”Vem får ställa ut?” – idéer om hur Nya Tider ska kunna stoppas

Nya Tiders vara eller icke vara på Bokmässan och alla starka åsikter kring detta har varit besvärande för Bokmässans ledning och vd Maria Källsson. Konsekvent har hon undvikit att ta debatten, och hänvisat till att man skulle ta upp frågan på detta seminarium. Det blev då lite av ett antiklimax att Källsson i inledningen förklarade att hon visserligen skulle sitta i panelen, men låta de andra diskutera och komma med förslag. Att man inte ville få någon större uppmärksamhet kring seminariet skvallrar också det faktum om, att man förlade det till söndagsmorgonen. Ändå var åhörarsalens 180 platser fyllda till sista bänk.

De debattörer som var kritiska till Nya Tiders deltagande menade att Bokmässan måste utarbeta tydliga regler inför nästa år, men hur dessa skulle vara utformade var det ingen som visste. Uppenbart var också att man inte ville ha en regel som riskerade att drabba and­ra utställare som varit på mässan i åratal.

Vare sig debattörerna var för eller emot en åsiktsspärr för utställare på mässan var alla överens om att Bokmässan hanterat hela ärendet oskickligt. Maria Källsson höll med:
– Vi kunde ha gjort vår läxa bättre.

I panelen fanns förutom Källsson Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg, PEN-klubbens ordförande Ola Larsmo, Göteborgs-Postens ledarskribent Adam Cwejman och Expo-medarbetaren Jonathan Leman. Som moderator fungerade Lasse Winkler, före detta chefredaktör för tidskriften Svensk Bokhandel, som var den sajt som först kom med nyheten om Nya Tiders deltagande på mässan.

En skarp och tydlig principiell uppfattning uttryckte Göteborgs-Postens ledarskribent Adam Cwejman, som tyckte att det var märkligt att man inte hanterat principfrågorna om yttrandefrihet tidigare på Bokmässan.

Cwejman konstaterade att mässan kunde liknas vid Google eller Facebook, att den var en offentlig plats, jämförbar med Almedalen.
– Själva affärsidén med Bokmässan är att alla skall vara där, sade han.

Han menade vidare att det länge på mässan funnits små marginella och konstiga förlag som representerar ytterlighetsuppfattningar i olika frågor, och antydde att detta var en del av charmen med Bokmässan.

Dessutom hade det funnits grupper som hyllat Lenin och förespråkat väpnad revolutionär kamp. De grupper som ansetts problematiska får omåttligt mycket uppmärksamhet, värd miljoner som reklam betraktad, och som inte på något som helst sätt står i proportion till det ”hot” de innebär.
– Mediestormar är ofta stormar i ett vattenglas, summerade han.

Åsa Linderborg hävdade att det blir ”komplicerat” eftersom Nya Tider har presstöd, vilket många i publiken tolkade som att hon annars velat porta tidningen. Även Sverigedemokraterna anser hon skulle vara en obehaglig gäst:
– Det här kan öppna dammluckorna. Om Sverigedemokraterna vill ha en monter här nästa år då blir det tricky. Och varför skulle de inte få ha det?

Maria Källsson upplyste då om att Sverigedemokraterna deltog redan 2013, då partiledaren Jimmie Åkesson lanserade sin bok Satis polito. Eftersom det inte blev någon uppståndelse kring detta i media blev det inte heller någon het potatis för mässledningen.

Linderborg berättade att 2014 hade Aftonbladet närgranskat Nya Tider och fem andra ”högerextrema” publikationer utan att finna något åtalbart. Samtidigt uttryckte hon att det var besvärande att ”nassar”, varmed hon syftade på Folkets demonstration, samma dag skulle demonstrera utanför synagogan i Stockholm.

Jonathan Leman, som både representerar Expo och Svenska Kommittén mot Antisemitism, upprepade de svepande beskyllningar och diffusa påståenden om ”kopplingar” åt olika håll som han tidigare gjort i olika sammanhang. Beträffande Folkets Demonstration förklarade Leman att de inte är ”nazister”, men en högergrupp och att dessa ”geggar samman” med bland andra Nya Tider.

Den som kom med ett konkret förslag på censurregel inför kommande mässor var Ola Larsmo. Han konstaterade att PEN har inskrivet i sina stadgar att man både ska värna yttrandefriheten och verka mot rasism. Det är något som Bokmässan, i sin viktiga roll, skulle kunna ta efter, menade han. Många i publiken tolkade det som att han med detta förslag ville kringgå det problem som Cwejman tog upp med de kontroversiella grupper som redan fanns på mässan, och att en rasist-paragraf inte skulle drabba till exempel vänsterrörelsen och islamister.

Denna censurregel ansåg Larsmo även var lämplig för media. Han talade allmänt om det problematiska med dem som ”inte erkänner allas lika värde” och att media måste ”ta sitt ansvar” och inte ge dem publicistiskt utrymme.
Det var dock också Larsmo som fällde ett uttalande som pekade på att turerna kring Nya Tider för alltid förändrat debatten och vad som är ”rumsrent”:
– Vi har ett annat samhällsklimat nu, och det måste vi förhålla oss till.

Sammanfattningsvis var debatten lugn, balanserad och ”lagom”. Maria Källsson lovade tydligare regler och gränsdragningar till nästa års mässa, men arbetet med att ta fram dessa kan ta upp till sex månader.
Nya Tider passade på att ringa till Maria Källsson för att fråga varför tidningen inte var inbjuden när det just var tidningen som befann sig i skottgluggen. Varför hade man valt idel motståndare till Nya Tider?

– De här fyra personerna är viktiga för oss utifrån hur det har tyckts och agerats i den här processen, förklarade Källsson, och menade att Nya Tider inte ska bestämma över mässans interna arbete med gränsdragningar.

Det har kommit många reaktioner i media på seminariet och svårigheterna att definiera en tydlig censurregel. Sydsvenskans skribent Per Svensson liknade Nya Tider vid toppen på en snabel som tillhör en elefant som står utanför finrummet och stampar. Även han ansåg att hela frågeställningen i debatten var fel: ”för att det inte längre handlar om var man ska dra gränsen mot det extrema utan hur man ska hantera det normaliserade”.

Han jämförde även med det omvända, att Sverigedemokraterna som framtida största parti skulle kunna börja ställa krav på att slippa dela utrymme med ”kulturmarxister” och ”lögnaktiga PK-journalister”.