Den 19 juli 2017 klockan 07.45 äntrade han sin tjänstebil för att tillsammans med chauffören och livvakten göra sin sista resa som Frankrikes överbefälhavare. Han skulle lämna in sin avskedsansökan. Detta endast fem dagar efter den så imponerande militärparaden på Frankrikes nationaldag. I ett militärfordon, omgiven av det ridande Republikangardet (Cavalerie de Garde Republicaine), tog generalen emot hyllning av sina trupper vid sidan av den nyvalde presidenten Emmanuel Macron.
Huvudanledningen till överbefälhavarens avsked var budgetfrågor och planläggning beträffande kommande försvarsutgifter. Han redogör i sin bok för Frankrikes militära traditioner, befintliga och kommande hot, vikten att upprätthålla en mycket hög standard vad gäller det militära försvaret och framför allt att attrahera unga män och kvinnor att genomgå militära utbildningar och fortsätta sin karriär genom att tjäna Frankrike.
I de tio kapitlen redogör de Villiers, på ett logiskt och systematiskt sätt, inte bara Frankrikes engagemang inom den militära sfären, utan pekar också ut viktiga områden som berör andra länder och deras militära verksamheter. Redan i inledningen presenterar Pierre de Villiers sitt militära credo: ”Min själ tillhör Gud, min kropp tillhör fosterlandet och mitt hjärta min familj”. Under sin långa militära karriär var han stationerad på flera olika krigsplatser, bland annat i Kosovo och i Afghanistan. Hustrun Sabine och barnen levde med förhoppningen att inget ont skulle drabba deras make och far.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
