla bostäder och som tycker att Danderyd är ”färdigbyggt” och vill göra naturreservat av allt som är kvar, sade hon.
Erestål (SD) var dock helt ensam om att sätta invandringspolitiken i Danderyd i ett större sammanhang. Vi har valt att återge delar av Ereståls inledande tal i debatten, mars 2015:
“Vi säger nej [till förslaget om ökat mottagande]. Frågan är så mycket större än det vi ska ta ställning till här. Vi motsätter oss den här utvecklingen för att vi uppriktigt tror det är en katastrof för vårt land. Vi tror helt enkelt inte att det vi gör med Sverige i dag kommer att fungera. Det har tagit hundratals år att bygga upp ett demokratiskt sekulärt samhälle som vi har i dag. Över blocken har vi varit överens om att ha ett socialt välfärdssystem. Och varför har det fungerat? Jo, därför att vi varit en homogen nation med likartade värderingar. Även om en global värld eller ett överstatligt EU kan verka attraktiv så var det genom nationalstaten som demokratin blev möjlig. Den skapade samhörighet och solidaritet. Att forcera fram nästa steg i utvecklingen från nationalstat mot något större är ett stort misstag, men det är vad vi [politiker] gör i dag, och det är något vi [sverigedemokrater] är mycket bekymrade över.
Som sverigedemokrat får man ofta höra ”vi delar inte dina värderingar”, men jag har svårt att förstå vad man menar med det. Vi värnar demokrati, yttrandefrihet, homosexuellas rättigheter, kvinnors jämställdhet med mera. Det är just därför vi motsätter oss den här politiken. Vi ser ett tydligt problem och ett tydligt hot mot dessa värden och måste agera efter det. Vi måste bemöta verkligheten för vad den är, och inte för vad man kanske skulle önska att den var.
Jag tror att problemet är att vi i Sverige i dag tar de grundläggande värderingarna för självklara, men de måste alltid [åter] vinnas för varje generation. Ta islam och en sekulär stat som exempel. Se er omkring i världen! Tycker ni att det fungerar? Funderar ni aldrig över varför det inte fungerar? Tror ni att Sverige är så speciellt att just här kommer det att fungera? Vi svenskar är alldeles för godtrogna och naiva för att kunna hantera den typ av samhälle som vi i dag skapar. Tittar vi rent ekonomiskt på det här förslaget som vi har nu, så undrar jag, varför redovisas inte kostnaderna? Hade det varit ett skolbygge antar jag att vi fått en kalkyl i handen att ta ställning till. Här finns ingenting sådant.”
Reaktionen från samtliga sju övriga partier var ett unisont avståndstagande och fördömande. Vi citerar Isabella Hökmark (M) som ett exempel på tonen:
“Jag känner mig alldeles skakig efter Sverigedemokraternas tal här. Herre Gud!, ursäkta mig, vilken förfärlig syn! Vet du inte hur det ser ut? Vi har krig i Europa, i Ukraina, sedan är det Syrien och Nigeria, vi har IS och Boko Haram, flickor som korsfästs, kvinnor som våldtas, halshuggning … och flyktinglägren fullkomligt svämmar över. Det är lätt att säga att de ska ha självhjälp därnere … Då måste vi vara så humana att vi tar emot människor i Sverige. Titta på Sverige i dag. Hur många nya svenskar, vi borde kalla dem som i USA ”first generation americans” istället för invandrare. Vi har ”första generationens svenskar” och ”andra generationens svenskar” osv, som har kommit hit och som bidrar till det fina samhälle
och land som vi har. De betalar skatt och bidrar till välfärden inte bara med skatt utan som också arbetar i välfärden. Hemtjänsten, läkare, taxichaufförer … vi skulle inte klara det här landet utan de här nya svenskarna. Förra regeringen skapade så mycket jobb att det märktes ju inte att det kom så många nya. Vi var unika i Europa med det.”
Vi ringde Christer Erestål och frågade om man kan märka någon förändring sedan december i fjol med den omfattande migrationsvågen och Moderaternas kursändring i flyktingpolitiken.
– Nu är de försiktiga och är hellre tysta än går till öppen attack mot mig, men socialnämndens ordförande Carina Erlandsson håller fortfarande stilen från Fredrik Reinfeldts tid, berättar han.
Artikeln utgör en del av ett större reportage som i sin helhet kan läsas i papperstidningen.
