Innanför dörrarna slår det mig hur hög medelåldern är hos besökarna. Den måste ligga runt 60 år. Mestadels är det kvinnor, de flesta bär glasögon, någon går med rullator och en annan med stavar. Alla, förutom några turister, är vita svenskar. De är artiga och småpratar med varandra som äldre människor från den svenska medelklassen ännu förväntas göra. Någon av dem har föreslagit att de väl kunde göra något trevligt tillsammans, något kulturellt. Som att gå på Dramaten eller Kungliga Operan. Eller titta på vad den där upproriske Banksy hittat på.
Men nu får jag sluta vara fördomsfull. Utställningen upphör om några dagar. De yngre, som ju sedan tidernas begynnelse varit kända för att vara snabbare än äldre, kan redan ha besökt den. I övrigt har jag ju själv passerat 25 för ett tag sedan, och förresten berör evig konst över åldersgränserna.
Banksy är ett mysterium precis som utställningen vill göra gällande. Antingen är han en person eller flera. Ingen vet hur det ligger till med det. Eller så vet bara några få som bestämt sig för att vara tysta om hur det ligger till. Men många som tror att det är en enda person, vilket nog är de flesta, säger att han är född 1974 i Yate, nära Bristol. Hans graffiti började dyka upp på Bristols väggar under sent 80-tal. De vanligaste gissningarna är att han heter Robin eller Robert.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
