Anton Stigermark är känd för många som konsumerar alternativa medier (inklusive Nya Tider). Hans texter har enligt min bedömning följt framför allt två linjer: den ena linjen är idédiskussion med utgångspunkt i politisk idéhistoria och den andra är analyser av populärkultur utifrån särskilt dess ideologiska implikationer. Det är framför allt den idéhistoriska sidan som intresserat mig och varit ett på många sätt ovanligt inslag hos personer i den svenska dissidentmiljön; jämte Stigermark kunde bland annat Motpols Joakim Andersen och forskaren Jan Olof Bengtsson framhållas som representanter för en sådan inriktning.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
