Rederiet Allseas hade en nyckelroll i bygget av Nord Stream 2, deras specialfartyg Solitaire svetsade och lade ut gasledningen på Östersjöns botten. Men Allseas, som är verksamma globalt med undervattensarbeten av detta slag, skulle drabbas hårt av USA-sanktioner så de kunde inte annat än att dra sig ur bygget. Detta skedde omedelbart när USA:s president den 20 december undertecknade lagen om sanktioner mot alla företag som verkar inom bygget av den tysk-ryska gasledningen genom Östersjön. Motsvarande sanktioner infördes mot deltagande byggföretag vid gaspipelinen TurkStream genom Svarta havet som dock är färdigställd och kunde hålla sin officiella invigning den 8 januari i år med flera statschefer närvarande. Fram tills något annat företag (rimligen med helryskt engagemang) kan återuppta bygget av Nord Stream 2 försenas det lång tid med stora kostnader som följd. I Tyskland lät reaktionerna mot USA:s tilltag inte vänta på sig, genast uppstod en krigsliknande stämning. Man betraktar USA:s agerande som en sabotagehandling och ett övergrepp mot en suverän stats rätt att bedriva sin egen politik. Flera debattörer konstaterar bara att det totala handelskriget mot delar av den tyska ekonomin är ett faktum. Att sedan flera år inte kunna handla fritt med vare sig Ryssland eller Iran är kännbart för vissa sektorer som inte kan kompensera det inkomstbortfallet med annan export inom västsfären.
Nord Stream 2-ledningen blev redan från början ett problem för USA och dess allierade Polen och Ukraina. De två senare fruktade minskade inkomster på transitavgifter (påstådd förlust för Ukraina två miljarder dollar) från de befintliga ledningarna och att den tyska energimarknaden skulle bli oberoende av deras maktinflytande. Dessutom anses det öka Rysslands makt, vilket de inte gillar. USA försökte först stoppa ledningen genom en tuff retorik mot Tyskland. Man försökte också påverka Sverige och Danmark till att sätta käppar i hjulen, men den 30 oktober 2019 var även Nato-landet Danmark tvungna att ge tillstånd för bygget på danskt territorialvatten, något som sparade både tid och pengar för Nord Stream 2-projektet. Nord Stream 2 hävdar istället att de bidrar till att öka konkurrensen på gasmarknaden och att de inte kommer att ersätta andra gasledningar. 2019 levererade Gazprom 200 miljarder kubikmeter gas till Europa, varav 87 miljarder kubikmeter kom över Ukraina-ledningen. Nord Stream 2 kommer att ha kapacitet för 55 miljarder kubikmeter gas och den växande europamarknaden behöver mer. 2018 uppges Tysklands gasimport ha uppgått till 55 miljarder kubikmeter från Ryssland, 24,7 miljarder kubikmeter från Norge och 15,8 miljarder kubikmeter från Nederländerna. I flera länder vill man stänga kolkraftverk och ersätta dem med den praktiska naturgasen, men också industriaktörer behöver byta energikälla. Nya terminaler för fartygsimport av gas byggs också i olika länder. USA:s påstående om att EU skulle bli gisslan under ryska energiföretag har ingen substans.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.