I Österrike har den internationalistiske miljöpartisten Van der Bellen tagit fosterlandsvännernas retorik och poserat på affischer med slagordet ”Heimat” (fosterlandet) i gigantiskt format. I Frankrike bävar etablissemanget inför presidentvalet nästa år och har därför skakat fram en kandidat som har en traditionell och konservativ framtoning i form av François Fillon från högerpartiet UMP. Han har profilerat sig bland annat på att avbryta sanktionerna mot Ryssland och stoppa adoptioner till homosexuella par, och på så vis slå undan åtminstone en del av väljarbasen för Marine Le Pen.
Vi har sett dessa populistiska försök tidigare. Dåvarande franske presidenten Nicolas Sarkozy gjorde stor sak av att han 2010 beordrade rivningen av romlägren runt om Paris – men det dröjde förstås inte länge förrän romerna var tillbaka på grund av att gränsen var oskyddad.
Samma år förklarade Tysklands förbundskansler Angela Merkel att ”Tysk mångkultur har grundligt misslyckats”, men blev det någon förändring? Invandringen har fortsatt i samma takt fram till förra året, då Merkel bjöd in alla migranter från Mellanöstern och öppnade dammluckorna fullständigt.
På så vis försöker man på populistiskt vis lura väljarna – man säger en sak men gör en annan. Och så har dessa kappvändare mage att kalla de värdekonservativa och patriotiska rörelser som i decennier kämpat i motvind, som svartmålats i etablissemangets medier, vars torgmöten och lokaler attackerats av regimens gatuhuliganer, för populistiska, de som orubbligt stått fast vid sin politik även när den var impopulär. Vilket hyckleri!
I Sverige har vi också sett de populistiska utspelen. Att tala om invandringsvolymer har tidigare avfärdats som ”rasistiskt”, nu talar även regeringen om ett tak. Människors oro och ilska tvingar fram en annan retorik, liksom rädslan att Sverigedemokraterna ska få fler röster. Tyvärr har SD inte riktigt utnyttjat sin position som partier i andra länder, där man varje gång regimen backat kunnat flytta fram sina positioner och sätta press för ytterligare förändringar.
Nu när det vankas val igen i Tyskland kan vi se samma populistiska utspel från de styrande. Angela Merkel vill förbjuda heltäckande slöjor och partiet antog ett förbud mot dubbla medborgarskap. Men invandringen ska fortsätta, inget nytt under solen. Dessutom angående dubbla medborgarskap kan man säga att det låter bra, men i praktiken tror jag att det kommer att försvåra återvandring för de turkar som faktiskt hade kunnat tänka sig att flytta hem igen.
Även om man lyckades lura väljarna i Österrike med en retorik som inte har något att göra med den politik man faktiskt tänkt driva, så är jag övertygad om att utvecklingen inte går att stoppa. Fosterlandsvänliga krafter växer i hela Europa och allt fler genomskådar hycklarna och väljer att rösta på originalet – de människor som offrat karriär och en plats i etablissemanget för att arbeta för sina folks bästa.
Det är som Lega Nords Matteo Salvini säger. Det är nog med vanstyre. De styrande måste bytas ut. Man kan inte samarbeta eller ingå koalitioner med dem som förrått landet. Etablissemangets dagar är räknade.