Becker Friedman Institute for Research in Economics vid Chicagos universitet släppte kort innan mitten på maj en rapport där det framkommer att av minst 33 miljoner redan förlorade arbetstillfällen i USA så kommer uppemot 40 procent inte tillbaka efter att nedstängningarna, som råder i de flesta amerikanska delstater, är över. Sedan dess har siffran enligt andra källor stigit till 36 miljoner arbetslösa. Det innebär att runt 15 miljoner amerikaner troligen har förlorat sina arbeten permanent på grund av de pågående karantänsåtgärderna, som i praktiken innebär husarrest för miljontals amerikaner. 15 miljoner är lika många som förlorade sina jobb under den stora depressionen i början på 1930-talet och som en ytterligare jämförelse så förlorades runt 10 miljoner arbetstillfällen i USA vid recensionen 2008-2009.
Dessa siffror publicerades i samband med att delstater som Oregon beslöt att förlänga sin nedstängning till den 6 juli, två dagar efter självständighetsdagen den 4 juli då amerikanerna brukar fira sin frihet. Detta sticker så klart i ögonen på många amerikaner och då inte minst Oregonborna. Borgmästaren i storstaden Los Angeles gick ett steg längre och förlängde med tre månader, vilket snabbt ledde till kraftiga protester, där han halvhjärtat tvingades backa.
Denna ekonomiska katastrof för USA kommer efter decennier av snabbt krympande medelklass, de flesta i-länders skatteinkomstbas, och en stor och snabbt växande grupp av amerikaner som helt saknar besparingar. Många av dessa är dessutom nertyngda av studie- och kreditkortskulder redan innan de drakoniska åtgärderna mot SARS-CoV-2 infördes i USA. Nästan 27 miljoner amerikaner har därmed förlorat sin arbetsgivarbaserade sjukförsäkring. Ungefär 5,7 miljoner av dessa saknar nu helt sjukförsäkring. Minst 70 000 kronor kostar en sjukförsäkring i USA.
