”Vi förlorar inga liv i Ukraina”

LEDARE.
Citatet kommer från Mitt Romney, republikansk senator och före detta presidentkandidat i Förenta staterna. Det är bara ett av alla bisarra uttalanden som avslöjar hur Väst ser på kriget, som redan skördat hundratusentals liv. Men det kan bli mycket värre, då Ryssland gjort klart att man denna gång inte kommer att backa och man avser att hindra Nato från att komma närmare, med kärnvapen om så krävs.

Jag ser med oro på hur det blir allt svårare att argumentera för fred. Positionerna blir allt mer låsta, propagandan allt mer hätsk. Den som i Väst säger att Ukraina måste återvända till förhandlingsbordet och vara beredd på eftergifter för att nå fred, som till exempel Natochefen Jens Stoltenbergs generalstabschef Stian Jenssen föreslog i mitten av augusti, blir snabbt utmålad som Putinist. I Ryssland får präster inte ens predika för fred. Flera har redan blivit avstängda från sin tjänst med argumentet att präster ska predika för seger, annars sänker det soldaternas moral. Men vad för slags seger kan det egentligen bli tal om, för någondera sidan?

Det är chockerande hur cyniskt en del beslutsfattare i Väst ser på kriget. ”Vi förlorar inga liv i Ukraina” är ett direkt citat av den amerikanske senatorn och före detta presidentkandidaten Mitt Romney, som han yttrade den 22 augusti i år vid ett besök på vapenföretaget Strider Technologies i Utah. Nya Tider skrev om det i en artikel förra veckan, men jag anser att det behöver uppmärksammas mer. Hela citatet lyder:

– Att ta en summa motsvarande 5 procent av vår försvarsbudget varje år för att hjälpa ukrainarna är nog det bästa nationella försvarsinköpet vi gjort. Vi förlorar inga liv i Ukraina! Och ukrainarna kämpar heroiskt mot Ryssland som har 15 000 kärnvapen. Så vi degraderar och ödelägger Rysslands militär för en väldigt liten peng jämfört med vad vi lägger på det övriga försvaret. Ett försvagat Ryssland är en bra sak och det bästa vi kan göra för Amerika är att se till att människor som har kärnvapen riktade mot oss bli svagare.

Denna inställning till kriget verkar vara mycket utbredd, inte bara i USA utan i stora delar av västvärlden, fast det är få som säger det så här rakt ut. Det är svårt att ta till sig en sådan cynisk syn på ukrainska och ryska liv, men tyvärr något man måste förstå om man ska kunna greppa motiven för Västs agerande i Ukraina.

Det skulle vara cyniskt, även om strategin hade fungerat. Nu har det i praktiken blivit precis tvärtom, Ryssland har satt igång att rusta upp sin militär i en omfattning som inte setts sedan långt innan Sovjets sammanbrott. Efter att Ryssland insett att man blivit grundlurad i Minsk II-avtalet, som förhandlats fram med hjälp av Europa och som skulle ge de östra regionerna i Ukraina viss autonomi och främst skydda civilbefolkningen där från Kievs närmast dagliga terrorbombningar, har man släppt allt prat om ”våra partner i Väst”. Ryssland har sjudubblat ammunitionstillverkningen och flerdubblat produktionen av krigsmateriel till nivåer som påminner om kalla krigets tid. Sanktionerna har inte haft någon effekt, i alla fall inte på Ryssland, men Europa och främst vanliga människor här har drabbats hårt. Någon ”degradering” eller ”ödeläggelse” av Ryssland går inte att skönja.

Mitt Romney, som förlorade presidentvalet mot Barack Obama, menar att kriget i Ukraina är en otroligt smart deal för USA. Åsikten tycks vara utbredd i Väst.
Stillbild: Senator Mitt Romney på Facebook

Det hävdas ofta i Väst att Putin måste stoppas nu, för annars fortsätter han och tar Polen och ångar på vidare västerut. De som anser att det är tid att stoppa dödandet och låta de östra delarna av Ukraina som bebos av rysktalande ansluta sig till Ryssland, vilket samtidigt skulle skapa den buffert som Ryssland kräver för sin säkerhet, anklagas för att vara Putinister. Man jämför med när Hitler sade att han ”bara” ville ha Sudeterna, som var en tysktalande del av Tjeckoslovakien. Den brittiske premiärministern Neville Chamberlain svek då de säkerhetsgarantier man hade lovat Tjeckoslovakien med motiveringen att det ju ändå bara bodde tyskar i dessa områden, så varför skulle de inte kunna bli en del av Tyskland? Han talade om ”peace in our time” och hoppades att han genom eftergiften skulle rädda världsfreden. Men vi vet ju hur det gick. Man kan så klart se likheterna med östra Ukraina, men det finns också avgörande skillnader.

Förutom Kievs terrorbombningar mot civila i Donbassområdet – minns att över 800 000 människor flydde till Ryssland under åren innan Rysslands invasion – handlar det om att Ukraina arbetade för att gå med i Nato och sade öppet att man avsåg att skaffa kärnvapen. Det är verkligen svårt att hitta ett ”bättre” sätt att sabotera kärnvapenbalansen och tränga in Ryssland i ett hörn.

Det är egentligen detta som är den springande punkten och orsaken till jag anser att offrandet av ukrainska soldaters liv här är fullständigt bortkastat. Ryssland, som redan fått utkämpa två förödande världskrig på eget territorium, har tydligt klargjort att man ser fientliga robotbaser, potentiellt med kärnvapen, så nära inpå som oacceptabelt. Och att man är beredd att använda kärnvapen för att hindra detta hot.

Risken för att kärnvapen kommer till användning är mycket större idag än under till exempel Kubakrisen 1962. Och effekten skulle bli mycket värre nu än då. År 1962 ville Sovjet placera ut kärnvapen hos Fidel Castro på Kuba, något som var nära att urarta i öppna stridigheter mellan sovjetiska och amerikanska flottstyrkor. Men på den tiden förfogade Sovjet bara över cirka 40 interkontinentala robotar som kunde nå USA. De hade en stridspets vardera. Idag har Ryssland cirka 400 interkontinentala robotar med dussinet kärnvapen på varje. Därtill har man cirka 800 atombomber redo att avfyras från ubåtar, vilket man inte heller hade 1962. Jag är förbluffad över att man i Väst tar så lätt på detta hot. 1962 var det en nationell trend i USA och på vissa håll i Europa att bygga atomskydd i trädgården eller i källaren, alla pratade om hotet, och insikten hjälpte till att avstyra ett tredje världskrig. Man förstod hur katastrofala konsekvenserna skulle bli. Idag verkar Väst helt obrytt, trots ett mångfalt större hot. Det tror jag är ytterst farligt och ökar risken för att kärnvapen faktiskt kommer till användning.

Men åter till ”vi förlorar inga liv i Ukraina”. Jag förstår inte hur en del människor kan heja på det ena eller andra ”laget” som om det vore en fotbollsmatch. Som många andra pojkar har jag som ung tyckt att krig var något fascinerande, en kraftmätning med yttersta konsekvenser. Vapen, strategi, hjältemod. Allt dessa gav upphov till nervkittlande fantasier. Men det var när kriget var långt borta, när man var yngre och inte förstod bättre. Med kriget i Ukraina har dödandet blivit kusligt påtagligt, det tränger sig på. Alla de videor som cirkulerar på nätet, med den ena grymheten efter den andra, paketerade som hjältemod och skicklighet, är direkt frånstötande.

Ändå fortsätter man att pumpa in vapen i Ukraina, och dessutom allt mer tvivelaktiga sådana. Det senaste är att man vill leverera pansarbrytande ammunition av utarmat uran, ett ämne som är både radioaktivt och kemiskt giftigt. Nato använde det i stor omfattning under båda Irakkrigen och det tros ligga bakom den stora ökningen av cancerfall och fruktansvärda missbildningar hos nyfödda. Ryssland använder idag inte utarmat uran i Ukraina, men säger att man kommer att börja använda det om Ukraina gör det.

Man säger att kriget behövs för Ukrainas ”frihet”. Minns ni hur det var under coronapandemin? Då sa samma politiker att det var självklart att friheten skulle få stå tillbaka för att ”rädda liv”. Miljoner människor låstes in i sina hem i månader i sträck, för en sjukdom som även enligt officiella data har en dödlighet på mindre än 1 procent. Nu har man inga betänkligheter att offra hundratusentals liv för ”frihet”. Vad har de hundratusentals ukrainare som redan fått sätta livet till för glädje av denna frihet?

Men det är ju klart, ”vi förlorar inga liv i Ukraina”.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Relaterat

Läs även:

Du förtjänar sanningen

Du förtjänar sanningen

🟠 LEDARE Massmedier granskar inte längre makten. De är numera en integrerad del av etablissemanget och deras roll är inte längre nyhetsförmedling av sanningen utan att skapa och styra det politiska narrativet. Oavsett deras påstådda politiska olikheter har de enats och ställt sig på samma sida i de viktigaste av frågor.

Moldavien balanserar mellan krig och omöjlig neutralitet

Moldavien balanserar mellan krig och omöjlig neutralitet

🟠 OPINION: IURIE ROSCA Moldavien är trängt mellan öst och väst, Ryssland och Nato. När fronten i Ukraina flyttar sig västerut och ser ut att krackelera på allt fler ställen ser debattören Iurie Rosca ett hot mot att stridigheterna spiller över på hans eget land, Moldavien, där en del redan kontrolleras av ryska ”fredsbevarande” trupper. Men samtidigt är Putin överraskande undfallande i vissa frågor och har till och med lovat att inte angripa led¬ningen i Kiev. Varför? undrar Rosca, och menar att det finns starka kraf¬ter som tjänar på att kriget drar ut på tiden och till och med utvidgas.

Trollfabriker och medias trollsång

Trollfabriker och medias trollsång

🟠 CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Det är bråda tider just nu. I massmediernas redaktioner springer journalister runt som yra höns och kacklar gemensamt: ”Trollfabrik, trollfabrik, trollfabrik.” Artikel efter artikel pumpas ut om det vagt definierade men påstått allt mer överhängande hotet mot samhället som Sverigedemokraterna menas utgöra. Men få verkar se var den verkliga trollsången kommer ifrån.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Bob Dylans syn på världen, sedd genom låttexter

🟠 BOKRECENSION Stjärnorna är också fans. Även de tittar upp mot sin stjärna och drömmer. Så här på ålderns höst (han fyller 83 i år) har Bob Dylan skrivit sin tackbok till några av de som inspirerade honom till att bli vår tids störste låtskrivare. Bob Dylans betydelse för modern kultur går knappast att överskatta, han har beskrivits som ”den som gav popmusiken en hjärna”. Förutom otaliga skivor har han även givit ut en del böcker. Denna den senaste är, precis som självbiografin Chronicles, Volume one (2004) skriven i en fri och associativ stil genom vilken Dylan ofta ger fritt spelrum åt sin fantasi.

Varför är det tabu att tala om Swexit?

🟠 BOKRECENSION Varför var vänstern på 1990-talet skeptisk till EU:s föregångare EG medan de borgerliga var entusiastiska, och varför är det främst högermänniskor som idag ifrågasätter EU? Carl Albinsson, själv tidigare moderat och öppen anhängare av EU, granskar i sin bok Varning för Swexit! Högerväljarnas kluvna syn på EU opinionens svängningar och ger de borgerliga råd för hur de ska undvika den Swexitdebatt som deras väljare vill ha.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Svenskdroppar – dunderkuren från örtriket

🟠 HISTORIA Svenskdroppar, som även är känd som Schwedenbitter, är en örtkur som utvecklades av de två svenska läkarna Klaus Samst och – sannolikt – Kristian Henrik Hjärne på 1700-talet. Den här tinkturen populariserades på 1900-talet av Maria Treben. Svenskdroppar innehåller flera olika örter och sägs hjälpa mot olika sjukdomar och krämpor.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.