Daniel, 41, berättar för Nya Tider att han är sjukpensionär sedan 2012 med lägsta möjliga sjukpension. När han för en tid sedan gjorde ett jobb åt en förening han själv varit med och startat slant han med en cirkelsåg och förlorade två fingrar.
Den hemförsäkring Daniel hade täckte inte kroppsskador vid olycksfall. I förhoppningen att det kunde finnas kommunal försäkring för grupper som inte har råd med egna försäkringar ringde han till Tidaholms kommun, där han är bosatt.
– Om du jobbar är du ju försäkrad via arbetet, och jag tänkte att det möjligen kunde finnas någon försäkring för sjukpensionärer via kommunen. Det gjorde det inte. Däremot fick jag veta att ensamkommande flyktingbarn hör till dem som kommunen funnit det lämpligt att försäkra, säger Daniel till Nya Tider.
– Jag hade gärna haft en egen försäkring, men med bostadstillägg får jag ut ungefär 9 000 kronor i månaden. Med två tonårsbarn är det inte så mycket pengar, så man har ju fått välja bort sådant som försäkringar för att få det att gå ihop, tillägger han.
”Kan inte svara på den frågan”
Anna Ståhl, redovisningsansvarig på Tidaholms kommun, har svårt att svara på varför man valt att teckna försäkring för ensamkommande Ahmed, ”17 år” med eller utan citationstecken, men inte för sjukpensionärer som Daniel eller andra kategorier av svenskar som råkat illa ut.
– Det måste ju ha varit att vi tyckte att det saknades, på något sätt, säger hon till Nya Tider.
NyT: Men det måste ju rimligen finnas andra grupper som inte har råd med egna försäkringar, inte bara ensamkommande?
– Det är väl möjligt att det är så, men på något sätt är det väl så att, det har ju inte varit så många personer det har gällt, men då har man väl ansett kanske, att… men jag vågar nog inte svara på den frågan på rak arm.
– De kommer ju ändå, de är ju ändå i kommunen, de finns ju, tillägger hon lite senare.
NyT: Jo, men varför just ensamkommande och inte svenskar under 18 som inte går i skolan till exempel?
– Fast de [ensamkommande] har ju ändå boende från kommunens… det är ju ändå kommunen som får sörja för att de har någonstans att bo här.
När vi påpekar att detta även gäller andra grupper som trots detta inte fått en gräddfil till att ovillkorligt omfattas av kommunens kollektiva försäkring, hänvisar Anna Ståhl vidare till socialchefen Bengt Höglander, som dock visar sig vara bortrest.
Det var förra året som Tidaholms kommun valde att utöka sin kollektiva försäkring hos försäkringsbolaget Protector med kategorin ”ensamkommande”, som dittills endast varit försäkrade om de på något sätt ingått i kommunens verksamhet, exempelvis som skolelever. Försäkringen gäller dygnet runt och täcker medicinsk invaliditet med upp till 15 prisbasbelopp (697 500 kronor), eller upp till det dubbla i särskilt allvarliga fall.
Fler kommuner prioriterar ”ensamkommande”
När Nya Tider gör ett stickprov i tio svenska kommuner utöver Tidaholm, visar det sig att flera av dem har utökat sina försäkringar på samma sätt under de senaste åren, med något olika ordalydelser och vid olika tidpunkter. Hälften av de kommuner vi kontrollerar har en gräddfil för asylinvandrare som är eller låtsas vara minderåriga. I en kommun, Vallentuna, har man dessutom samma gräddfil för alla asylinvandrare oberoende av ålder.
• Jönköpings, Laholms, Norrköpings och Vänersborgs kommuner försäkrar ”ensamkommande flyktingbarn” specifikt. Slående nog är ”ensamkommande” den enda kategori som är försäkrad dygnet runt utan att behöva ingå i någon kommunal verksamhet.
• Vallentuna kommun försäkrar alla ”flyktingar och asylsökande” så snart de blivit kommunplacerade, oberoende av ålder och utan att behöva ingå i någon kommunal verksamhet.
• Göteborgs kommun hade redan 2017 försäkring för ”Asyl- och anknytningssökande barn samt gömda och papperslösa barn i Göteborgs Stad”. Det ska påpekas att Göteborg försäkrar samtliga minderåriga folkbokförda i staden – men minderåriga asylinvandrare och illegala invandrare även utan att vara folkbokförda där.
• Degerfors, Hagfors, Strängnäs och Umeå kommun saknar än så länge försäkring för ”ensamkommande” annat än om de ingår i kommunal verksamhet, till exempel går i skolan.
Allt fler kommuner väljer alltså att göra denna prioritering samtidigt som allt fler svenskar av ekonomiska skäl tvingas avstå från saker många anser självklara. Andelen äldre som lever under fattigdomsstrecket ökade från 10,1 procent till 18,2 procent mellan år 2005 och 2017, enligt en sammanställning Expressen gjorde med siffror från SCB. En undersökning från SIFO förra året visade att 150 000 svenska pensionärer ansåg sig tvungna att avstå från tandvård av ekonomiska skäl – samtidigt som priset för nödvändig tandvård fortsatt var 50 kronor per besök för den som ”är asylsökande eller saknar tillstånd för att vistas i Sverige”.
Fyra procent av alla svenskar saknade helt hemförsäkring vid en sammanställning som försäkringsbolaget If gjorde med hjälp av statistik från SCB år 2015. Hur många som hade en billig hemförsäkring som inte täcker medicinsk invaliditet framgick inte.
Enligt riktlinjer som publicerats av branschorganisationen Svensk Försäkring motsvarar Daniels skada – amputerad ytterled på huvudhandens lång- och ringfinger – en invaliditetsgrad på nio procent, vilket innebär att han hade kunnat kvittera ut 63 000 kronor ifall han varit ”ensamkommande” istället för svensk sjukpensionär.
Samtliga de kommuner vi kontrollerat har haft sina försäkringsbrev tillgängliga på sin hemsida, så du som läsare kan förmodligen enkelt undersöka hur det ligger till i just din kommun genom att gå in på hemsidan och söka på ”försäkring” eller ”olycksfallsförsäkring”.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.