Den 1 april angrep Sydsvenskan granntidningen Skånska Dagbladet och använde Nya Tider som slagträ. Journalisten Petter Larsson menar att Skånska Dagbladet förlorat sitt anseende genom att deras ledarskribent Alf Ronnby även medverkar i Nya Tider.
”Alf Ronnby har i många år skrivit krönikor på Skånska Dagbladets ledarsida, senast den 26 mars. I förra veckan skrev han också för veckotidningen Nya Tider.”
Petter Larsson verkar ha missat att docent Alf Ronnby medverkat i Nya Tider redan tidigare, men indignationen hade nog ändå inte kunnat vara större. ”Hur kan han bara, när vi gett honom en så framskjuten plattform i den fina politiskt korrekta och rumsrena pressen?”, läser man mellan raderna.
Bäste herr Larsson, kan det vara så att er hegemoni är bruten? Skrämselpropagandan och de ”vattentäta skotten” fungerar inte längre. Om etablissemangets press ljuger, sållar fakta och i allmänhet fungerar som en propagandakanal för ett snävt spektrum av åsikter, så är det inte konstigt att man därigenom bereder plats för en livskraftig oppositionell press som vågar skriva sanningen. Krönikörer som har en integritet kommer då självklart att välja ett forum där de kan uttrycka sig fritt, utan att begränsas av politiskt korrekta skygglappar.
Etablissemanget har i alla år använt taktiken ”skuld genom sammankoppling”, för att svartmåla sina kritiker. Det är nog här grunden finns till medias frustration över Alf Ronnby står att finna. För att använda medias retorik, så ingår nu Skånska Dagbladet och Nya Tider i ”samma miljö, där skribenter rör sig fritt mellan olika fora”. Så hade det säkert hetat, om det rört sig om två tidningar som man ville svartmåla. Detta argument faller dock i takt med att alternativ media attraherar allt fler skribenter från etablissemangets egna medier.
Petter Larsson skriver att det enda sättet för Skånska Dagbladet att ”behålla anseendet” är att porta Alf Ronnby från sin ledarsida. Om man tillämpar den principen kommer man att förlora skribenter i rask takt. Det räcker att en skribent publiceras en gång i en svartlistad tidning, så är han för alltid förlorad för etablissemangets press. Och för alltid vunnen för alternativ fri media. Vem som vinner på detta är tämligen solklart.
Det blir ju inte heller bättre av att gammelmedia tvingas sparka drösvis med medarbetare när läsarna sviker. På Bonnierägda Sydsvenskan avskedades 30 personer i somras, en femtedel av den dåvarande personalen, och Skånska Dagbladet ska sparka 14 personer efter förlusten på 45 miljoner förra året. Man brukar skylla på att folk numera läser på nätet, men även där tappar gammelmedia läsare. I stället är det alternativ media som växer, både på papper och på internet. Det är således så att läsarna vill ha mindre lögn och vinkling, och mer sanning och objektiv fakta.
Tidningen Norra Skåne, som tillhör Skånska Dagbladet-koncernen, kickade nyligen den granskande kommunalreportern Berit Önell efter påtryckningar från politikerna i Hässleholm. Berit hade grävt upp en rad politiska skandaler se senaste åren.
– Man tror ju i sin enfald att man har en tidningsledning som står på ens sida, säger Berit Önell till media.
Berit Önell hade arbetat som journalist i 15 år, men detta är tacken när hon gör det media faktiskt ska göra; att granska makthavarna. De enda som blir kvar på etablissemangspressen är låtsasjournalister som Petter Larsson, vars merit är att han varit aktivist i våldssekten AFA och skrivit i åsiktsregistrerande Expo.
Kan man kanske också ana en viss avundsjuka? Krisdrabbade Sydsvenskan hade ansökt om 50,8 miljoner i presstöd för att få verksamheten att gå runt, men Presstödsnämnden sade nej. Samtidigt går Nya Tider i rask takt mot nästa presstödsnivå, tack vare alla nya läsare som strömmar till.