Så kallade ”falska nyheter” har varit på tapeten sedan den amerikanska valrörelsen. Fokus har legat på att Ryssland skulle ha påverkat det amerikanska valet genom att läcka hur Hillary Clinton saboterade för sina konkurrenter inom det Demokratiska partiet. Om det nu är Putin som legat bakom detta, så har han väl gjort demokratin en tjänst genom att avslöja odemokratiska metoder? Det är talande att systemmedia talar så mycket om demokrati, men när det väl gäller att stå upp för den så skyddar de Clinton i stället för att skärskåda henne. Återigen verkar ”demokrati” mer handla om resultatet – att systemmedias kandidat vinner – än om att det är folket som ska utse sina ledare.
Wikileaks, som publicerat avslöjandena, dementerar att någon annan än de själva legat bakom hackningen av e-post tillhörande Clintons kampanjgeneral John Podesta. Även den före detta CIA-analytikern Larry Johnson avfärdar anklagelserna och menar att ”Clinton är rätt bra på att diskreditera sig själv, hon behöver inte Putins hjälp”.
Ja, vad är egentligen ”falska nyheter”? Det är förvånansvärt svårt att hitta några konkreta exempel på systemmedias påstådda ”fake news”, trots att termen får över hundra miljoner träffar på Google. Den brittiska nättidningen The Guardian skriver den 18 december 2016 under rubriken ”Vad är falska nyheter” om det så kallade ”Pizzagate”, som kort går ut på att Clintons kampanjgeneral, den ovan nämnde John Podesta, påkommits med obscen pedofilkonst, kopplingar till ”konstnärer” som utför sataniska ritualer och antydningar om pedofili i hans hackade e-post, något vi analyserade i NyT v. 49/2016. Intressant nog avråder The Guardian sina läsare från att googla på ”Pizzagate”.
I stället får man rätt så många träffar på Google där det är alternativa sidor som ger exempel på falska nyheter som publicerats i systemmedia. Dessa är tvärtom mycket konkreta och väl underbyggda.
En av de senaste falska nyheterna som systemmedia okritiskt spridit handlar om erotiska fantasier och Donald Trump, som de presenterar som ”fakta från CIA”. Uppgifterna rör ett besök i Moskva och Putin ska ha låtit dokumentera aktiviteterna för att ha en hållhake på Trump. Uppgifterna var så osannolika att ingen seriös nyhetsförmedlare initialt ville befatta sig med dem, men CNN och nättidningen BuzzFeed valde till slut att göra det, med brasklappen att det är ”overifierade uppgifter” och att man låter ”läsaren själv avgöra”. Sedan hakade andra på och snart var uppgifterna ”en officiell säkerhetsrapport” och ”bevis”, något som inte minst svensk systemmedia basunerade ut helt okritiskt.
Hela nyheten handlar om en promemoria från CIA som både Trump och president Obama fick angående Rysslands påstådda inblandning i det amerikanska presidentvalet, där det fanns ett tillägg om sexhistorien. Uppgifterna har senare visat sig härstamma från bildforumet 4chan, där man skrattat åt att både säkerhetstjänster och media svalt betet.
Förklaringen på dessa forum är att en medlem på 4chan hade hittat på det hela och sänt det till Rick Wilson, en republikan känd för att ogilla Trump, varpå denne sände historien vidare till CIA. I efterhand har CIA försökt pudla, när chefen för USA:s samlade underrättelse- och säkerhetstjänster kommenterade det hela med att man ”inte gjort någon bedömning” om sanningshalten i de påstådda komprometterande uppgifterna.
Den här gången var det så uppenbart att nyheten var falsk att systemmedia till slut var tvungna att erkänna det hela. Bara BuzzFeed har framhärdat och sagt att det var ”helt klart rätt beslut” att publicera.
Vad gör Sverige i detta läge för att bekämpa dylika falska nyheter som svensk press så gärna ger spridning åt? Jo, man bestämmer sig att agera mot desinformation – från Ryssland. Rikspolischefen Dan Eliasson berättade för Aftonbladet den 9 januari hur detta ska gå till:
– Vi har påbörjat ett arbete med Säkerhetspolisen om hur vi kan upptäcka och utreda brott och hur vi kan börja jobba om vi ser tecken på desinformation.
Den stora faran ser man i att Putin ska hjälpa Åkesson i valet 2018. Enligt Aftonbladet är ”SD det parti som ligger närmast den ryska världsbilden”. Detta är verkligen en ganska vild spekulation, eftersom Sverigedemokraterna under Åkesson intagit en minst lika fientlig inställning till Ryssland som resten av riksdagen. Man har redan gjort sig av med flera medarbetare, ibland bara för att de ”gillat” Putin på Facebook.
– Det är inte rimligt att vara företrädare för vårt parti eller att jobba på vårt partikansli om man hyllar Putin, sade Åkesson till Expressen den 30 september förra året.
Men det spelar tydligen ingen roll – allt som systemmedia ogillar är rysk desinformation. Fakta och logik är ointressant i sammanhanget.
Det senaste exemplet är barnboksförfattarinnan Katerina Janouch, som valde att ta bladet från munnen i tjeckisk tv den 9 januari, där hon redogjorde för konsekvenserna av Sveriges invandringspolitik och den otrygghet den gett upphov till och berättade att fler svenskar lär sig att skjuta för att kunna försvara sig. När nyheten nådde Sverige blev det förstås ett ramaskri. Bokhandlare rensade bort hennes böcker från hyllorna. Bonniers tog avstånd.
Var det för att hon sade något som inte var sant? Hade systemmedia kunnat peka på något som var ”falskt” så hade de gjort det. Men de hade ju universalsvaret: det var rysk desinformation.
Systemmedia blir uppenbart allt mer desperat, och att skylla allt på Ryssland är det halmstrå de hittat att i panik famla efter.