”Äntligen stod prästen i predikstolen.” Denna mening inleder Selma Lagerlöfs debutroman Gösta Berlings saga, som gavs ut 1891, och kom på sätt och vis att ange berättarstilen för den unga kvinnans författarskap. När man läser något av Lagerlöfs litterära verk gör man snart följande upptäckt: meningarna är enkla och berättelserna saknar de många detaljer och det fokus på människans psyke som vanligtvis präglar realismen, som var den tongivande litterära stilen från och med slutet av 1800-talet, men ändå lyckas Lagerlöf fånga läsarens uppmärksamhet och nyfikenhet. Att Lagerlöf dessutom, som det konstateras av Olof Nordberg och Ulf Wittrock i Dikt och data, alltid ställer ”läsaren inför det överraskande och oväntade” gör att man varken kan eller vill lägga ifrån sig någon av hennes böcker.
Början
Selma Lagerlöf föddes år 1858 på gården Mårbacka i Värmland. Anna-Karin Palm noterar i biografin över Selma Lagerlöf, ”Jag vill sätta världen i rörelse”, att som ”i många familjer fanns hos familjen Lagerlöf på Mårbacka en stark familjeberättelse, eller familjemytologi, där släktens särart och situation framhävdes genom anekdoter, sägner och fantasier såväl som genom fakta.”
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.