Det blev en stor nyhet i media att Elöverkänsligas riksförbund de senaste fem åren totalt mottagit nio miljoner kronor i statsbidrag, vilket är mer än exempelvis Alzheimersföreningen i Sverige, Blodcancerförbundet, HIV-Sverige, Ung Cancer eller Lungcancerförbundet.
– Statsbidraget beviljas på grund av att organisationen uppfyller de krav som framgår i förordningen. Det framgår inte i förordningen att det ska vara vetenskapligt bevisat, att det är en godkänd diagnos, berättade Socialstyrelsens utredare Frida Azadi för Aftonbladet.
Många elöverkänsliga har känt sig påhoppade av media, och pekar på att man i artiklarna ofta glömt att nämna att bidragets storlek bland annat är satt efter antalet medlemmar, som för de elöverkänsliga uppgår till närmare 3 000.
Nya Tider ringer upp Elöverkänsligas riksförbunds ordförande Marianne Ketti, som berättar att antalet drabbade är långt fler, men hur många det är i dag vet man inte.
– Det är svårt att säga, men i folkhälsoundersökningen som gjordes 2007 var det 3,2 procent av befolkningen som hade symptom av olika slag. Av dessa upplevde 36 000 ganska svåra symptom.
Trots att fler alltså anser sig lida av överkänslighet mot elektriska och magnetiska fält och väljer att organisera sig i ett riksförbund, än vad exempelvis lungcancerförbundet lyckats samla, så finns ingen medicinsk diagnos i Sverige för detta. Elöverkänsliga är kritiska till att detta faktum fått en så framträdande roll i media, samtidigt som journalisterna bestämt hävdar att ingen forskning finns. Riksförbundet vill lyfta fram att hundratals forskarrapporter faktiskt pekar på att el, och då speciellt trådlös teknik, påverkar människor och natur. Enligt Powerwatch, en brittisk ideell organisation som årligen sammanställer alla forskningsrapporter som publicerats världen över, fanns det år 2012 hela 1 132 publicerade forskningsstudier kring el och strålning, där 730 visade på en negativ hälsopåverkan, 226 var neutrala och endast 176 inte visade på någon biologisk påverkan.