”Vi förlorar inga liv i Ukraina”

LEDARE.
Citatet kommer från Mitt Romney, republikansk senator och före detta presidentkandidat i Förenta staterna. Det är bara ett av alla bisarra uttalanden som avslöjar hur Väst ser på kriget, som redan skördat hundratusentals liv. Men det kan bli mycket värre, då Ryssland gjort klart att man denna gång inte kommer att backa och man avser att hindra Nato från att komma närmare, med kärnvapen om så krävs.

Jag ser med oro på hur det blir allt svårare att argumentera för fred. Positionerna blir allt mer låsta, propagandan allt mer hätsk. Den som i Väst säger att Ukraina måste återvända till förhandlingsbordet och vara beredd på eftergifter för att nå fred, som till exempel Natochefen Jens Stoltenbergs generalstabschef Stian Jenssen föreslog i mitten av augusti, blir snabbt utmålad som Putinist. I Ryssland får präster inte ens predika för fred. Flera har redan blivit avstängda från sin tjänst med argumentet att präster ska predika för seger, annars sänker det soldaternas moral. Men vad för slags seger kan det egentligen bli tal om, för någondera sidan?

Det är chockerande hur cyniskt en del beslutsfattare i Väst ser på kriget. ”Vi förlorar inga liv i Ukraina” är ett direkt citat av den amerikanske senatorn och före detta presidentkandidaten Mitt Romney, som han yttrade den 22 augusti i år vid ett besök på vapenföretaget Strider Technologies i Utah. Nya Tider skrev om det i en artikel förra veckan, men jag anser att det behöver uppmärksammas mer. Hela citatet lyder:

– Att ta en summa motsvarande 5 procent av vår försvarsbudget varje år för att hjälpa ukrainarna är nog det bästa nationella försvarsinköpet vi gjort. Vi förlorar inga liv i Ukraina! Och ukrainarna kämpar heroiskt mot Ryssland som har 15 000 kärnvapen. Så vi degraderar och ödelägger Rysslands militär för en väldigt liten peng jämfört med vad vi lägger på det övriga försvaret. Ett försvagat Ryssland är en bra sak och det bästa vi kan göra för Amerika är att se till att människor som har kärnvapen riktade mot oss bli svagare.

Denna inställning till kriget verkar vara mycket utbredd, inte bara i USA utan i stora delar av västvärlden, fast det är få som säger det så här rakt ut. Det är svårt att ta till sig en sådan cynisk syn på ukrainska och ryska liv, men tyvärr något man måste förstå om man ska kunna greppa motiven för Västs agerande i Ukraina.

Det skulle vara cyniskt, även om strategin hade fungerat. Nu har det i praktiken blivit precis tvärtom, Ryssland har satt igång att rusta upp sin militär i en omfattning som inte setts sedan långt innan Sovjets sammanbrott. Efter att Ryssland insett att man blivit grundlurad i Minsk II-avtalet, som förhandlats fram med hjälp av Europa och som skulle ge de östra regionerna i Ukraina viss autonomi och främst skydda civilbefolkningen där från Kievs närmast dagliga terrorbombningar, har man släppt allt prat om ”våra partner i Väst”. Ryssland har sjudubblat ammunitionstillverkningen och flerdubblat produktionen av krigsmateriel till nivåer som påminner om kalla krigets tid. Sanktionerna har inte haft någon effekt, i alla fall inte på Ryssland, men Europa och främst vanliga människor här har drabbats hårt. Någon ”degradering” eller ”ödeläggelse” av Ryssland går inte att skönja.

Mitt Romney, som förlorade presidentvalet mot Barack Obama, menar att kriget i Ukraina är en otroligt smart deal för USA. Åsikten tycks vara utbredd i Väst.
Stillbild: Senator Mitt Romney på Facebook

Det hävdas ofta i Väst att Putin måste stoppas nu, för annars fortsätter han och tar Polen och ångar på vidare västerut. De som anser att det är tid att stoppa dödandet och låta de östra delarna av Ukraina som bebos av rysktalande ansluta sig till Ryssland, vilket samtidigt skulle skapa den buffert som Ryssland kräver för sin säkerhet, anklagas för att vara Putinister. Man jämför med när Hitler sade att han ”bara” ville ha Sudeterna, som var en tysktalande del av Tjeckoslovakien. Den brittiske premiärministern Neville Chamberlain svek då de säkerhetsgarantier man hade lovat Tjeckoslovakien med motiveringen att det ju ändå bara bodde tyskar i dessa områden, så varför skulle de inte kunna bli en del av Tyskland? Han talade om ”peace in our time” och hoppades att han genom eftergiften skulle rädda världsfreden. Men vi vet ju hur det gick. Man kan så klart se likheterna med östra Ukraina, men det finns också avgörande skillnader.

Förutom Kievs terrorbombningar mot civila i Donbassområdet – minns att över 800 000 människor flydde till Ryssland under åren innan Rysslands invasion – handlar det om att Ukraina arbetade för att gå med i Nato och sade öppet att man avsåg att skaffa kärnvapen. Det är verkligen svårt att hitta ett ”bättre” sätt att sabotera kärnvapenbalansen och tränga in Ryssland i ett hörn.

Det är egentligen detta som är den springande punkten och orsaken till jag anser att offrandet av ukrainska soldaters liv här är fullständigt bortkastat. Ryssland, som redan fått utkämpa två förödande världskrig på eget territorium, har tydligt klargjort att man ser fientliga robotbaser, potentiellt med kärnvapen, så nära inpå som oacceptabelt. Och att man är beredd att använda kärnvapen för att hindra detta hot.

Risken för att kärnvapen kommer till användning är mycket större idag än under till exempel Kubakrisen 1962. Och effekten skulle bli mycket värre nu än då. År 1962 ville Sovjet placera ut kärnvapen hos Fidel Castro på Kuba, något som var nära att urarta i öppna stridigheter mellan sovjetiska och amerikanska flottstyrkor. Men på den tiden förfogade Sovjet bara över cirka 40 interkontinentala robotar som kunde nå USA. De hade en stridspets vardera. Idag har Ryssland cirka 400 interkontinentala robotar med dussinet kärnvapen på varje. Därtill har man cirka 800 atombomber redo att avfyras från ubåtar, vilket man inte heller hade 1962. Jag är förbluffad över att man i Väst tar så lätt på detta hot. 1962 var det en nationell trend i USA och på vissa håll i Europa att bygga atomskydd i trädgården eller i källaren, alla pratade om hotet, och insikten hjälpte till att avstyra ett tredje världskrig. Man förstod hur katastrofala konsekvenserna skulle bli. Idag verkar Väst helt obrytt, trots ett mångfalt större hot. Det tror jag är ytterst farligt och ökar risken för att kärnvapen faktiskt kommer till användning.

Men åter till ”vi förlorar inga liv i Ukraina”. Jag förstår inte hur en del människor kan heja på det ena eller andra ”laget” som om det vore en fotbollsmatch. Som många andra pojkar har jag som ung tyckt att krig var något fascinerande, en kraftmätning med yttersta konsekvenser. Vapen, strategi, hjältemod. Allt dessa gav upphov till nervkittlande fantasier. Men det var när kriget var långt borta, när man var yngre och inte förstod bättre. Med kriget i Ukraina har dödandet blivit kusligt påtagligt, det tränger sig på. Alla de videor som cirkulerar på nätet, med den ena grymheten efter den andra, paketerade som hjältemod och skicklighet, är direkt frånstötande.

Ändå fortsätter man att pumpa in vapen i Ukraina, och dessutom allt mer tvivelaktiga sådana. Det senaste är att man vill leverera pansarbrytande ammunition av utarmat uran, ett ämne som är både radioaktivt och kemiskt giftigt. Nato använde det i stor omfattning under båda Irakkrigen och det tros ligga bakom den stora ökningen av cancerfall och fruktansvärda missbildningar hos nyfödda. Ryssland använder idag inte utarmat uran i Ukraina, men säger att man kommer att börja använda det om Ukraina gör det.

Man säger att kriget behövs för Ukrainas ”frihet”. Minns ni hur det var under coronapandemin? Då sa samma politiker att det var självklart att friheten skulle få stå tillbaka för att ”rädda liv”. Miljoner människor låstes in i sina hem i månader i sträck, för en sjukdom som även enligt officiella data har en dödlighet på mindre än 1 procent. Nu har man inga betänkligheter att offra hundratusentals liv för ”frihet”. Vad har de hundratusentals ukrainare som redan fått sätta livet till för glädje av denna frihet?

Men det är ju klart, ”vi förlorar inga liv i Ukraina”.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Relaterat

Läs även:

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Drömmen om ett annat USA

🟠 BOKRECENSION Det är lätt att tro att styrande eliter alltid är konservativa. De sitter ju redan på pengarna och makten, så varför skulle de vilja ändra något? Men nuförtiden har vi utopistiska makteliter som försöker genomföra radikala förändringar. Det går inte att ta miste på deras hybris. Eliternas uppror och sveket mot demokratin av den amerikanske historikern Christopher Lasch handlar om detta, och om flera angränsande ämnen. Den kom första gången 1995. Boken har fortsatt väckt intresse och debatt, så nu kommer den i nyutgåva. För dig som vill sätta dig in i en alternativ syn på hur USA skulle kunna vara är detta en intressant bok.

Sagerska palatset

🟠 KULTUR När Sveriges regeringschef vecklade ut Prideflaggor på balkonger till det officiella residenset, som också innehåller hans tjänstebostad, roterade nog Vera Sager i sin grav. Det eleganta stadspalatset, en gång tillhörande paret Vera och Leo Sager, var en symbol för en utsökt elegans, traditioner och europeisk savoir-vivre. Men vad har det blivit av denna tradition?

Naturreservat – Vår värdefulla natur

🟠 KULTUR Tänk om den gamla eken vid stigen kunde tala. Den skulle kunna berätta om allt som tilldragit sig i dess närhet. Den skulle berätta om strålande sol och torka, oväder och stormar, boskap och människor som vistats i dess närhet och varit en del av historiens gång. Naturen är vår historia, vår nutid och framtid. Den är livsnödvändig och måste vårdas och skyddas för kommande generationer. Därför är naturreservaten så betydelsefulla!

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Den röda granitön i sundet

🟠 HISTORIA Mitt i Kalmarsund kan man se en kupolliknande silhuett sticka upp ur vattnet. På långt avstånd kan denna kupol se blåaktig ut. Denna kupol är granitön Blå Jungfrun som, sedan 1926, varit en av Sveriges nationalparker. Här finns tallskog, fladdermöss och skogsharar samt stenar som man helst aldrig ska ta med sig från ön.

Hur Hollywood lärde sig tala

🟠 HISTORIA Musikalfilmen utvecklades ur scenmusikalen, som i sin tur har ett ursprung som kan spåras tillbaka till antikens Grekland. Musikalens historia är med andra ord längre än vad man först kan tro. Handlingarna och stilarna har varierat väldigt mycket genom åren, men den röda tråden som löper genom musikalerna är densamma.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.