Miljoner människor från Tredje världen vill till Europa. Vissa av dem har flytt från krig, andra inte. Vad är det som gör att så många människor söker sig just till Europa, och särskilt många till lilla Sverige?
Svaret är att de lockas till ”landet av mjölk och honung” där de fått höra att allt är gratis. Mycket få journalister, politiker och andra makthavare i vårt land gör sitt jobb och försöker ta reda på vad som styr migrantströmmarna.
Ett undantag är Bengt Eriksson på Östersunds-Posten, som i veckan avslöjade hur flyktingsmugglare lockar migranter att betala omkring 100 000 kronor för resan till Sverige. I sin reklam skriver smugglarligorna att Sverige är det bästa landet att komma till, med Tyskland på andra plats. ”Här får man snabbast uppehållstillstånd och det går snabbast att återförenas med sin familj, påstås det bland annat”, skriver Eriksson och fortsätter: ”[D]et påstås att svenska arbetsförmedlingen just gått ut med en prognos om att Sverige varje år måste få in 46 000 nyanlända för att samhällets hjul ska hållas i rullning. Och svenskarna är ett vänligt folk som hälsar invandrare och flyktingar med öppna armar.” Han lyfter också fram mer bisarra exempel: ”Det publiceras bilder på blonda skönheter och man skriver att upprörda svenska kvinnor demonstrerar eftersom de kräver män.” Det sprids även uppgifter om att Sverige delar ut pengar som placerats på utländska konton av president Assad till nyanlända syrier.
All heder åt Eriksson för detta ack så sällsynta exempel på undersökande journalistik, men hans artikel brister i analysen genom att den lyfter fram flyktingsmugglarnas lögner som problemet. Det verkliga problemet är att det mesta av det de skriver är sant.
Faktum är att den gravt politiserade Arbetsförmedlingen gick ut med att vi måste få in 64 000 (inte 46 000) nyanlända per år ”för att finansiera välfärden”. Detta ”som kompensation för det sjunkande antalet inrikesfödda”. I klartext: för att ersätta svenskarna.
Det är också sant att det är i Sverige som man lättast får uppehållstillstånd och kan ta hit hela sin släkt på de svenska skattebetalarnas bekostnad.
Andra exempel som Eriksson lyfter fram som flyktingsmugglarnas lögner är snarare lindriga överdrifter eller helt enkelt sant: ”Innan man får en egen bostad inkvarteras flyktingarna på hotell samtidigt som staten står för alla levnadsomkostnader”, med mera.
Seriösa granskningar av de så kallade pull-faktorer som drar hit folk är så gott som helt frånvarande i den svenska samhällsdebatten. Inte heller så kallade push-faktorer, förhållanden som får människorna att lämna sina hemländer, granskas allsidigt. Till skillnad från systemmedia, som blundar för elefanten i rummet, har Nya Tider löpande rapporterat om aktörerna bakom de krig som nu föröder stora delar av Mellanöstern och Nordafrika, och hur välmående stabila samhällen så snabbt kunnat omvandlas till rykande ruinhögar.
Den 15 september gick den buddhistiske ledaren Dalai Lama ut med ett budskap som borde göra honom till rasist i svenska etablissemangets ögon. ”Att ta hand om åtskilliga tusen flyktingar är fantastiskt, men samtidigt måste man tänka på de långsiktiga lösningarna, hur man får riktig fred och riktig utveckling, främst genom utbildning, i de muslimska länderna”, menade han inför en publik i Oxford, Storbritannien. Tvärtemot konsensus i svensk systemmedia slog han fast: ”Det är omöjligt för alla att komma till Europa”.
