En statligt skapad organisation, Indelningskommittén, under ledning av huvudsekreteraren Johan Krabb utarbetade planer för denna regionala indelning (SOU 2016:48). Enligt Krabb har ”dagens länsindelning spelat ut sin roll. De flesta myndigheter och organisationer har övergett länen som gräns och många landsting har det svårt ekonomiskt”. Han får indirekt stöd av civilminister Ardalan Shekarabi (S) som representerar regeringens synpunkt. Regeringen anser att nuvarande indelning är otidsenlig. Region Svealand skulle bestå av de gamla länen Gävleborg, Dalarna (tidigare Kopparbergs län), Örebro, Västmanland, Södermanland, och Uppsala. Storregionens ledning föreslås att byta namn till regionfullmäktige. Det är lätt att anta att majoriteten av tjänstemännen kommer att utnämnas av de i dag regerade partierna, de blir då inte politiker utan administrativt tillsatta tjänstemän. Lika lätt är det att anta att det blir svårt att föra en oberoende kommunal politik tack vare en politisk osmos de gamla länen emellan.
Den positiva verkan av storregioner lär bestå av bättre infrastruktur och kollektivtrafik, sjukhus, universitet och högskolor. Ur ekonomisk synvinkel handlar det om skatteintäkter, statliga utvecklingsmedel och EU:s investerings- och strukturfonder. Och det är här som den mest intressanta delen finns. Den ekonomiska belöningen till regioner är självklart mer än välkommen, men som alltid finns det en motprestation som givaren emotser.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.