Som bekant sysslar alla länder i världen med underrättelseverksamhet, både i syfte att bevaka sina vänner, men ännu mera sina ovänner, och för det ändamålet håller de sig med mycket kostsamma och hemliga spionorganisationer. Meningen med dessa organisationer är att de av naturliga skäl skall förbli hemliga.
Så blev det inte i Sverige 1972 då Jan Guillou av en ren tillfällighet, genom Håkan Isacson, en gravt alkoholiserad tidigare underrättelseagent som inte kunde hålla tand för tunga, fick reda på att det även inom det svenska försvaret existerar en organisation som är så hemlig att inte ens själva ÖB fick veta att den överhuvudtaget existerar. Som om inte det vore nog med det, senare har det även framkommit att organisationen vid sidan av sina huvudsakliga uppgifter även har sysslat med åsiktsregistrering av misstänkta vänsteraktivister till vilka även Jan Guillou har tillhört.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
