De senaste veckorna har sverigedemokraten Mikael Valtersson hamnat i rampljuset – för ”olämpliga lösenord” som han knappat in och kollage som han skickat på sin fritid. Det var tidningen Expressen som genom olagliga metoder fått tag på dessa privata (nåja, inte längre) uppgifter och rätt och slätt ansåg sig ha rätten att starta ett mediedrev mot honom på grund av detta.
Under flera år har många ansett kvällstidningen Aftonbladet vara Sveriges slaskmedia nummer ett med sina överdrivna rubriker och löften om ”nakenchocker”. Det senaste året har dock Expressen ansträngt sig för att nå förstaplatsen och kan med råge säga sig ha vunnit – med hjälp av olagligheter, skrämselmetoder och grova integritetskränkningar. Det hela började med uthängningar av privatpersoner med kopplingar till Sverigedemokraterna som hade uttryckt sig hatiskt på nätet under pseudonymer. Många drabbades, miste till och med sina jobb.
Missförstå mig inte, personligen anser jag att näthat är bland det vidrigaste som finns, då angriparna gömmer sig bakom pseudonymer och siluetter vilket gör angreppen fega och svåra att försvara sig mot. Att komma till bukt med näthatet är en av våra viktigaste nätfrågor att hantera då hatet i allra högsta grad har kommit att hota yttrandefriheten genom att skrämma skribenter, politiker och journalister till tystnad. Ett aktuellt exempel på detta är Marcus Birro som fick fly landet efter att en storm av hat och mordhot riktats mot honom efter en tweet om islam. Frågan är dock om det är Expressen som ska vara domarna och hänga ut de anonyma internetanvändare som de anser behöver få sig en omgång av ”ljusexponeringen”. Vem gjorde Expressen till den allsmäktige domaren, vem gav Expressen fullmakt att bryta mot lagen och hacka sig in i register och datorer? Inte var det folket, i alla fall. Och i rättvisans namn, var är uthängningarna av de anonyma hetsare som hotar sverigedemokrater dag in och dag ut? Existerar de? Skulle man inte kunna säga att Expressens panel är något… jävig?
Det märkliga är att så få verkar reagera på medias uthängningar och integritetskränkningar. Plumpa kommentarer som politiska företrädare vräker ur sig på sociala forum likt Facebook och Twitter ser jag ingen anledning att inte uppmärksamma, men när man startar hatkampanjer för att en person använt ett olämpligt lösenord (!) för flera år sedan har alla gränser överskridits och man kan inte annat än att anta att Mikael Valtersson råkar ut för hetskampanjen för att han innehar obekväma åsikter i form av sitt engagemang i Sverigedemokraterna.
Att Valtersson ska behöva försvara ett lösenord som aldrig var menat för offentligheten är i sig absurt. Som någon formulerade sig på Facebook efter att ha sett Valtersson bli attackerad för sitt val av lösenord: ”Nu tycker jag att alla vi skriver upp våra lösenord här och låter media granska dem för att bedöma lämpligheten”.
I detta nummer granskar vi granskarna med vår artikel om Mohamed Touzari som är en av media hyllad så kallad ”feministisk” krönikör och en del av Expo-nätverket. På Nyheter24 skrev Touzari bland annat att han vill förbjuda män på krogen, men visade sig själv vara dömd för flera sexbrott mot kvinnor på offentliga platser. Inte ens då privatpersoner uppmärksammat Nyheter24 på det olämpliga att låta denne man vara ett föredöme i jämställdhetsfrågan valde man att agera.
Politiker bör granskas. Makthavare bör granskas. Media bör granskas. Dock blir det väldigt farligt när en journalistkår ställer sig över lagen, bryter sig in i folks privatliv och startar en hetskampanj baserat på detta. Laglöst, är det rätta ordet.
