På en extrainsatt stämma den 2 februari valde Centerpartiet en ny partiledare, den turkiska muslimen Muharrem Demirok. Media har fokuserat på hans misshandelsdomar från 1990-talet, men det finns avsevärt allvarligare saker som borde få alla centerpartister att reagera.
På Twitter har Demirok slängt ur sig det ena påhoppet efter det andra på Sverige och svenskarna. Han hatar vita män, han vill ha böneutrop i Sverige, han hyllar Erdogan och i en tweet skriver han: ”Vi muslimer är upptagna med att fira Eid. Och ta över Europa”.
Offentligt har många påpekat att Centerpartiet gärna framhåller sina rötter inom den svenska bonderörelsen. Bland annat har man nyligen haft affischer med devisen ”Närodlad politik”. Muharrem Demirok saknar helt förankring på den svenska landsbygden, något som redan alienerat många av Centerns gräsrötter. Med tanke på Demiroks direkt rasistiska uttalanden kan man dock inte annat än konstatera att Centern inte bara vänt landsbygden ryggen, utan också hela det svenska folket.
Detta i en tid då Sverige verkligen är i skriande behov av en rörelse för landsbygden och ett landsbygdsparti att föra dess talan i riksdagen. Det handlar långt ifrån bara om bönders och skogsägares intressen. Många svenska familjer har de senaste åren valt att bosätta sig på landet för att slippa mångkulturell otrygghet och en skenande våldsutveckling. Utåt kallar man det att man vill slippa storstadsstressen och få en renare miljö omkring sig, och även om detta så klart också är argument för att lämna storstaden så visar statistiken att den vita flykten är en realitet. Det är främst från de bostadsområden som utsatts för mångkultur som de svenska flyttlassen har gått.
Dessa svenska familjer angrips nu av klimathysteriker för att de åker bil till jobbet och till barnens fritidsaktiviteter, för att de eldar med ved, för att de bor i villa som inte är ”klimatsmart”, för att de inte åker buss och tåg i tillräcklig utsträckning och så vidare. De senaste regeringarnas politik har varit direkt fientlig mot landsbygdens befolkning, då man orsakat en elkris, som främst drabbar villaägare, skyhöga bensinpriser, som drabbat folket på landet, och helt försöker avskaffa bilen, vilket kommer att göra livet på landet i princip omöjligt.
Den politik som i första hand drivits på av Centerpartiet är att tvinga in folk till städerna, där de ska bo i klimatsmarta minilägenheter och äta insekter. Kött och mjölk anses ju vara klimatbovar som orsakar koldioxidutsläpp. Stadsborna ska uteslutande cykla eller åka kommunalt, eftersom de aldrig förutsätts behöva lämna staden. De har inget på landsbygden att göra och att flyga på semester är helt uteslutet då det är ”klimatskam” att flyga. Det har Greta sagt och det har resulterat i straffskatter på flyg från svenska flygplatser.
Det borde således finnas ett stort sug efter ett parti som tar tillvara landsbygdsbefolkningens intressen. Men finns det inte ett sådant redan? Jo, det heter Landsbygdspartiet oberoende (LPo) och är tyvärr mer ett hinder för en fungerande landsbygdsrörelse än en samlande kraft. År 2019 erbjöds författaren och opinionsbildaren Stefan Torssell att bli partiledare för LPo, trots att han inte varit medlem innan och inte hade någon koppling till partiet. Hans engagemang för landsbygden var dock väl omvittnat. Partiet hade på kort tid integrerat flera livskraftiga lokalpartier som redan hade kommunmandat, men hade ingen fungerade styrning på riksplanet. Torssell tackade ja, vilket ledde till ett av de mer turbulenta åren i hans liv. Han gick in med stort driv och höga förhoppningar, men redan ett år senare var han utesluten.
AlternaMedia förlag, som även ger ut Nya Tider, kommer inom kort att ge ut Torssells bok med berättelsen om turerna inom LPo, liksom hans erfarenheter av och funderingar kring hela det svenska partiväsendet. Här vill jag bara kort summera att de livskraftiga lokalavdelningarna lämnade LPo igen efter kaoset och de enskilda lokalpolitiker som Torssell hade värvat till partiet, bland annat flera sverigedemokrater med tunga mandat i flera svenska städer, snabbt backade ur. LPo är därför mer av ett tomt skal idag. Det har inga framtidsutsikter, det ser bråkmakarna i ledningen till.
Vi hoppas att Torssells bok kommer att initiera en välbehövlig debatt om landsbygdspolitik, om det svenska partiväsendet i stort och i synnerhet om behovet av ett påläst, starkt och målmedvetet parti för landsbygdens intressen.