År 1998 grävde den svenskättade patologen Johan Hultin i Alaskas permafrost. Där kunde han hos en kvinna som 1918 dött i spanska sjukan hitta välbehållna virus från lungvävnaden. Samtidigt lyckades ett forskarlag i USA hitta virus i arkiverade prover från två soldater som dött samma år. År 2005 publicerade forskarna de sista sekvenserna av virusets genkarta. Virusets hölje visade sig vara av typ A och ytgenerna av typ H1N1, vilket bekräftade att det var en fågelinfluensa.
Var dessa gensekvenser ursprungligen kommer ifrån är dock fortfarande höljt i dunkel. För att studera smittan mer ingående tog forskarna 1918 års virus och ”återuppväckte” det från de döda. I experiment på möss har det visat sig vara ett hundra gånger så dödligt som sedvanliga epidemivirus.
Ett starkt immunförsvar ledde till kraftiga överreaktioner och svåra skador i lungorna. Eftersom sjuka, gamla och småbarn saknar ett starkt immunförsvar blev de inte lika drabbade.
När man jämför de kliniska förloppen och smittoegenskaperna hos influensorna 1889, 1918, 1957, och 1968 blir det tydligt att spanska sjukan var annorlunda och speciellt allvarlig. Pandemin 1918-1920 var den mest förödande av alla. I hela världen dog kanske 50 miljoner människor, men siffran är osäker och uppskattningar varierar mellan 30 miljoner och 100 miljoner.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
