Nya Tider omnämns fyra gånger och undertecknad tre gånger i New York Times långa artikel som ska förklara varför allt fler av Europas 750 miljoner människor röstar på ”extremhögern”. Även om det förstås är smickrande att Nya Tider med 7 000 betalande prenumeranter, visserligen med tiotusentals delningar på nätet, tillskrivs en så oerhörd makt, är New York Times förklaringsmodell ett övertydligt exempel på hur etablissemanget griper efter halmstrån för att i det längsta undvika att inse sanningen.
Redan i rubriken slår tidningen på stora trumman: ”Det globala maskineriet bakom framväxten av högerextrem nationalism”. Man fortsätter med att det är Sverige som fått stå som varnande exempel som alla pekar på för att visa vad som händer när man inför mångkultur. New York Times kallar det för ”dryper med skadeglädje”. Tidningen finner det ”slående” att så många vanliga svenskar, ”progressiva, egalitära, välkomnande svenskar” tar till sig ”nationalisternas” synsätt om nedmonterad välfärd, brottslighet och en förlorad nationell identitet.
Ja, hur kan det komma sig, kära New York Times? Tidningen nämner dock inte med ett ord de faktiska problemen i Sverige, utan skyller allt på Ryssland. Svensk systemmedia har hakat på i samma anda och publicerat okritiska referat av artikeln. Svenska ministrar och partiledare hyllar artikeln. Dagens Nyheter har till och med en nästan ordagrann översättning där alla felaktigheter framstår än pinsammare. De har visserligen infört flera rättelser, förutom den som New York Times själva tvingats publicera, men det kryllar fortfarande av faktafel.
Artikeln i New York Times kryllar av faktafel.
Att det är många fel i systemmedias artiklar är egentligen inget nytt, utan det är själva kärnan i artikeln som är intressant. Anklagelserna mot Nya Tider och andra alternativmedier följer i korthet samma mall som den förklaringsmodell etablissemanget lanserade när Donald Trump överraskande tog hem presidentvalet i USA. Det var Rysslands fel! För det kan ju inte vara så att de amerikanska väljarna är trötta på de ständiga krigen, på att se jobben försvinna till låglöneländer och på de tilltagande mångkulturella problemen.
Det New York Times har som ”the smoking gun” är att den ryska tv-kanalen NTV var i Sverige i februari 2017 och ska då enligt vittnen ha erbjudit invandrarungdomar i Rinkeby 400 kronor vardera för att ställa till med bråk så att de hade något att filma. Jag måste ärligt säga att jag skulle inte bli förvånad om det faktiskt var så, även om dessa vittnesutsagor knappast är något bevis. Min erfarenhet av Ryssland, om än begränsad, är att det är precis på det sättet man löser många saker i det ryska samhället. Situationen blir stadigt bättre, men hela systemet inbjuder fortfarande till sådana ”genvägar”, då officiella vägar ofta är ogenomträngliga.
Det förändrar dock inte den svenska verkligheten. Det finns otaliga reportage från svenska förorter som inte går att vifta bort, men dessa väljer New York Times att blunda för. Den mest passande att nämna i sammanhanget är kanske då ett annat tv-team besökte Rinkeby, Nine från Australien som år 2016 skulle göra ett inslag för programmet ”60 Minutes” i Sverige. De behövde inte betala något men fick action så det räckte ändå. ”Ungdomarna” attackerade dem med knytnävsslag och sparkar, kastade föremål på dem och en i tv-teamet fick även foten överkörd. Ett finskt tv-team blev tidigare under knivhot rånade på sin filmkamera.
Att de mångkulturella områdena är en krutdurk är helt enkelt ingen hemlighet. Polisen har, till politikernas förtret, en lista över problemområden, så kallade ”utanförskapsområden”. I sin senaste rapport listade polisen 61 sådana områden som faller inom kategorierna ”utsatta”, ”riskområden”, eller ”särskilt utsatta”. Den sista kategorin menar polisen att läget är ”akut” och karaktäriseras av ”parallella samhällsstrukturer, extremism såsom systematiska kränkningar av religionsfriheten eller starkt fundamentalistiskt inflytande som begränsar människors fri- och rättigheter, personer som reser iväg för att delta i strid i konfliktområden, och en hög koncentration av kriminella.” Denna kategori har ökat från 15 stycken år 2015 till 22 stycken i dag.
Men det är alltså inte det som är problemet, utan det hemska är att någon skriver om det. När alternativmedia rapporterar det som systemmedier försöker sopa under mattan kallar New York Times det för att man ”injicerade främlingsfientliga och islamofoba meddelanden i det svenska politiska blodomloppet”. Och tidningen beklagar sig över att läsarna tycks uppskatta denna rapportering – bland de tio mest delade sajterna i Sverige finns det flera alternativmedier.
Som exempel på valpåverkan nämner man Nya Tiders artikel ”Massinvandring bakom ansträngda dricksvattenresurser i norra Storstockholm”. Ännu ett exempel på New York Times dåliga faktakontroll eller troligare rena förakt för läsarna – nämnda artikel publicerades försommaren 2019, ett halvår efter valet.
Det är på detta sätt som New York Times ”gräver under ytan” för att avslöja en ”internationell desinformationsmaskin”.
Sverigedemokraterna nämns för övrigt hela 24 gånger i artikeln, men partiets syn förklaras inte på annat sätt än att de har ”nynazistiska rötter”. Man låter Waffen SS, White Aryan Resistance och Ku Klux Klan paradera förbi i anslutning till ”järnrörsskandalen”, så att ingen läsare verkligen ska missa poängen. Självklart får även Lasermannen vara med på ett hörn. Expo får ge sin syn på saken. Man klämmer också till med att SD ”ville repatriera alla som invandrat efter 1970”, vilket lätt kan konstateras är ett faktafel. SD hade länge en målsättning att alla uppehållstillstånd som utfärdats efter 1970 skulle omprövas för att se vilka som fått stanna på felaktiga grunder, vilket så klart är en stor skillnad men då skulle New York Times inte kunna göra sin fina poäng.
Vi låter läsarna själva avgöra om en sådan porträttering av den politiska situationen i Sverige är rimlig eller om det utgör ett mycket bättre exempel på ”medvetet förvrängda eller missledande” texter, vilket man anklagar alternativmedierna för.
Faktum är att systemmedias anklagelser mot den ryska tv-kanalen verkligen är att kasta sten i glashus. Det skulle precis lika gärna kunna vara tvärtom om, att de invandrare som vittnade om att NTV erbjöd pengar för att få bråk att filma, själva är betalda av New York Times eller något annat av etablissemangets medier eller säkerhetstjänster. Det är till exempel redan belagt att åtminstone vissa demonstranter på Majdan i Kiev fick betalt för att demonstrera för EU och mot Ryssland, och inför Bokmässan i Göteborg 2016 gjorde vi ett temanummer av Nya Tider där vi bland annat gav otaliga exempel på när Dagens Nyheter hittade på och ljög läsarna rätt upp i ansiktet.
New York Times har fått Donald Trumps pris ”Fake News Award” två gånger och senast den 15 augusti i år twittrade presidenten följande om tidningen:
”Wow! Ställföreträdande redaktören för den kraschande New York Times har bara degraderats. Borde ha sparkats! Fullständigt vinklad och missledande rapportering. Tidningen är en bluff, Noll trovärdighet. Falska nyheter återigen, men denna gång med råge!”
Wow! The Deputy Editor of the Failing New York Times was just demoted. Should have been Fired! Totally biased and inaccurate reporting. The paper is a Fraud, Zero Credibility. Fake News takes another hit, but this time a big one! – Trump
Detta angående att den ställföreträdande Washingtonredaktören Jonathan Weisman skickat kontroversiella tweets om den amerikanska kongressen som fått många reaktioner som ifrågasatte hans opartiskhet.
Angående den svenska situationen fortsätter New York Times att gripa efter halmstrån. Vávra Suk har varit i Ryssland och granskat presidentvalet i mars 2018 som valobservatör – det måste ju betyda något! menar tidningen. Att det är en journalists självklara intresse att kontrollera om beskyllningar om oegentligheter vid val stämmer verkar tidningen inte reflektera över.
När Nya Tiders reportrar besökte Syrien för att tala med befolkningen och själva få se läget i landet, menar New York Times att vi levererade ”Kremlvänliga” texter. Och så håller det på. George Soros, som plundrade Sverige på miljarder, presenteras i tidningen som ”miljardär och välgörare för liberala ändamål”. Rinkeby är ingen ”no go”-zon. Vi har helt enkelt inte plats för alla tokigheter.
Vad ska man då dra för slutsatser av dessa förvirrade påståenden och brottstycken ur verkligheten som förvridits till oigenkännlighet?
Det är tydligt att etablissemanget är frustrerade över att de tappar makt över väljarna, då dessa allt mer genomskådar deras falskspel. Men på redaktionerna fortsätter man att lura sig själva och stoppa huvudet i sanden. I den aktuella artikeln fortsätter man att hävda att Ryssland påverkade valet 2016 som om det vore en självklarhet, trots att inte några som helst bevis för detta framkommit och de flesta i dag betraktar det som en skröna i bästa fall, men snarare en illasinnad desinformationskampanj från den djupa staten.
Det artikeln tydligast visar är att man på redaktionerna inte har en aning om varför Trump blev president, varför folk hellre läser alternativmedia än New York Times, och varför de gamla partierna rasar i förtroende.
De förstår inte. De vill inte förstå. Verkligheten är för jobbig och tiden har sprungit ifrån dem.
De klarar inte att acceptera en verklighet där människor vill leva i ett annat samhälle än dessa självpåtagna världsförbättrare vill truga på dem. De fortsätter att gripa efter förklaringsmodeller som att allmänheten är okunnig och behöver utbildas av journalisterna, att de är lurade av Ryssland, desinformerade av alternativmedia och hetsade av Trump.
Vi befinner oss i en strid om vilken väg Europa och västvärlden ska gå. Endast den som klarar att göra en korrekt analys av situationen har en chans att vinna. Den som ritar sin karta utifrån önsketänkande och egna drömmar kommer garanterat att förlora.
