Misstänkt serievåldtäktsman gripen en dag efter att polisen delgivit signalementet

Det var den 22 maj i år som en cykelburen invandrare skulle komma att överfalla, misshandla och våldta en 35-årig kvinna som han förföljt en längre sträcka innan han slog till. Mindre än två veckor senare, den 2 juni, slår mannen till igen. Denna gång är det en kvinna i 25-årsåldern som är på väg hem från en fest som råkar ut för honom. Han genomför en mycket snarlik och likaledes brutal våldtäkt som inkluderar omfattande våld även mot denna kvinna.

Polisen misstänker snabbt att det rör sig om samma gärningsman och kan tack vare vittnesuppgifterna, förövarens metodik och kvarlämnat DNA klargöra att det rör sig om en serievåldtäktsman som härjar i staden. Men där tar utredningen stopp. Trots att man kan gå ut med en övervakningsfilm som visar mannens kläder, cykel och kroppsform visar det sig inte vara tillräckligt att gå på och de tips man får leder ingenstans.

Polisen “mörkar” oftast signalement enligt direktiv

Polisen är vanligtvis mycket restriktiv med att gå ut med signalement på misstänkta brottslingar eftersom detta kan elda på “främlingsfientlighet”. Man brukar även hävda att det kan “skada utredningen” att gå ut med mer specifika uppgifter än de mest basala t.ex. “mörka kläder” eller längd på förövaren. Vilken etnicitet förövaren tillhör är något man i det längsta undviker att gå ut med även om det i högsta grad är relevant. Detta är något som Nya Tider granskat och fortsätter att granska eftersom vi menar att det leder till sämre polisarbete och fler drabbade offer. Bland annat har vi gått in på det direktiv som uppmärksammas i bland annat SVT den 14 augusti 2012, där Karl Wallin, kanslichef vid Rikspolisstyrelsen, berättar att myndigheten fortsättningsvis ska lämna ”genomtänkta” uppgifter och inte beskriva personer utefter etnicitet.