Det finns så mycket som jag skulle vilja kommentera att jag knappt vet var jag ska börja. Nu är verkligen en brytningstid, som Marcus Birro skrev i förra numret. Situationen blir allt mer uppskruvad och polariserad.
Efter proteststormen mot att Expressen hängde ut signaturen Julia Caesar i början av september har de fortsatt på samma spår. Expressen har till och med från sin hemsida raderat Ulf Nilsons krönika från 2010, där han som enda etablissemangsjournalist berömde Julias bok Världsmästarna. Gammelmedia ser allt i svart och vitt, vän eller fiende. Och fiender har inga rättigheter.
Med fiender för man ingen diskussion, för gammelmedia är det ett totalt krig som pågår. De infallsvinklar och funderingar som dryftas på Nya Tiders sidor får inget utrymme i Expressen, DN eller andra etablissemangstidningar. För dem är det ett krig för överlevnad. Deras tid håller på att rinna ut.
På samma sätt som gammelmedia talade med gemensam röst vid försöken att tysta Julia Caesar har de nu iscensatt en kampanj för dem som kommer hit från Syrien och andra härjade och fattiga delar av världen. Återigen helt utan nyanser och med en tydlig agenda.
På veckans debattsida berättar Rolf Hillegren om att Pressombudsmannen Ola Sigvardsson är bekymrad över att svenskar i allt större utsträckning läser alternativ media. PO vill att yttrandefrihet ska avskaffas för medier som ”drivs av politiska motiv” och sysslar med ”propaganda”. Borde inte Expressen, Aftonbladet, Metro, DN och de andra ”agenda-tidningarna” vara de första han i så fall borde granska?
Om de inte sysslat med ”agendasättande”, som DN:s chefredaktörs Peter Wolodarskis omskrivning lyder, hade de kanske haft tid att intressera sig för varför det ser ut som det gör med flyktingsituationen. Nya Tider är den enda nyhetstidning i Sverige som bland annat tagit upp att tidigare chefen för USA:s underrättelseorgan DIA berättat att man varnat beslutsfattarna i Washington att en stor jihadrörelse skulle bli resultatet av USA:s beväpnande av ”rebellgrupperna” i Syrien, men dessa valde ändå – medvetet – att låta det ske (se NyT v. 33-34/2015). Katastrofen i Irak är också USA:s och dess västallierades verk. Var det värt att störta Saddam Hussein och låta miljoner människor dö? I ena stunden är Saddam USA:s nyttiga idiot, i andra stunden en belastning som ska störtas. Libyen var Afrikas mest välmående land innan Natos bomber började falla. Här har även Sverige ett ansvar, svenska JAS-plan deltog i denna skamliga kampanj.
Därmed inte sagt att dessa länders ledare var goda demokrater. Syrien hade lyckats bygga upp ett välstånd efter tiden av kolonialism, något som gjorde familjen Assad mycket populär bland stora delar av befolkningen. I Libyen var bland annat all sjukvård och utbildning gratis. Bara i Irak, där USA hållit kvar visst inflytande, var folket fortfarande fattigt. Om nu USA och dess vapendragare vill befria förtryckta folk, varför ger man sig inte på till exempel Saudiarabien, en fullfjädrad diktatur med allt vad det innebär? Kan det bero på att dessa står på ”rätt sida”?
Varför berättar inte svensk media om att migrantvågen till EU och Sverige närmast ger intryck av att vara orkestrerad? EU/Nato är med och drar igång krig i Irak och Syrien. Miljoner människor flyr, men nu drar EU in på hjälpen i dessa flyktingläger. Människor där säger att de helst vill stanna nära sina hem för att kunna återvända så snart som möjligt, men när deras barn börjar svälta har de inget annat val än att påbörja vandringen mot Europa. Turkiet är med på noterna och har i praktiken öppnat gränsen mot EU, precis som landets gräns mot Syrien är öppen för jihadister.
Varför utmålar svensk och europeisk media Assad som den stora skurken? Han är trots allt den ende som stridit mot terrorarmén IS sedan dess härjningar började, detta samtidigt som USA:s och västs stöd i form av utrustning och pengar till oppositionen i praktiken gått till islamisterna. Rysslands fredstrevare om att skapa en bred koalition mot terrorn har högfärdigt nobbats av USA och EU.
Men gammelmedia är inte intresserade av sanningen. De kör sin kampanj. De visar hur ”goda” de är på löpsedlar och hela uppslag. I själva verket är det en skoningslös kampanj, som gör situationen än värre för människorna i flyktinglägren, som lockar ut dem på riskfyllda resor, som skapar ännu svårare spänningar i Europa och som tar fokus från orsakerna till migrantströmmen och de politiska lösningarna på denna.
