Francesco Damiani var underskattad. En fantastisk boxare med en gedigen amatörkarriär. Han boxade final i supertungvikt (+91 kg) på fyra stora mästerskap. Det resulterade i två EM-guld, och på VM 1982 slog han trefaldige olympiamästaren Teofilo Stevenson i en bragdmatch. Finalen förlorade han dock mot amerikanen Tyrell Biggs med domarsiffrorna 1-4. Amatöråren avslutades med ett OS-silver i Los Angeles 1984, där många menade att han blev bortdömd mot Biggs, återigen med domarsiffrorna 1-4.
För en så pass stor man (cirka 192 cm, vägde aldrig under 100 kg) hade han otrolig hand speed. Varierade sin boxning bra, tog nästan aldrig ett steg tillbaka, oerhörd slagfrekvens, bra kondis; låt dig inte luras av hans breda midja. Han hade dock inte one-punch power, utan var tvungen att sätta ihop serier och på så sätt nöta ner sitt motstånd. Glaskäke hade han inte. Ray Mercers uppercut träffade perfekt och bröt italienarens näsa i WBO-fajten 1991.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.