Svenska akademiens ordlista (SAOL) ska börja förse vissa uttryck med varningstexter och förslag på vad svenskarna ska använda i stället. Dessutom kommer många ord att strykas, i syfte att de ska sluta användas. Just i dag hade man kunnat hoppas att det handlar om ett aprilskämt, men tyvärr har det gått så långt i Sverige att kultureliten i bästa orwellianska anda vill kontrollera befolkningens språk i syfte att styra deras tankar.
Nyheten har till och med uppmärksammats utomlands, där Sverige blir till åtlöje för sin skräck för ”rasistiska bakverk”. Tidigare har SAOL infört uttryck från så kallad Rinkebysvenska som ”Guzz” (turkiska för flicka) och ”Keff” (arabiska för dåligt). Motiveringen har varit att ordet ”kommit till användning” i Sverige. Varför duger inte samma motivering för ord som eliten tycker är misshagliga och som bevisligen används, som till exempel den harmlösa uppvärmningen ”Indiandans”?
På tal om nya ord så tog SAOL förra året med ”tårtning”, vilket också är tema för en av veckans artiklar.
I detta nummer har vi flera artiklar som skulle kunna kvala in som aprilskämt. Ett exempel är att kulturministern Alice Bah Kuhnke blev medlem i Miljöpartiet bara tre dagar innan hon tillträdde sin post och då inte ens var medveten om att partiet var det enda i riksdagen som inte hade något kulturpolitiskt program.
Men så har ju också många aprilskämt som samhällskritiker lanserat för tio eller tjugo år sedan blivit verklighet i dag. Många gånger har till och med verkligheten gått om skämten.
När vår reporter Dan Malmqvist arbetade med ett fall om nämndemän i Umeå tingsrätt, där en kritiserad nämndeman fick lämna sitt uppdrag medan en annan fick stanna, kom han i kontakt med en socialdemokrat vars yttrande man också kan dra på mungiporna över.
Det var den lokale ordföranden för Socialdemokraterna, Andreas Lundgren, som även sitter i flera nämnder i Umeå, som i ett inlägg på sin blogg den 19 mars tog den vänsterpartistiske nämndemannen Daniel Nyström i försvar:
”Sverigedemokraternas företrädare har de senaste dagarna gått till brutal attack mot Vänsterpartiets företrädare i Umeå, Daniel Nyström. Man har uppenbarligen haft kännedom om och kartlagt Nyström och sedan har Henrik Agerhäll (sd) tagit det till rätten för att dra ner fler i fallet efter att denne ansetts fullständigt olämplig som nämndeman.”
Denna ”brutala attack” bestod alltså i att Agerhäll hade skrivit ett brev till Förvaltningsrätten, där han gjorde lagmannen uppmärksam på ett antal yttranden där Nyström försvarade politiskt våld och ifrågasatte om han var lämplig som nämndeman. Detta med anledning av att Agerhäll själv blivit sparkad som nämndeman för att ha skrivit ”neger” på Flashback – för sex år sedan.
Humorn stannar inte där. Lundgren fortsätter med att klaga på de ”arbetsmetoder” Agerhäll använder:
”Men det är viktigt att alla nu står upp mot de metoder Sverigedemokraterna använder med kartläggning av politiska motståndare och sättet man vill misskreditera. Nyström som är en tydlig förespråkare för HBTQ-personers rättigheter får stå i fokus för hatet från Sverigedemokraternas mörkermän. Det är vidrigt och avslöjar en del av arbetsmetoderna.”
Det blir extra komiskt i ljuset av de metoder Expressen med flera använt den senaste tiden mot sverigedemokrater, där man med hjälp av den kriminella Researchgruppen hackat forum, beställt kreditupplysningar och gjort hembesök hos privatpersoner utan något offentligt uppdrag för att skrämma dem till tystnad. Var var Lundgrens indignerade fördömanden av kartläggningar då?
Dan Malmqvist ringde Lundgren för att ställa just den frågan, men trots att Lundgren hade nog med tid för att svara i telefonen hade han inte tid att besvara frågan ”just då”. Vi skulle höra av oss nästa dag, men i stället kom ett sms med att han ”inte har mer att tillägga”. Trots att Malmqvist svarade att han gärna ville ge politikern möjlighet att förklara sitt märkliga inlägg för att inte framstå som okunnig, inkonsekvent, hycklande och inbilsk, gjorde han sig sedan oanträffbar trots upprepade påringningar.
Aprilskämt i all ära, men verkligheten bjuder ofta på mer humor än den bästa komiker.
