Karl-Olof Arnstberg är etnolog och tidigare professor vid Stockholms universitet. Bakom sig har han en lång rad vetenskapliga studier och böcker med början från mitten av 1970-talet, särskilt då om romer och andra etniska minoriteter i Sverige. Under det senaste decenniet har hans alltmer mörknande bild av Sverige som ett accelererat vittrande välfärdsland resulterat i böcker som närmast kan beskrivas som dystopier eller skräckscenarier som: Invandring och mörkläggning 2013-14 (tillsammans med journalisten Gunnar Sandelin), Romer i Sverige 2015, PK-samhället och Priset 2017.
Hans senaste bok, Efter demokratin, består av sju fristående essäer. I kapitlet ”Maktens mörka historia” pekar författaren på att 1900-talet inte bara har en, utan två onda berättelser. Den första kan minsta skolbarn peka ut – nazismen. Men det finns en annan berättelse som vi aldrig stöter på i de svenska medierna – kommunismen. Här tar Arnstberg avstamp i Stalins folkmord i Ukraina 1932-33 då diktatorn framkallade en gigantisk hungerkatastrof med minst sju miljoner döda, varav hälften barn. Ukraina förvandlades till ett enda stort dödsläger och kusliga scener utspelades när utmärglade människor galna av hunger började äta katter, hundar och råttor och som kannibaler åt kött av svältande barn och magarna på nyss avlidna.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.