De Gula västarnas proteströrelse uppstod i oktober förra året, sedan den relativt nyligen tillträdda regeringen Macron/Philippe beslutat höja skatter och avgifter på bland annat drivmedel under förevändningen att miljön, ”klimatet”, måste räddas.
När rörelsen nådde sin största omfattning samlade den hundratusentals människor på hundratals platser i hela Frankrike.
Enstaka välkända, allmänt respekterade och omtyckta intellektuella ställde sig tidigt på Gula västarnas sida: Historikern och demografen Emmanuel Todd, ekonomen Jaques Sapir, filosofen Michel Onfray, den förre ämbetsmannen och numera EU-motståndsledaren Francois Asselineau, etcetera.
En i huvudsak fientlig press medgav motvilligt att de Gula västarna hade stöd av uppemot 75–80 procent av befolkningen.
Det verkar mycket. Och det är det. Det betyder varken mer eller mindre än att det franska folket står bakom de Gula västarna.
Eller uttryckt på ett mera sociologiskt sätt: Den av ”globaliseringen” illa ansatta franska arbetarklassen har fått sällskap av småborgerskap och medelklass.
2005 sade lite drygt hälften av den franska väljarkåren nej till fortsatt inordning av Frankrike i EU. Då tvekade småborgerskapet och medelklassen fortfarande. De Gula västarnas rörelse har bland annat givit vid handen att Frankrikes småborgare och medelklass håller på att sluta tveka.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
