När Erik Niva sommarpratade i P1 den 3 juli, berättade han om hur det var att växa upp i Malmberget. Det handlade om isolering, ensamhet, depression och självmord bland unga människor, som kände att de inte hade någon framtid. Gruvan, dagbrottet, knaprade i sig allt mer av marken och hotade samhället. Hundratals hus måste rivas för att inte hamna i rasriskområdet, vilket bland annat lett till Gropen mitt i samhället.
Det fanns flera andra hot och bleka utsikter för den unga generationen. Ett år tog 14 ungdomar sitt liv. Vissa genom att hoppa från balkonger i höghusen. Bolaget LKAB, som ägde husen, låste balkongdörrarna! Men det hjälpte inte. Malmberget är ett samhälle på dekis. 1965 bodde där 10 593 människor. Sedan dess har det bara gått utför och i dag finns endast 1 757 invånare kvar. En minskning med 83 procent. Självklart kände ungdomarna av att detta vara ett döende samhälle och vi kan föreställa oss hur stämningen var hemma i familjerna, inte minst sedan de varit på begravning av ännu en ung människa.
Erik Nivas berättelse från Malmberget är en illustration av glesbygdens utveckling – eller avveckling – sedan mitten av 1900-talet. I den så kallade januariöverenskommelsen formulerar de ingående partierna mål för landet och landsbygdens utveckling. ”Hela Sverige ska växa” heter det.
Befolkningsutvecklingen på landsbygden har sedan industrialismens genombrott gått från fyra miljoner 1890 till strax över en miljon idag.
Sedan mitten av 1980-talet har vi haft en landsbygdskampanj på temat Hela Sverige ska leva! Den drivs huvudsakligen av organisationen Hela Sverige, med cirka 5 000 lokala ideella föreningar, byalag, kooperativ och tusentals aktiva människor. Efterhand har regeringarna stöttat organisationen med avsevärda belopp, senast 46,5 miljoner kronor för åren 2019 – 2021.
Men ser vi till befolkningsutvecklingen på landsbygden sedan 1985 är det inte uppmuntrande för dessa människor och deras ansträngningar. Insatserna har inte hindrat en fortsatt negativ befolkningsutveckling på landsbygden och då särskilt i Norrlands inland. Dorotea har minskat med 33 procent, Laxå med 29 procent, Pajala med 30 procent, Sorsele med 32 procent och i Åsele har befolkningen minskat med 35 procent. Befolkningen minskade i nio av femton kommuner: Bjurholm, Dorotea, Nordmaling, Norsjö, Sorsele, Storuman,Vilhelmina, Vindeln och Åsele. Att denna utveckling skulle gå att vända med de åtgärder som föreslås – stöd till företagande, gröna näringar och så vidare – eller över huvud taget, är inte troligt. Urbaniseringens krafter har i hundra år visat sig så mycket starkare.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
