Det tog två timmars förberedelser för att Braam Blignaut och hans fru Izulda skulle kunna ta sig till intervjuplatsen den soliga höstdagen i mitten av mars i Pretoria. Braam är förlamad från midjan och nedåt efter en brutal farmattack i juli förra året. Det tar på krafterna att sitta upp, och Braam berättar att han går på starka smärtstillande tabletter för att kunna klara av vardagen.
– Tre gånger sköt de mig. Klockan var tre på morgonen och jag var på väg hem från mitt pass i gruvan där jag jobbade. Min fru hade ringt tidigare och sagt att hundarna var som galna, så jag skyndade för att se om allt var okej. Jag hann inte ens sätta fötterna i backen förrän jag kände en pistol mot mitt huvud.
Förövarna tvingade Braam att öppna dörren till huset, och väl inne gick de direkt till sovrummet och väckte Izulda, som de band fast och släpade till vardagsrummet. Förövarna skrek åt familjen och frågade om de hade några vapen i huset, vilket de inte hade. De frågade även om kontanter.
– Jag jobbar i gruvan som en simpel arbetare, så lönen går utan att överdriva nästan uteslutande till mat och förnödenheter för barnen. De fick med sig alla pengar vi hade i huset, vilket var runt 200 rand [cirka 110 kronor]. De pengarna skulle gå till bröd och mjölk nästa dag.
– Jag är ingen rik man. Jag har inte några svarta som arbetar för mig som jag har låtit bli att ge betalt eller något liknande. Det var en helt oprovocerad attack, och jag kan inte förstå varför de valde oss.
Förövarna hade bundit fast Braam, men bara väldigt löst. Izulda säger att de band fast henne riktigt hårt, och paret tror att de valde att göra knutarna lösare på Braam så att de skulle få anledning att skjuta honom om han gjorde sig fri och försökte göra motstånd.
Braam, som är uppvuxen i Sydafrika och bekant med flera av de afrikanska språk som talas i landet, blev rädd när han hörde vad förövarna pratade om.
– De sa att planen var att våldta min fru medan jag skulle titta på. Sedan skulle de skjuta oss och ta hand om barnen efteråt.
När de två förövarna tittade åt ett annat håll, sprang Izulda ut genom dörren mot en grannes hus. En av förövarna avfyrade fem skott efter henne, men missade. Braam trodde till en början att hans fru hade blivit träffad. En av förövarna hann ikapp Izulda, brottade ned henne och sparkade henne mellan benen. Han höll pistolen mot hennes huvud, men sköt inte.
Braam var kvar i huset med en annan förövare. Handgemäng uppstod. Braam försökte slå pistolen ur handen på förövaren, men blev istället skjuten flera gånger i överkroppen.
– Det var från det ögonblicket som benen vägrade att lyda, och så har det varit sedan dess. Jag föll ihop på golvet och krälade mig fram. Han som sköt mig stod och tittade på mig i ungefär tio minuter, han ville väl se så jag dog ordentligt. Jag kommer ihåg att jag sade ”snälla bara lämna oss” flera gånger, och jag sade att de kunde ta arbetsbilen om de ville ha någonting. Bara de lämnade.
Efter vad som kändes som en evighet lämnade slutligen förövarna deras hus, utan att ta någonting med sig. Bilen lämnade de kvar, trots att de fått nycklarna. Efter ett tag kom polisen till platsen, men än i dag har man inga ledtrådar om vilka som attackerade paret – eller varför.
Paret är noga med att påpeka att detta inte handlade om något vanligt rån.
– Definitivt inte. Jag hörde till och med en av dem säga att det hela gick ut på att skada oss så mycket som möjligt.
I dag har paret svårt att försörja sig. Braam är mentalt knäckt över att han inte kan skydda sin fru och sina barn mot en eventuell framtida attack, och har till stor del gett upp hoppet.
– Att bli skjuten var ingenting, men det här… säger han och kämpar mot tårarna, oförmögen att avsluta meningen.
Familjen ansökte om att få skaffa ett vapen att ha i självförsvar, om förövarna skulle komma tillbaka. De fick avslag med motiveringen att Braams sinnestillstånd inte är att räkna som stabilt efter vad som hände.
– Men jag kommer aldrig låta någonting hända igen. Jag skulle hellre dö än att se att det hände min man eller mina barn någonting. De kommer aldrig att få våldta mig. Aldrig, säger Izulda bestämt.
Vill du hjälpa familjen?
Det är få personer i Sydafrika som är så modiga som personerna i denna familj, som ställer upp och pratar om våldet mot den vita minoriteten offentligt. Man märkte att det var extra svårt för mannen att prata om det som skett. Han känner sig maktlös, att hans manlighet och stolthet har tagits ifrån honom. Kommer förövarna tillbaka, vilket de ofta gör, har han ingen chans att försvara sin fru och sina barn. Hopplösheten syntes i hans ögon. Mannen är förkrossad över att han inte kan försörja sin familj, följa med på utflykter och hjälpa till med hemmet och barnen. Han har svårt att se en framtid över huvud taget. Hans fru tar inte bara hand om sin make och deras fyra barn varje dag, men har även tagit in andra barn i hemmet som annars riskerar att råka illa ut.
Jag vill gärna att denna familj ska få råd med bättre vård, kunna unna sig en rejäl utflykt och installera lösningar i hemmet som förenklar vardagslivet. Under flera år gav Sveriges regering pengar till det kommunistiska ANC, och nu ser vi konsekvenserna av detta partis styre. Nu kan vi svenskar göra något bra istället. Vill du hjälpa till med en slant, sätt in pengar på BG 108-0357, betalningsmottagare är AlternaMedia. Ange ”Solidaritet” i meddelanderutan. Vi kommer att vänta i några veckor, och sedan kommer vi att föra över pengarna till South African Family Relief Project som kommer ge pengarna till familjen.
Har ni några frågor är det bara att skicka dem till mig. Stort tack för er hjälp. Tillsammans kan vi förändra till det bättre.