Sara Mohammad engagerar sig emot skamförtryck

När Sara Mohammad i radio spelar låten ”One” med U2 och samtidigt berättar att den var Fadime Sahindals favoritlåt är det säkert många lyssnare som får en klump i halsen.

– Jag har som många flickor och unga kvinnor i Sverige och runt om i världen blivit könsstympad, hotad till livet om jag inte gifte mig med någon som släkten har valt och blivit tvingad att bära sjal och hijab, som är en huvudbonad som måste dölja vartenda hårstrå, berättar Sara i sitt sommarprogram.

Att Sara Mohammad fått kritisera den kultur hon föddes i på detta skarpa sätt i den statliga radion hör till ovanligheterna. Hon har dock själv muslimsk bakgrund och då funkar inte det vanliga epitetet ”rasist”. Annat var det till exempel när författaren och debattören Marcus Birro förde fram försiktig kritik av islam, då haglade ord som ”främlingsfientlig” och ”islamofob” och de stora tidningarnas sidor stängdes för honom.

Sara Mohammad möter visserligen en del kritik, men hon släpps i alla fall fram i public service-medierna. Hon föddes 1967 i Sulaymaniyya i irakiska Kurdistan. När hon var 17 år lämnade hon sin familj efter att hon misshandlats och hotats till livet av sin bror som ville byta henne mot en kvinna han ville gifta sig med och dessutom tvinga Sara att gifta sig med en man hon aldrig träffat.

Sara flydde på dagen för sin vigsel och kom till Sverige som flykting 1993 och lever sedan dess med skyddad identitet. Hon lovade sig själv att ägna sitt liv åt att hjälpa sina medsystrar.

Hennes barndom finns fortfarande i färskt minne. I sommarprogrammet berättar hon vidare:
– Min mamma var sträng och styrde mitt och mina systrars liv med religiösa och traditionella normer och värderingar. Hon var rädd för Gud varenda sekund av sitt liv. Det var mammas ansvar att uppfostra oss till lydiga och fina flickor, som fick veta att kärlek var något förbjudet.

Ett oslipat rakblad användes för att förstöra Saras underliv. När hon fick sin första mens var hon officiellt kvinna. Då ordnade mamman så att Sara kunde skyla sig så att karlarna i trakten inte skulle få se en skymt av hennes kurvor, ingenstans fick det puta ut.

– Det var himla viktigt för mamma att tyget inte var så tunt att man kunde ana mina ben, men det fick heller inte vara för tjockt, då kunde mina kurvor synas. Mitt under den heta kurdiska sommaren var det ett måste att jag hade en lång dress på mig med långa ärmar och långbyxor under, berättar Sara.

Hon nämner också hur den där hijaben skulle sitta på även i de mest krävande situationer, när det var 45 grader varmt och hon stod inne i ett kök och skulle baka bröd. Hennes svåger var byns shariapolis och sade att Sara var tvungen att bära hijab hela dagen i skolan eller så måste hon helt sluta studera.

Väl i Sverige och med allt skamrelaterat förtryck i minnet grundade Sara år 2001 Glöm Aldrig Pela-föreningen efter Pela Atroshi, en 19-årig kurdisk kvinna som dödades i ett skamrelaterat mord den 24 juni 1999. Föreningen bytte namn till det nuvarande Riksorganisationen GAPF – Glöm aldrig Pela och Fadime, efter mordet på Fadime Sahindal 2002. Fadime sköts till döds av sin far med två skott i huvudet den 21 januari 2002 i Uppsala.

Sara Mohammad är en flitig debattör som med stort patos och vad som väl närmast får betraktas som dödsförakt varit högljutt kritisk till politisk islam, slöja och hijab. Hon har inte mycket till övers för svenska feminister och menar att Gudrun Schyman och hennes Feministiskt initiativ inte bryr sig om muslimska invandrarkvinnors rättigheter av rädsla för att utmålas som rasister.