Kyrkomötets 251 ledamöter sammanträdde som brukligt i Uppsala universitets anrika aula. Egentligen var det två olika kyrkomöten som sammanträdde: det första, valt 2010-2013 hade sin sista beslutssession, och det andra, nyvalt i år för perioden 2013-17 hade omedelbart därefter sitt första sammanträde. Hälften av de nya ledamöterna satt även i det gamla kyrkomötet.
När den nya kyrkostyrelsen valdes för att leda arbetet de kommande fyra åren blev alla grupperingar, även de minsta, representerade – alla utom Sverigedemokraterna, som helt utestängdes. Detta trots att SD efter 2013 års val faktiskt utgör den fjärde största ”nomineringsgruppen” (motsvarighet till riksdagens parti) i kyrkomötet. Med 15 ledamöter placerar man sig efter Socialdemokraterna, Centern och POSK (Partipolitiskt oberoende i Svenska kyrkan), men före Öppen Kyrka (ÖKA), Borgerligt Alternativ (BA, består av moderater och ersätter den äldre nu nedlagda nomineringsgruppen Moderaterna), Frimodig kyrka, Fisk (Fria liberaler i Svenska kyrkan) Miljöpartiet, Visk (Vänstern i Svenska kyrkan, säger sig vara oberoende av Vänsterpartiet), Kristdemokrater i Svenska kyrkan med flera.
En representant för SD:s kyrkomötesgrupp kommenterar det hela:
– Detta är rena lekstugemetoder: ”ni får inte leka i vår sandlåda”.
En annan menar att kyrkostyrelsen borde ta lärdom av Bibeln:
– Mig har Gud lärt att inte räkna någon människa som ohelig eller oren, Apostlagärningarna kap. 10.
Kyrkomötets sätt att arbeta liknar riksdagens. Kyrkomötet sammanträder dock normalt bara två veckor per år. Första gången i september samlas man för en första session med en inledande högtidsgudstjänst, utskottsval och fördelning av inkomna motioner på relevanta utskott. Därefter bearbetar man i utskotten motionerna och författar betänkanden. Sakkunnig hjälp ges av kyrkokansliets personal och experter. Sedan sammanträder man en andra gång under en vecka någon månad senare för att fatta beslut.
Den stora mängden motioner som det beslutades om på årets möte var fördelade över ett brett spektrum. Kyrkomötet beslutade bland annat att uppmuntra stiften att genomföra ”HBT-certifiering” av Svenska kyrkans arbetsplatser. Certifieringen ska utföras av lobbyorganisationen RFSL. En talare från Frimodig kyrkan menade att det vore bättre om RFSL blev ”Jesus-certifierad”. Motionen om certifiering bifölls dock av Kyrkomötet.
När det gäller månggifte sade däremot kyrkomötet klart nej. Den kontroversiella motionen föreslog ”att kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att initiera ett teologiskt och ekumeniskt arbete om polygami.” Gudstjänstutskottet svarade i sitt betänkande ”att kyrkan nyligen avslutat ett mångårigt arbete om äktenskap och relationer och att kyrkans uppfattning där står fast. Kyrkan värnar monogami och avfärdar polygami.”
En motion tog upp rättssäkerheten i kyrkan. Det utskott, som behandlat motionen, menade i sitt betänkande att de rättssäkerhetsgarantier som finns i dag inom kyrkan är tillfyllest. Motionen avslogs.
Också en motion om att öka den vegetariska kosten vid kyrkliga kurser och församlingar avslogs. Församlingar ska inte uppmanas till vegetarisk kost.
Motionerna handlar som synes om såväl andliga som mer ”världsliga” frågor. En mer ”andlig” motion som tilldrog sig intresse handlade om att det i kyrkoordningen ska införas en förklaring av innebörden av det som kallas ”kyrkans grundläggande uppgift”, vilka enligt kyrkoordningen är gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Förslaget innebar att varje aspekt av den grundläggande uppgiften skulle förklaras närmare i Kyrkoordningen – Svenska kyrkans grundlag. Utskottet som behandlat motionen anförde att motionernas detaljerade beskrivning av de fyra aspekterna på den grundläggande uppgiften riskerar att omöjliggöra mångfalden av lokala gestaltningar, och motionen avslogs.
Förre bostads-, kultur- och invandringsministern Birgit Friggebo (FP) var aktiv i talarstolen med förslaget ”att kyrkomötet skulle uppdra till kyrkostyrelsen att verka för att lagen om Svenska kyrkan upphör och i tillämpliga delar överflyttas till lagen om trossamfund och till kyrkoordningen.” Motionen att likställa den tidigare statskyrkan med andra samfund ledde till en debatt med åtskilliga tunga inlägg. Inte minst socialdemokraten Torgny Larsson från Göteborg gav mothugg. Han är ålderspresident i kyrkomötet och var Socialdemokraternas chefsförhandlare när kyrka-stat-förändringarna arbetades fram under flera år på 1990-talet. Han ansåg att reformen var väl genomarbetad och förankrad i breda kretsar i samtliga politiska partier. Han fick understöd av en annan veteran, biskop Tomas Söderberg i Västerås och dåvarande chefsförhandlare för Centern, som med ett citat av Runebergs Fänrik Ståhls sägner yttrade: ”Jo, därom kan jag ge besked, Om herrn så vill, ty jag var med.” Motvinden ledde till att Friggebo inte ens yrkade på sina förslag.
En annan debatt med åtskilliga inlägg handlade om förslag att stödja förföljda kristna i olika delar av världen. Mycket görs redan nu och sedan länge av Svenska kyrkan och andra kyrkor. Av Britta Olinder (ÖKA) från Göteborg framlagda förslag att uppdra till kyrkostyrelsen att intensifiera det pågående arbetet för förföljda kristna vann bifall.
En motion föreslog att kyrkostyrelsen ska initiera en inventering av församlingars arbete med så kallade papperslösa flyktingar. En talare från Sverigedemokraterna ansåg att det var en bra idé och yttrade med syftning på en föregående talares bibelcitat att det sannerligen inte bara var ”änglar” bland de papperslösa. I ett uppmärksammat fall hade en person som var ”papperslös” rånat en medvetslös som låg i livsfara på tunnelbanespåret och sedan smitit. Talaren påminde också om att Amnesty samt Polisen uppskattar att mellan 1 000 och 2 000 krigsförbrytare befinner sig i Sverige, och fortsatte: ”Jag vill gärna vet hur många av dessa som Svenska kyrkan när och skyddar?” Frågan fick inget svar och motionen avslogs.
Flera sverigedemokrater inkom också med motioner, bland andra Margareta Larsson, men samtliga avslogs – mest av princip, verkade det som.